KTH-forskare stöter på ett hundmysterium
NYHET
Människor från antikens Indonesien flyttade runt halva jordklotet, och deras DNA återfinns idag hos befolkningen på många ställen runt Stilla havet och Indiska oceanen. Ett mysterium har de också lämnat efter sig: Vad hände egentligen med deras hundar på Madagaskar?
När indonesier gav sig ut på expeditioner under antiken så brukade fartygen fyllas med inhemska djur som grisar, kycklingar och givetvis människans bästa vän hunden. Var än de landsteg fördes hundens gener vidare till fyrfota släktningar. Således kan indonesiska hundars DNA spåras både på Hawaii, Nya Zeeland, Cooköarna och i sydöstra Asien för att nämna några platser.
En ny studie från KTH visar dock att dessa världsomseglares hundar lämnade noll och inget DNA-avtryck på Madagaskar, det yttersta västra landområde som indonesierna landsteg på.
Peter Savolainen, genforskare på KTH och Science for life laboratory, är förvånad över forskningsstudiens resultat.
– Vi vet i dagsläget väldigt lite om varför det inte finns några spår av den indonesiska hunden på Madagaskar, som uppskattningsvis landade på ön för cirka 1 500 till 2 000 år sedan. Det är ett mysterium. Vi förväntade oss att mellan 50 och 100 procents släktskap mellan hundar på Madagaskar och de från Indonesien, men DNA-matchningen var noll procent, säger Peter Savolainen.
Han berättar vidare att just hundar var viktiga inhemska djur i den indonesiska kulturen på den här tiden.
– Man kan alltså förvänta sig att hundar togs med när det var dags att kolonisera nya och större landområden. Den totala avsaknaden av hundar på Madagaskar med ett indonesiskt ursprung är som sagt mycket överraskande, säger Peter Savolainen.
En förklaring som inte tycks trolig enligt Peter Savolainen är att migrationen från Indonesien till Madagaskar var en begränsad företeelse.
– Om så är fallet, att endast ett litet antal kolonisatörer tog sig till Madagaskar, varför har då befolkningen på Madagaskar i stort en så tydlig DNA-koppling till Indonesier? Det indonesiska ursprunget tyder på ett stort antal kolonisatörer som förmodligen anlände i flera omgångar till ön snarare än en strikt "genetisk flaskhals" hos ursprungsbefolkning, säger Peter Savolainen.
Han har själv en hypotes, om än sorglig sådan.
– Det är troligt att de hundar som togs med på dessa långresor dog av det tuffa livet ombord, alternativt åts upp som färdkost, säger Peter Savolainen.
Avsaknaden av indonesiska hundars DNA är inte det enda uteblivna spåret av indonesiernas exil på Madagaskar. Peter Savolainen pekar på det faktum att Madagaskar kulturliv främst präglas av grannen i väst, det vill säga kontinenten Afrika. Bortsett från språket finns det få kvarlämningar efter indonesierna.
Text: David Callahan
För mer information, kontakta Peter Savolainen på 070 - 062 40 36 eller savo@biotech.kth.se.