Robyns robot heter Robyt

Våren 2013 började några KTH-studenter skissa och snickra på en robot, en årligt återkommande aktivitet när studenterna som pluggar ämnet mekatronik på KTH ska omvandla sina kunskaper till erfarenhet.

Skillnaden mot föregående år var dock att studenterna denna gång fick i uppdrag av KTH att dedikera sin robot till Robyn. Anledningen var lika enkel som uppenbar; Robyn har ju länge redogjort för sin relation till just robotar i form av låtar som "Fembot", "Robot Boy" and "The Girl And The Robot".

Igår presenterades Robyt för omvärlden. Robyn själv gillar Robyt.

– Jag älskar när roboten ballar ur och börjar gunga! Vissa sekvenser i robotens dans känns verkligen suggestiva och oväntade, det är jättespännande tycker jag, men just nu är när den diggar med huvudet som är nog min favorit, säger Robyn.

Kim Öberg, en av KTH-studenterna som varit involverade i robotprojektet, berättar om hur det var att jobba med Robyn.

– Robyns perspektiv har varit så otroligt olikt vårt. Vi har mest fokuserat på att få mjuk- och hårdvara att fungera tillsammans. Robyn har varit mer fokuserad på helt andra saker, som hur roboten ska röra på sig. Till exempel så gillade vi inte robotens armrörelser, hur armarna skakade. Robyn å sin sida tyckte detta var bedårande, och att skakningarna gjorde roboten mer mänsklig. Från ett hårdvaruperspektiv var och är skakningarna inte bra, men Robyn gillade dem, säger Kim Öberg.

Studentkollegan Elias Flening, tar vid.

– Vi träffade Robyn och lyssnade på vad hon hade för tankar om roboten. Att skapa en robot som dansar, det är en ovanligt problem för en ingenjör att lösa. Att ha ett helt avskalat system som rör sig snabbt - alla robotens kablar och all mekanik syns och är inte inkapslad - är också sällsynt. Robyn ville dock att roboten skulle vara designad på detta sätt eftersom hon tycker att utseendet är intressant och berättar något om robotens karaktär och personlighet, säger Elias Flening.

Att använda Robyns musik och deltagande har lönat sig på flera sätt. Några av dem lite oväntade för KTH-studenterna.

– Vi hade ingen aning om att projektet skulle bli så stort och omfattande. Men just att det har växt till sig rejält har bidragit till en ökad
motivation. Man känner av pressen att leverera någonting coolt. Det innebär också att vi lärt oss mycket. Vanligtvis är det bara din lärare som bedömer den slutgiltiga produkten, nu har vi även andra intressenter involverade vilket får projektet att efterlikna arbetslivet, säger Elias Flening.

Just detta var en ögonöppnare för studenterna. Det vill säga vikten av förståelse för kundens önskemål och behov.

– På sätt och vis var Robyn en kund. Vi ville att hon skulle tycka om roboten. Den är byggd med Robyn i åtanke, säger Kim Öberg.

Är detta då något för andra musiker att ta efter? Att få en robot byggd till sig. Elias Flening är positiv.

– Det skulle det kunna vara. Från ett musikerperspektiv är detta ett bra och nytt sätt att manifestera sig själv på. Mänskliga uttryck genom något som inte är just mänskligt, säger Elias Flening.

Har roboten då några fräna funktioner? Jajamän.

– Hjulen är en väl integrerad del av robotens dans då de kompenserar för huvud- och armrörelser. Detta för att roboten ska kunna behålla balansen och inte ramla. Effekten av detta blir att roboten rullar fram och tillbaka till musiken. Jag älskar det faktum att det handlar om två olika funktioner som inte ser ut att vara just det, säger Elias Flening.

Vill du se roboten dansa loss? Klart du vill!

För mer information, kontakta Hillevi Good på 08 - 790 65 64 eller hillego@kth.se.

Peter Larsson/David Callahan