Jin Moen, Tekn. Dr-06, F-95

Jin Moen

Jin Moen - entreprenör, forskare, danspedagog, uppfinnare. Mycket kan stå på Jins visitkort men själv väljer hon att kalla sig för entreprenör. Hon har kombinerat ihop sina två vitt skilda studieområden och intressen, dans och matematik, till ett yrke. Från civilingenjör och danspedagog, till forskare och entreprenör som har utvecklat en konsumentprodukt som strax ska ut på marknaden. Och allt detta bara för att hon vill ha roligt. Nu är det inte det enda driv Jin har – att vilja ha roligt – hon älskar att jobba och är väldigt envis när det gäller saker hon vill åstadkomma men det var det där med att bestämma sig för något.

- Det är svårt det här med yrken, det är därför jag har pluggat så mycket. Jag vill alltid göra något som jag tycker är kul, det är det som har drivit mig, men jag har inte haft någon klar idé om vad jag ville bli när jag blev stor. När jag tittade i boken ”Mina vänner” från fjärde klass står det fotomodell, det ville alla bli då, säger Jin leende.

Jag vill rädda världen på mitt sätt

Men skam den som ger sig - det löste sig ändå. Och riktigt bra. För nu är hon och kollegan Marie Persson Björkman färdiga att lansera en spelkonsol som har basen i rörelse. Produktens arbetsnamn BodyBug har fått ett nytt kommersiellt namn – Oriboo. Och namnet passar verkligen. Den är härligt rund, gör små läten, rör på ögonen och plötsligt blommar ögonen upp till små barnblommor. Det klingar till i hjärtat. Söt är ordet som först kommer upp i tanken.

Oriboo

- Det är det första alla tjejer säger. Att den är söt, säger Jin och skrattar. Tjejer reagerar mer känslomässigt medan killarna är mer realistiska och intresserade av vad produkten kan göra och hur den fungerar. Målgruppen är ju tjejer i skolåldern och jag har gått bakvägen för att ta fram produkten genom att först komma på konceptet som jag kallade för ”A box on a wire that moves when you move” för att sedan se hur den kan fungera rent tekniskt istället för att först ha tekniken och sedan ta fram produkten.

- Tekniken i Oriboo är inte ny utan bygger på flera olika tekniker som redan finns framtagna och min ambition är att ta fram ta fram produkter och koncept som handlar om hur människor upplever rörelser och sedan hitta tekniken som stödjer interaktionen. Jag jobbade mycket med designen av produkten och när den blev en karaktär så föll bitarna på plats.

Blev uppmuntrad till att ta fram en fysisk produkt

Från början handlade Jins forskning om att utforska rörelse som interaktionsform. Att se hur fysiska saker är utformade påverkar henne och hon anser att bygger man ett system måste det anpassas till hur det upplevs. Det måste finnas ett flöde. I sin forskning fick Jin civilingenjörsstudenter att studera ett danskursprogram som var ett fysiskt koncept med rörelse som uttrycksform, men som byggde på de teoretiska grunderna. Hon ville se vad de fick för upplevelse av rörelse och sedan göra om det till designkriterier. Kursen blev väl mottagen av studenterna och många fick bättre självförtroende efter att ha gått den eftersom det inte finns något rätt eller fel.

- Jag vill rädda världen på mitt sätt. Alla dansare tyckte att dom var korkade som inte förstod sig på tekniska produkter men problemet ligger inte där. Det är oftast tekniker och ingenjörer som programmerar och de har stor makt men de har ingen förståelse för kroppens intellekt. Det holistiska tänkandet. Jag ville se om jag kunde påverka dem att tänka annorlunda. Flödet är viktigt, säger hon.

