Fansen hjälper Avicii krossa glas

Aviciis fans deltar i evenemanget via en live-stream från reaktorhallen R1 som sänds på webbsidan The True Reveal . Där kan fansen twittra under hashtaggen #TrueReveal och bidra till att glasrutan så småningom krossas. Tanken är att de genom sina tweets ska avslöja hemligheter, sanna historier om sig själva. För varje tweet höjs volymen stegvis till dess att glaset krossas. Då spelas Aviciis nya singel upp i sin helhet samtidigt som albumomslaget blir synligt.

Under sommaren har Avicii gjort stor succé med singeln ”Wake Me Up” som sålt trippel platina och som just nu ligger etta på iTunes i ett trettiotal länder. Glaskrossareventet på KTH är ett sätt att höja pulsen ytterligare inför släppet av debutplattan ”True” i september.

Att krossa glas har varit ett återkommande tema inom kulturen och populärkulturen. Det ryktades att den svenska operastjärnan Birgit Nilsson kunde krossa ett vinglas med sin starka metalliskt klingande sopranröst. En mycket populär film i början av 1980-talet hade titeln ”Breaking Glass”. Det heter också en av låtarna på David Bowies album ”Low” från 1977. Året därpå hade den brittiska rockartisten Nick Lowe en hit med låten ”I love the sound of breaking glass”. Och nu är det alltså dags för den svenska artisten Avicii, dj och producent inom house och elektromusik, att tillsammans med sina fans ansluta sig till denna skara av berömda glaskrossare.

För att ljud ska krossa glas krävs att det har rätt frekvens och att volymen är hög, upp emot 135– 140 decibel – det vill säga över örats smärtgräns. Och för att en glasskiva ska gå sönder måste töjningen (och därmed spänningen) i skivan bli tillräckligt hög, förklarar Sören Östlund, professor i hållfasthetslära på KTH.

– Töjning handlar om hur mycket skivan deformeras. Jämför med att böja en planka. Ju mer man böjer plankan/glaset, desto större töjning, säger han.

Om man lyckas tillföra energi till glasskivan så att den svänger i sin lägsta resonansfrekvens/egenfrekvens (jämför grundtonen för en svängande gitarrsträng) så krävs att ljudnivån lyckas generera en utböjning på cirka två millimeter mitt på plattan för att den ska gå sönder, enligt Sören Östlund. För den aktuella glasskivan ligger egenfrekvensen för grundtonen på cirka 58 Hz, konstaterar han.

– Om ljudnivån inte lyckas skapa tillräckligt höga påkänningar vid grundtonen (det finns ju dämpning i systemet, till exempel luftmotstånd) så kan skivan ändå gå sönder. Det beror på att musiken, som ju innehåller frekvenser som är mycket högre än 58 Hz, säkert genererar många högre resonansfrekvenser med svängningsformer som har kortare våglängder, till exempel via snett infallande ljudvågor eller via musikens övertoner, fortsätter Sören Östlund.

Dessa svängningsformer bidrar då med böjande deformation som lokalt kan skapa ännu högre töjningar, även om amplituden på dessa svängningar inte är lika stor som för grundtonen. Förklaringen till detta är att ju kortare våglängderna är, desto högre blir töjningen.

– Att dessa högre resonansfrekvenser är viktiga kan säkert bidra till ryktet att operasångare som sjunger höga toner kan spräcka glas, säger Sören Östlund.

Håkan Soold