Christer Fuglesang, F-75

Christer Fuglesang. Photo: ESA

Christer Fuglesang möter mig i stora entrén till Alba Nova och visar mig vant vägen in till avdelningen för astro- och partikelfysik och en liten soffgrupp där vi kan samtala ostört. Han ser mycket stilig ut i kritsträcksrandig kostym. Den här gången är han i Stockholm med anledning av Teknikdelegationen där Christer ska hjälpa till att få upp barns och ungdomars intresse för matematik, naturvetenskap och teknik. Det fick gå före både IVAs 90-årsfest och KTHs promoveringshögtid som han annars brukar delta vid.

Christer bor med sin fru Elisabeth och yngsta sonen i USA sedan -96 men kommer inom något halvår att flytta tillbaka till Europa, troligen Amsterdam för en managementposition vid ESTEC, ESAs största center för bemannad rymdfart. De båda döttrarna bor i Stockholm sedan en tid tillbaka och studerar maskin respektive kemi på KTH.
- Nej, vi har inte aktivt påverkat dem att börja på KTH, men det är klart att dem har hört en hel del positivt om hur det är att plugga här, säger Christer. Äldsta dottern började först på Handels och läser för en dubbel examen, men hon insåg snart att KTH var mycket roligare rent socialt så nu tillbringar hon nästan all tid här.

Christer är född i Nacka men uppvuxen i Bromma med sina föräldrar och lillasyster. Han valde ett tekniskt program på gymnasiet men det var först under sista året som han började fundera på KTH. Först var han mer inriktad mot juridik, men gillade matte och hade lätt för fysiken. Så det blev KTH till slut och då var teknisk fysik ett självklart val för honom.
- Men jag hade ingen som helst aning om vad jag ville jobba med sen när jag började på KTH. Inte ens efter två år hade jag en klar bild av vad jag kunde bli och kunde använda mina studier till. Jag tror det är ett vanligt problem, säger Christer. Att jag skulle doktorera var absolut ingenting jag drömde om då. Det var nog mer ett sätt att hålla sig kvar i studentlivet, skrattar han.

För Christer ville fortsätta plugga även efter examen och sökte sig då till experimentell partikelfysik vid Stockholms universitet. Han hade först gjort sitt exjobb på KTH i teoretisk partikelfysik, men hade en kompis från KTH som sedan fortsatte med doktorandstudier på samma avdelning på SU. För att försörja sig under doktorandstudierna undervisa på KTH under tiden.

1988 flyttade Christer med familjen till Genève för en 2-årig forskartjänst vid CERN och senare vid MSI-institutet (Manne Siegbahninstitutet). Det var någon gång under 80-talet som Christer började drömma om att ta sig ut i rymden, men han hade då ingen aning om hur han skulle gå tillväga. När han i juni 1990 hörde talas om att ESA sökte astronauter bestämde han sig för att ge det ett försök. Uttagningsprocessen skedde i två steg. Först en nationell uttagning i Sverige och sedan en europeisk uttagning. Det var först 1992 som det stod klart att Christer blev uttagen att bli en av ESAs kommande astronauter och han flyttade då med familjen till Köln för utbildningen.

Ett år senare blev han en av två ESA-astronauter som valdes ut för att träna inför ett uppdrag till ryska rymdstationen Mir. Familjen fick sedermera åter packa och flytta, den här gången till Moskva. Christer bodde och tränades i träningscentrumet Stjärnstaden utanför Moskva. Det skulle dock inte bli Christers tur att få åka upp i rymden den gången. Hans uppgift blev istället att hålla ställningarna i kontrollrummet vid markstationen och sköta kommunikationen med kollegan ombord på Mir. Tanken var att Christer skulle bli den som åkte nästa gång, men det blev ingen mer resa med ryssarna. Istället lånades Christer ut till Nasa och flyttade 1996 med familjen till USA där han påbörjade sin träning med Nasas astronautgrupp 16. 1998 var han behörig astronaut i USA, men det dröjde ända till 2006 innan drömmen äntligen gick i uppfyllelse och Christer för första gången fick blicka ut över jorden när Discovery hade lagt sig i sin omloppsbana runt jorden.

Tyngdlösheten och utsikten är det som Christer tycker är allra häftigast med att vara ute i rymden. Annars var det ganska mycket så som han hade förväntat sig.

2009 var det så dags igen för Christer att få ge sig ut i rymden och nu är han verkligen en kändis här hemma i Sverige. Flera hemsidor har dykt upp med Christers namn, han skriver själv nyhetsbrev och twittrar via Rymdstyrelsen. Till viss del förväntas han vara publik i och med sitt jobb, men han erkänner att han nog gjort lite mer än vad som förväntats. En sann rymdambassadör. Tyvärr har hans namn ibland missbrukats som vid den första rymdresan då en okänd person började blogga som om det var Christer själv som skrev. ESA tog då kontakt med den server som hostade bloggen och den lades ner. Christer fick aldrig veta vem personen var.

Nu verkar det inte bli några fler rymdresor för Christer Fuglesang, även om han själv gärna skulle vilja. Beslutet att lämna NASA och återvända till Europa är inte helt hans eget, utan chefernas. Det är många som står på tur inför kommande flygningar och då är det svårt att prioritera en astronaut från Sverige som inte är någon stor bidragsgivare till NASAs verksamhet.

Men Christer verkar inte alls missnöjd med att återvända till Europa. Han vill inte släppa kontakten med KTH och från Amsterdam är det inte längre till Stockholm än det är från Kiruna, konstaterar han. Trots att Christer har flyttat runt väldigt mycket har han lyckats hålla kontakten med sina gamla kompisar från studietiden, och han tackar inte nej till en fest. Kanske får vi också se honom som en lite mer frekvent föreläsare här på universitetet igen, men det är mer en önskning från mitt håll än ett löfte från Christer.

Text: Emma Berglund