Jin och Marie med Oriboo

Genom forskningen började embryot till Oriboo ta form. KTH och Interactive Institute hade en önskan om att ta fram en fysisk produkt och Jin blev intresserad. 2004 fanns inte mycket forskning inom området och rörelsetelefoner eller Wii-spel hade ännu inte kommit ut på marknaden. Jins mentor för kvinnliga doktorander, Claes Rickeby, uppmuntrade henne att ta sin forskning vidare till en riktig produkt. Och under resans gång fick hon kontakt med sin bolagspartner, Marie Persson Björkman.

- Jag har aldrig sett mig som en professor som sitter på ett kontor hela dagarna. Jag arbetar hellre i projektform och det är roligt att bygga bolag. Strax efter det jag var med i Venture Cup med min affärsplan 2007 bildade jag och Marie bolaget Movinto Fun AB. Tävlingen triggade mig. Sedan 2007 har jag arbetat med att produktifiera konceptet till en verklig produkt.

- Jag hade inte träffat på någon kvinna inom innovationssystemet men när jag träffade Marie sa hon att hon ställde upp som bollplank och det mynnade ut i att vi bildade bolaget 2007 och nu lanserar vi Oriboo till våren. Vi har sålt in idén bra när vi har åkt runt. Den är unik och många internationella spel- och leksaksdistributörer är intresserade, berättar Jin.

Hårt jobb att få ihop riskkapital

Det är inte helt lätt att skapa en fysisk konsumentprodukt i Sverige där kruxet är att få den att fungera tekniskt upptäckte Jin. Det kräver mycket pengar jämfört många andra projekt, och som hon säger ”inget som hon kan sitta hemma själv på kammaren och göra”. Då är det riskkapital som gäller. Men när målgruppen är unga kvinnor och riskkaptialområdet domineras av män blev det svårare att komma vidare.

- Männen förstod sig inte på produkten. Varför ska vi ha den? frågade de. Förutom de män som hade döttrar. De insåg att dottern skulle älska den eftersom den har en personlighet. Kvinnor reagerar som sagt mer känslomässigt och det är svårt att övertyga när produkten inte är färdig. Kvinnor köper design medan män köper funktioner, säger Jin. Männen tyckte bara att här kommer två galna tjejer som ska göra en konsumentprodukt, att bara ha en skiss är inget som säljer, säger Jin och ler lite.

- Det är ett heltidsjobb att dra in riskkapital. Det fallerar på att personerna många gånger inte har kompetens inom rätt område. Och internationella investerare vill att man först ska visa försäljning på hemmamarknaden. Tyvärr får tjejer också ett annat bemötande när de söker riskkaptial eftersom det verkar finnas en allmän uppfattning om att kvinnor inte behöver riskkapital till sina projekt. Jag vet inte varför, men det kanske är så att man oftast gör Business to Business i Sverige och inte är så vana vid konsumentmarknaden, men det är bara min gissning, säger hon.

Men eftersom Jins motto är ” It is impossible but doable” så lyckades de genom sin envishet att få ihop kapital och nu är den snart verklighet. Det skulle vara lätt att sälja idén men Jin vill själv ta ut produkten på marknaden.

”Jag är naiv på ett positivt sätt – det löser sig alltid”

Att vara entreprenör gillar hon. Det passar henne som person. Men å andra sidan säger hon också att hon inte har så mycket att jämföra med eftersom hon har pluggat och varit i forskarbranschen till största delen av hennes yrkesliv.

- Jag gillar att jobba med mina egna projekt. Sälja, fixa pengar och sitta med ansvaret, säger hon.

Jin är lättpratad och färgglatt klädd. Hon säger att hon är tystlåten av sig men av det märks ingenting.

- Jag är analytisk och tar in och funderar och säger ingenting förrän jag har något att säga när det kommer till businessammanhang. Tyvärr lyssnar alla på de personer som pratar mest. Men jag är naiv på ett positivt sätt. Allt löser sig. Och jag har kul på jobbet, säger hon nöjt.

