Till innehåll på sidan
Nishita Vegi har många frågor att ställa när hon träffar astronauten Anna Fisher i samband med rymdkonferensen ASE. (Foto: Adam af Ekenstam)

Pionjär inspirerar till rymdkarriär

RYMDEN

Publicerad 2015-09-25

För nästan precis 31 år sedan satt Anna Fisher i rymdfärjan Discovery på väg ut i rymden. Härom dagen satt hon på KTH:s bibliotek och delade med sig av sina erfarenheter av rymdarbete till masterstudenten Nishita Vegi.

– Det känns fantastiskt att få träffa henne och lite nervöst. Visst är det en dröm att en dag kanske få göra samma sak som hon gjort, säger Nishita Vegi.

Anna Fischer, som bland annat blivit känd som ”första mamman i rymden” berättade att hon kände sig väldigt välkommen i rymdprogrammet när hon antogs till NASA:s åttonde astronautgrupp 1978. (Första pappan lär ha varit kosmonauten Yuri Gagarin 1961.) Det faktum att hon var kvinna hade ingen betydelse.

– Det var ingenting jag tänkte speciellt på. Då var det värre när jag pluggade medicin, kemi och matematik till exempel- där kände jag mig nog mer isolerad som kvinna.

Hon hade en rad olika uppdrag som markpersonal på NASA. Men två veckor innan hennes första barn skulle födas fick alltså hon reda på att hon var antagen till att följa med nästa planerade rymdfärd – uppdrag STS-51-A som lämnade jorden 8 november 1984.

– Ett ”nej”, fanns inte som svar. Det föll mig aldrig in. Min make var ju också astronaut så vi visste vad det handlade om. Visst var det jobbigt då, men i efterhand har jag tänkt att det var tur att hon var så liten. Hade jag varit tvungen att lämna en tonåring hade jag blivit galen – jag som har sådant kontrollbehov, säger Anna Fischer och skrattar.

Under hennes dotters första år filmades Anna Fischer ofta och mycket.

– Vi tänkte att om jag inte skulle komma tillbaka var det viktigt att hon i alla fall hade filmerna med mig.

Masterstudenten Nishita Vegi bredvid en av sina idoler astronauten Anna Fisher.

Det var en hel del praktiska problem att lösa inför rymdresan, bland annat att göra en rymddräkt som var tillräckligt liten för att passa Anna Fisher utan att armarna blev för korta.

– Armarnas rörlighet är ju avgörande för att du ska kunna hantera instrument i rymden - så det var väldigt viktigt.

Ytterligare en sak var toalettbesöken där männen tidigare hade använt kateter, som ibland inte fungerade som de skulle. När kvinnorna började göra rymdfärder, första gången 1978 inom NASA, så utvecklades i stället en speciell blöja för rymdpromenaderna. Den används nu genomgående av alla amerikanska astronauter.

Nishita Vegi har läst på rejält inför mötet och den 15 minuter långa intervjun. Hon undrar om det stämmer att den fem människor starka besättningens emblem pryddes av sex stjärnor – den sjätte för Anna Fischers dotter?

– Visst, har den historien läckt ut? Jo det stämmer.

Efter 7 dagar 23 timmar 44 minuter och 56 sekunder i rymden landade Anna Fischer och Discovery på Kennedy Space center och jorden igen. Därefter följde markarbete och bland annat satt Anna Fisher med i urvalskomitten för blivande astronauter 1987.

Vilka personliga drag och färdigheter letar man efter förutom rent tekniska, undrar Nishita Vegi.

– Första intrycket är viktigt. De första 15 sekunderna visar hur en människa tar sig ut. Det är sällan jag haft anledning att ompröva det. Alla som kommer till komitten är ju väldigt kvalificerade. Men det är viktigt att man är en lagspelare och att man klarar att både leda och följa – och att kunna växla mellan rollerna som de flesta för övrigt gör under en karriär.

Anna Fisher berättar att en annan del av antagningen var det obligatoriska inslaget att skriva en uppsats på temat ”Därför vill jag bli en astronaut”.

– Det låter som något man skriver efter sommarlovet men essäerna var faktiskt både avslöjande och spännande att läsa.

Men vad rekommenderar du en ung tjej i dag som vill bli astronaut?

– Välj en teknisk utbildning, gör ditt absolut bästa, håll dig  god form och om du är tillräckligt hängiven och passionerad kan dörrarna kanske öppnas. Ge inte upp.

Nishita Vegi är väldigt nöjd med intervjun och ber om en bild till mobilen.

– Jag ska skicka den till min mamma i Indien. Hon kommer bli så glad.

Nishita Vegi går masterprogrammet inom rymd- och flygteknik på KTH efter att ha vunnit KTH:s Master Challenge i Indien. En tävling som bland annat innebär att de deltagande på olika sätt ska visa sin expertis inom sitt område. Priset var ett stipendium för två års masterstudier samt uppehälle och en praktikplats med möjlighet att göra sin avhandling på något av företag som stöttar tävlingen. I Nishita Vegis fall blir det försvarsföretaget SAAB AB.

– Jag trodde aldrig jag skulle vinna, men tänkte att det nog fanns en liten chans och då gällde det att ta den.

Så i början av augusti kom hon hit från Hindustan University i Chennai i södra Indien och 35-45 graders värme. Men höstrusket verkar inte bekomma Nishita Vegi nämnvärt.

– KTH är fantastiskt! Först Stephen Hawking och sedan det här! Det är en av de bästa dagarna i mitt liv!

Text: Jill Klackenberg

Anna Fisher i samtal med kollegor på KTH