Till innehåll på sidan

Så bra blev Hammarby Sjöstad ur miljösynpunkt

NYHET

Publicerad 2014-08-27

När Hammarby Sjöstad byggdes var det med miljövisionen att området skulle vara "dubbelt så bra". Forskningsresultat från KTH visar att man i planeringen av den nya stadsdelen lyckades lyfta integreringen av miljöarbetet till en ny nivå, både nationellt och internationellt. Men man kunde ha nått ännu längre, menar Sofie Pandis Iveroth som utvärderat Hammarby Sjöstads miljöprofilering.

Sofie Pandis Iveroth, forskare på KTH. Foto: Maria Hult

– Utan tvekan har miljöprogrammet varit väldigt viktigt, trots att det kom till först ett par år efter att man börjat planera den nya stadsdelen. Visionen ”dubbelt så bra” samlade alla aktörer, det var något som enade. De trodde i alla fall att de såg på saken på samma sätt, säger Sofie Pandis Iveroth.

1992 började man planera den nya stadsdelen, och 1996 kom miljöprogrammet till. Kärnan i programmet var att koppla ihop infrastuktursystem som sophantering, vattenrening, värme och el och se till att dessa fungerar tillsammans på ett optimalt sätt, den så kallade Hammarbymodellen. Man ville minimera områdets energianvändning, främst genom att använda restprodukter från sekundär energi. Analyser visar att målet att 80 procent av det utvinningsbara energiinnehållet i avfall och avloppsvatten ska utnyttjas är uppfyllt.

Men det finns forskning som visar att den här typen av åtgärder inte ger hållbarhet på lång sikt eftersom man låser in sig i sociotekniska system. Det är svårt att ta in ny teknik i ett befintligt system, och den problembilden finns både i Hammarby Sjöstad och på andra ställen.

– Ett exempel är solpaneler, vilket föreslogs men inte blev av. Staden är nämligen beroende av att förbränna sopor. Soporna genererar värme året runt, även på sommaren när solpaneler skulle haft sin peak. Man kunde ha löst det med värmelagring, men bolagen som jobbar med värme, vatten och el hade redan gjort sina inversteringar och var inte motiverade att ställa om, säger Sofie Pandis Iveroth.

Fjärrkyla däremot, var lätt att implementera. Man hade hittat en marknad och behärskade tekniken, så då passade systemet jättebra.

Sofie tycker inte man ska tvärnita inför risken för låsningar, utan menar att vi måste fortsätta sträva från linjära system till mer kretsloppsliknande samhällen. Sådana förändringar kräver kommunikation och att rätt aktörer träffar varandra. Sofie betonar vikten av nätverk och att man faktiskt tar vara på människors vilja och drivkraft att bidra till ett bättre samhälle.

– Hållbarhet är komplext, man måste ofta jobba på flera sätt samtidigt. Genom att skapa täta städer, som till exempel Hammarby Sjöstad, gör man hållbarhetsvinster, men förtätningen rår inte på flöden som hur mycket människor äter eller går på toaletten. Därför är det viktigt att också har höga ambitioner kring slutna kretslopp, säger Sofie Pandis Iveroth.

Sofie Pandis Iveroth är övertygad om att man kan nå längre om miljömål i fortsättningen ges samma dignitet och formuleras i samma läge som man planerar hur många som ska bo i området och hur många skolor som behövs.

– Det är i planeringsstadiet man kan göra de största energivinsterna.  Att tillföra nya mål efter hand innebär att det blir spretigt och att mål kan hamna i konflikt med varandra. Solpaneler hade till exempel krockat med arkitektens vision om hur taken skulle se ut, säger Sofie Pandis Iveroth.

– Hammarby Sjöstad hade kort tid att få miljöprogrammet på plats, men det blev rätt bra ändå. Det finns mycket som andra projekt kan lära av Hammarby Sjöstad. För att få en omställning mot slutna kretslopp krävs att de som bygger systemen träffas, lagar och riktlinjer kan behöva ändras liksom i viss mån även beteende hos de som ska bo och leva i stadsdelen. Man får inte glömma bort att det alltid är människor som omgärdar tekniken, avslutar Sofie.

Sofie Pandis Iveroth disputerade nyligen med avhandlingen "Industrial ecology for sustainable urban development – the case of Hammarby Sjöstad".

För mer information, kontakta Sofie Pandis Iveroth på 070 - 718 19 17 eller pandis@kth.se.

Text: Maria Hult