När de bygger bil i USA

– Silicon Valley är ett teknik-Mecka och bilden av USA och Kalifornien är ganska romantiserad – men allt levde upp till förväntningarna och mer därtill, berättar Petter Tomner, som fick chansen att jobba som konsult åt det amerikanska nystartade företaget Zoox.

Ingen av dem vill eller kan för den delen prata så mycket om det som med deras hjälp håller på att växa fram hos det amerikanska företaget, som befinner sig i en hemlig fas. Dock kan sägas att det är specialdesignade självkörande fordon som det handlar om.

Förlagan är alltså , Research Concept Vehicle, som visades upp för första gången för ett år sedan.

Trion är några av dem som ingick i det forskarlag som utvecklade bilen. Den är tänkt som en plattform för att kunna utvärdera ny fordonsteknik.

”Ni på KTH gör plattformen för fordonet och jag ser till att göra den intelligent” lär den australiensiske entreprenören, som headhuntade de tre studenterna ha sagt när han kom och tittade på KTH:s konceptbil, enligt Peter Georén, föreståndare på forskningscentret ITRL, Integrated Transport Resarch Lab . Det är ett samarbete mellan KTH, Scania och Ericsson.

I ett hörn i verkstaden på ITRL står konceptbilen. I ett annat hörn sitter Joel Persson, Jacob Lehander och Petter Tomner bakom sina datorer. De mellanlandar på KTH och i slutet av maj åker de tillbaka ytterligare en period till USA. Joel och Jacob ska bara presentera sina examensarbeten på KTH först. Petter arbetar just nu åt ITRL med vidareutveckling av RCV:n.

– Att få jobba i USA och göra exjobbet på så sätt kändes ju otroligt kul. Vi har utgått ifrån konstruktionen här, men sedan har vi bytt ut diverse detaljer kan man säga, berättar Joel Persson.

I utvecklingsteamet i USA har ”The Swedes” som de kallas stått för unik kompetens inom mekanik, mekatronik och konstruktion.

Vad har varit det mest slående under tiden i USA?

– Att allt går så väldigt snabbt, det finns mycket resurser och vi har fått väldigt fria händer. Man jobbar inte sina åtta timmar som i Sverige utan man kör tills man är färdig, säger Jacob Lehander.

– Drivkraften ”att allt är möjligt” genomsyrade jobbet. I USA har man en vision, en idé, pitchar den, får in investerare och sedan sätter man igång. Antingen funkar det eller också funkar det inte, säger Petter Tomner om affärskulturen.

– Självkörande fordon är ett aggressivt område, det ska gå undan och när man gör prototyper behöver det inte vara perfekt. Man behöver inte vara rädd att bygga konstruktioner, om det inte funkar direkt så vet man att det kommer att funka längre fram, säger Joel Persson.

Vilken nytta har ni haft av det ni lärt er på KTH?

– Självklart stor. Framförallt från de praktiska kurserna. Jag och Jacob har ju fått cadda, det vill säga datordesigna, mycket och det har varit väldigt värdefullt i det här projektet. Alla kurser där man får göra saker i verkligheten är jättebra, säger Joel Persson.

Trion konstaterar att vissa kurser på KTH slutar med en modell och att man aldrig för prova den i verkligheten. Någon säger något om för mycket rapportskrivande.

– Att få saker att fungera i verkligheten kräver ett annat angreppsätt och en annan systematik och det ser man ju tydligt när man jobbar mera hands on.

När blir självkörande bilar en realitet på bred front?

– Inom 20 år kan de nog vara ute och användas även i persontrafiken, inom 50 år är det kanske det vanligaste alternativet, säger de och resonerar kring den ökade säkerheten, robusta system och smarta bilar.

Vad säger samarbetet med Zoox om KTH:s forskning på detta område?

– Att KTH-utvecklad fordonsteknologi tar plats i Palo Alto inom ett så hett område som autonoma fordon visar hur hög kvalitet KTH:s forskning och utbildning håller, säger Peter Georén och fortsätter:

– Det visar också att vårt tänk med att bygga prototyper i akademisk innovativ anda håller måttet. Vi kommer fortsätta samarbetet med Zoox, som uppskattar vår kunskap och våra duktiga ingenjörer och är mycket positiva till att ta emot fler studenter och doktorer från KTH.

Text: Jill Klackenberg