Robot simulerar fram ett bättre jag

Industrirobotar är mycket vanligt förekommande i större industrier. I mindre tillverkningsföretag har automatiseringen dock inte slagit igenom. Att sätta upp en automatiseringslina i storskalig industri tar mellan tre och sex månader. Det är en investering som betalar sig när det handlar om biltillverkning, till exempel. Men för mindre industrier blir en sådan investering alltför kostsam.

– Är du lilla verkstaden på hörnet som ska tillverka tjugo exemplar av någonting som du fått en beställning på, då kan du inte lägga tre månader på att sätta upp en automatiseringslina. Det blir ingen lönsamhet i det. Men skulle man kunna sätta upp en automatiseringslina på en förmiddag och därmed få ner tiden för ett arbetsmoment från fyra till två veckor då skulle det vara värt att investera i det, säger Christian Smith, forskare inom datorseende och robotik på KTH.

I projektet RobDREAM tittar han och hans kollegor på KTH och europeiska projektpartner på vad man kan göra för att få in robotar i småskalig tillverkning. I den typen av sammanhang handlar det inte om att sätta upp en komplett automatiseringslina, helt utan mänsklig inblandning. Istället kan man automatisera vissa moment, berättar Christian Smith.

– Säg att du har en tekniker som sitter och monterar saker. Då skulle du kunna ha en robot på hjul som kommer med lådor med nya delar, som plockar och sorterar saker. Då slipper teknikern gå iväg och fylla på skruvar i lådan när den är tom och koncentrera sig på monteringsarbetet istället.

Roboten man utvecklar i projektet är förprogrammerad att utföra en viss uppgift, i det här fallet att plocka och leverera saker. Sedan tränar roboten sin förmåga att utföra uppgiften.

– Den tränar alltså inte i verkligheten, utan i simulering. Det är därför vi säger att den drömmer – apropå projektnamnet RobDREAM. Roboten tittar tillbaka på vad den gjort under dagen och ser vad som kan ändras och förbättras. När den hittat något som fungerar bättre laddas det programmet upp. Det är lite som ett datorspel där roboten spelar mot sig själv, säger Christian Smith.

RobDREAM är ett stort europeiskt projekt där KTH samarbetar med den tyska robottillverkaren KUKA, det spanska forskningsföretaget Technalia, ett österrikiskt företag inom automatiseringsteknik som heter Convergent Information Systems, det tyska rymdforskningsinstitutet DLR, samt universitetet i Freiburg, Tyskland. Technaria tittar på användarscenarier, CIT arbetar med att sätta upp automatiseringssystem i mindre industrier, DLR fokuserar på hur roboten ska se och förstå saker som den ser och universitetet i Freiburg tittar på hur systemet kan optimeras. KTH:s roll i projektet är att titta på hur roboten plockar saker.

– Vi försöker hitta bra algoritmer för att plocka. Så att vi kan beskriva det rent matematiskt innan man går in i själva programmeringen av roboten. Vad är det som är viktiga delar när roboten plockar saker? Sedan tar vi fram en mjukvara och testar här innan den körs hos KUKA, den tyska robottillverkaren, som utvecklar hårdvaran, säger Christian Smith.

KTH-teamet jobbar också med perceptionsbiten en del, berättar han.

– Vi har utvecklat ett program som kan se föremål och spåra dem så man vet precis hur de rör sig och kan följa dem.

Projektet har pågått i ett år och ytterligare två och ett halvt år återstår.

– Då ska vi ha en färdig demonstrator. Där någon som inte behöver vara en expert på att sätta upp robotar i ett automatiseringssystem, men som är bekant med den här typen av verkstadsindustri, ska kunna programmera roboten på ett enkelt sätt, säger Christian Smith.

Läs mer om projektet RobDream.

Håkan Soold