Anders Turesson, L-78: Fågelskådaren som blev miljödiplomat
Kombinationen samhälle och natur har varit temat i Anders Turesson karriär, inte minst under åren som Sveriges chefsförhandlare i det internationella klimatarbetet. Det var också möjligheten att få denna breda kunskap som lockade honom till KTH och det som då hette lantmäterilinjen.
Namn: Anders Turesson
Utbildning: Civilingenjör lantmäteri, inriktning fastighetsekonomi
Yrke: Ämnesråd vid Miljödepartementet
Familj: Dotter och son (som läser Samhällsbyggnadsprogrammet på KTH)
Intressen: Fågelskådning, vara ute i naturen, läsa och motionera
Förebild: ”Har träffat på många personer jag beundrar väldigt mycket. En av dem är Bo Kjellén som jag efterträdde som chefsförhandlare 2001”.
Panoramautsikten från Anders Turessons lilla hörnkontor på Miljödepartementet vid Tegelbacken i centrala Stockholm går inte av för hackor. Utanför fönstret syns Riddarfjärden men också vajande flaggor från olika länder på hotell Sheratons tak - en passande bakgrund när han berättar om ett händelserikt och nyligen avslutat kapitel i sin karriär. Under nära ett decennium har Anders varit svensk chefsförhandlare i internationella klimatfrågor med allt vad det innebär av resor, hotellnätter och ibland dygnslånga överläggningar runt om i världen.
- Det är ju en mycket viktig fråga som det har känts oerhört meningsfullt att arbeta med. Dessutom har det varit väldigt spännande. Arbetet innehöll mycket av det jag uppskattar, inklusive dramatik på hög politisk nivå, säger han.
Anders växte upp i Märsta med tre systrar. Pappa var meteorolog och en källa till miljö- och naturintresset som startade i unga år med fågelskådning och ideellt arbete i Naturskyddsföreningen. Efter naturvetenskaplig linje på gymnasiet läste han först juridik ett år, men kom fram till att han vill ha en utbildning som förenar de samhällvetenskapliga, ekonomiska och juridiska ämnena med naturvetenskap och teknologi.
Inspirerad av folk han kände på KTH fick Anders upp ögonen för lantmäterilinjen och insåg att det var den perfekta utbildningen för honom (idag heter det samhällsbyggnadsprogrammet).
- Just tvärsnittet mellan samhälle och natur tycker jag är så fascinerande. Det är också ett tema i mitt arbetsliv, miljöfrågorna ligger verkligen i det här tvärsnittet. Det har också varit viktigt för mig att kunna förstå forskningen på klimatområdet och där har min utbildning från KTH gett en bra grund att stå på, säger Anders.
Han trivdes bra med både kursinnehållet och kurskamraterna.
- Vi hade en fin sammanhållning i klassen och gjorde roliga fältövningar och resor ihop.
Anders valde att läsa inriktningen fastighetsekonomi och det var också den vägen han fick sitt första jobb efter examen.
- Jag gjorde en liten utredning för en firma som drevs av två av mina lärare i fastighetsekonomi, Stellan Lundström och Håkan Bejrum. Den handlade om tidsåtgång och kostnader före ombyggnad i innerstäder, och det arbetade jag med i två år.
Konflikter mellan samhällets olika mål är något som alltid intresserat honom. Möjligheten att få ägna sig mer åt detta fick Anders att 1994 ta steget till Miljödepartementet från den ideella världen där han först arbetade som handläggare inom Naturskyddsföreningen och sedan som chef för alternativodlarnas organisation KRAV.
- Kanske beror mitt intresse för målkonflikter på att det är så samhället styrs, det är hela tiden svåra avvägningar som måste göras mellan olika intressen. Om vi ska nå de klimatpolitiska målen, hur ska vi då samtidigt nå de andra miljöpolitiska målen, till exempel vad gäller biologisk mångfald.
På Miljödepartementet har han sysslat med en rad ämnen, inledningsvis handlade det om kemikalier och kretsloppsfrågor, och under en period var Anders kontaktperson gentemot SMHI, till sin fars förtjusning.
- Miljödepartementet är en kolossalt intressant arbetsplats, inte bara när det gäller arbetsuppgifterna utan också interaktionen mellan den politiska världen och tjänstemannavärlden.
Vid årsskiftet 2010/2011 lämnade Anders rollen som klimatförhandlare och ägnar sig nu åt frågor som rör biologisk mångfald och skogen. Att delta i och leda klimatförhandlingar samt agera företrädare för Sverige har varit mycket utvecklande, men det kostar också på att befinna sig i en sådan speciell värld, konstaterar han.
- Framförallt inför och under Sveriges andra ordförandeskap 2009, då jag ledde förhandlingarna på tjänstemannanivå på klimatmötet i Köpenhamn. Det var en erfarenhet, men nu vill jag ägna mig åt något som inte innebär så mycket resande och momentan stress.
Men helt har han inte släppt klimatfrågan. I dagarna (slutet av oktober 2011) kommer boken ”Förhandla om klimatet” där han har samlat sina erfarenheter och betraktelser från elva år med klimatförhandlingarna. Den ges ut av Clipore - Climate Policy Research - ett Mistra-program som försöker få ihop policyskapare med vetenskap och där Anders Turesson sitter i styrelsen.
Numera har han inte så mycket kontakt med KTH, men genom klimatarbetet har det funnits kopplingar.
- Många av dem som har ingått i våra delegationer är ju utbildade på KTH, inte minst från Energimyndigheten som alltid spelat en viktig roll i det svenska förhandlingsarbetet.
KTH:s roll i det framtida klimatarbetet kan inte överskattas understryker Anders Turesson. Här utbildas de som ska genomföra den samhällsomvandling som krävs. I den omvandlingen ingår utveckling av nya teknologier och produkter, konstaterar han.
- Detta ska sedan implementeras och då krävs bland annat samhällsbyggare och strateger. Det är väldigt viktigt att vi har en högtstående teknisk utbildning med stora internationella utblickar på det här området. Erfarenheten visar att studenter från KTH ofta hamnar i befattningar där man fattar beslut om hur samhället ska se ut.
Som klimatförhandlare krävs i många avseenden samma egenskaper som hos en diplomat. Anders berättar att hans företrädare Bo Kjellén brukade framhålla att det är en ny typ av diplomati som man sett växa fram på den internationella arenan de senaste decennierna - multilateral diplomati för hållbar utveckling.
- Där behövs diplomatiska färdigheter men också kunskap som bottnar i sakfrågorna. Man får inte glömma att det är en politisk process som i grunden är driven av vetenskapen och IPCC:s rapporter (the Intergovernmental Panel on Climate Change).
Han konstaterar avslutningsvis att det tveklöst går för långsamt i klimatarbetet i förhållande till vad som behöver göras. Trots allt är det en ganska imponerande internationell insats som gjorts, menar Anders.
- Givet förutsättningarna att det är 194 länder som ska komma överens och den tekniska och politiska komplexiteten i frågan, så tycker jag ändå att vi har kommit ganska långt sedan klimatkonventionen undertecknades vid Riokonferensen 1992 och Kyotoprotollet 1997.
Förhandlingarna har placerat klimatfrågan högt upp på ländernas politiska dagordning. Anders Turesson är övertygad om att de globala utsläppen av koldioxid med största sannolikhet skulle varit betydligt större idag utan den här internationella processen.
- Den stora utmaningen är att få ned utsläppen och samtidigt ha en välståndsutveckling. Vår mission är att visa de stora utsläppsjättarna som Kina och Indien, och även USA, att det är möjligt.
Susanne Rosén
