Sjöar kalkas i onödan

NYHET

Publicerad 2012-10-09

30 procent av sjöarna i Sverige kalkberikas utan anledning. Det visar forskning som genomförts vid KTH. Då det statliga kalkningsprogrammet varje år kostar 208 miljoner handlar det alltså bokstavligen talat om en betydande del pengar rakt ner i sjön.

Carin Sjöstedt, forskare vid KTH.

Carin Sjöstedt, forskare och doktorand vid KTH, har genomfört mätningar av olika metaller i svenska sjöar. Efteråt har hon modellerat hur dessa förhåller sig tillvarandra och utifrån resultatet har beräkningsmodellen förfinats. Baserat på detta har Carin Sjöstedt bland annat kunnat beräkna vad som händer om sjöar inte kalkberikas.

Resultatet är överraskande.

– En sak som förvånar mig är att så många sjöar kan sluta kalkas, säger Carin Sjöstedt.

Cirka 3 000 sjöar kalkas årligen i Sverige, och av dem behövs alltså inte 30 procent kalkberikas. Det handlar om 900 sjöar. Då kalkningsprogrammet kostar 208 miljoner kronor per år är det många miljoner som går till spillo.

Det finns även anledning att fundera över vad som händer med de sjöar som kalkas trots att det inte behövs.

– Det finns olika negativa aspekter. Till exempel att kalkmjöl som drivs med vinden kan skada vegetationen runt sjön. Man ändrar också på pH-värdet väldigt snabbt. Och att kalka våtmarker är negativt för dess vegetation. Poängen är ju trots allt att kalkningen från start var tänkt för att undvika just negativa effekter, säger Carin Sjöstedt.

Hon tillägger att kalkningen bör trappas ned på ett säkert sätt och hela tiden följas upp så att ekosystemen inte förstörs igen av försurningen, i så fall blir de pengar som staten lagt ner hittills på kalkningen värdelösa. Kalkning av försurningen handlar om att rädda biologin även om orsaken till skador är vattenkemin. Resultaten kan ej avgöra vilka sjöar som kan sluta kalkas – de bygger på två prover per sjö och ett bättre dataunderlag krävs för att sluta kalka.

Carin Sjöstedt fortsätter med att berätta att hennes avhandling handlar om att metaller kan befinna sig i olika former i naturliga vatten, vilka inverkar på deras biotillgänglighet (hur lätt det är för växter och djur att ta upp dem), giftighet och transport.

– Avhandlingen handlar vidare om hur man kan modellera metallers olika former för riskbedömning. Järn och aluminium är till exempel två viktiga ämnen som styr andra metallers biotillgänglighet, därför har jag fokuserat på dem och analyserat järns kemi i detalj i svenska sjöar, säger Carin Sjöstedt.

Vem har då nytta av hennes forskningsresultat?

– Svenska staten, eftersom vi kan minska och sluta kalka en stor andel av de svenska sjöarna, vilket sparar skattepengar. Riskbedömare av förorenade vatten kan använda modellen för att bättre kunna förutsäga hur mycket av en metall som är biotillgänglig, säger Carin Sjöstedt.

Carin Sjöstedt disputerade den 5 oktober klockan 10:00. Hennes avhandling har rubriken "Iron and aluminium speciation in Swedish freshwaters. Implications for geochemical modeling". Forskningen är finansierad av Vetenskapsrådet och Naturvårdsverket.

För mer information, kontakta Carin Sjöstedt på 08 - 790 86 54 eller carinsj@kth.se.

Peter Larsson