Jin blev adopterad från Korea vid åtta månaders ålder av en familj i Norge och flyttade till Sverige som 20-åring, men det hörs inte en ton på Jins språk att hon kommer från Norge. Det är kanske för att hon både är envis och tycker att språk är kul som har gjort att hon har slipat bort accenten.

- Jag vill bli bemött som min egen person. Alla ser ju att jag inte kommer härifrån och jag vill inte bara vara den glada norrmannen, jag vill vara mig själv. Språket är nyckeln för att komma in i samhället. Jag har härmat och lärt mig under de 15 åren jag har varit här. Apan gör… säger Jin och skrattar.

Saknar kontaktnätet som följer med en utbildning från KTH

En naturlig följd av hennes gymnasieval, naturvetenskapligt program, och att hon alltid har varit bra på- och gillat matte samt att hennes före detta man bodde i Sverige och pluggade på KTH flyttade hon själv till Stockholm 1995 började läsa teknisk fysik på KTH. Men hon var inte riktigt nöjd med det hon höll på med och en solig dag sprang av en slump på en svartklädd man på Drottning Kristinas väg som visade sig vara repetitör på Operan. Han bjöd in henne till en föreställning på Dansens hus.

- Han sa att 10 procent var talang och 90 procent hårt arbete. Och mötet med honom fick mig att börja tänka på vad jag själv ville göra. Så jag sökte in till Danshögskolan och kom in. Det fick det bli studieuppehåll på KTH. Jag tänkte att KTH kan jag ta när jag är femtio, men inte Danshögskolan, säger Jin.

Hon ångrar inte sina val men hon ångrar att hon inte var mer delaktig i annat än sina studier på KTH och att hon saknar ett kontaktnät på studietiden.

- Mycket av det jag minns från KTH är långa labbnätter i datasalarna. Jag ångrar att jag inte var mer engagerad i kåraktiviteterna men jag prioriterade annat då. Jag saknar också att jag inte har samma kontaktnät som andra som har läst sitt program i ett sträck. Jag har insett vilket extremt kontaktnät man kan ha genom att ha pluggat på KTH. Men allt har ju löst sig i alla fall, säger hon.

”Ska man bli VD kan man lika gärna bli det i sitt eget bolag”

Jin har ganska mycket kontakt med KTH i dag ändå. Hon deltar gärna som föreläsare på konferenser och en del events som KTH anordnar och håller i en del seminarier på Industriell design på forskar och grundutbildningen.

- Jag tycker att det är kul att undervisa och jag är gärna kvar i någon form av forskningsmiljö. Det är nyttigt för oss när vi utvecklar produkter som exempelvis Oriboo. Och vi tar gärna emot exjobbare, tillägger hon.

Det är lätt att starta företag tycker hon och inte så illa med byråkratin, men lite mer energi angående finansierings- och skattehjälp tycker hon det kunde vara. Och att man underlättar för egenföretagare att inte falla utanför skyddssystemen.

- Det känns inte som om det är så fint att vara egen företagare i Sverige. Ibland känns det som om det vore bättre att man har ärvt sina pengar än att ha tjänat ihop dom själv, säger hon som ett skämt men det ligger allvar bakom.

Nystart med flytt till Åre

Våren 2010 var de tvungna att säga upp personal eftersom riskkapitalet tog slut men nu har pengar kommit in i bolaget igen de gjort en omstart genom att flytta huvudkontoret norröver till Åre. Orten är intressant som marknadsplattform för deras blivande produkt och många streetsmarta och köpstarka kunder befinner sig här året runt. Att Jin även gillar vintersporter är bara ett plus.

- Vi har blivit väldigt väl mottagna av Åre kommun och fått pengar norrifrån från Almi, Länsstyrelsen och från en riskkapitalfond. I Stockholm är det lätt att drunkna. Härifrån satsar vi på att jobba med fabriken i Asien och distributionen, men vi behöver också närvaro i Stockholm så där har vi kvar säljkontoret.

Lek med Oriboo

- Vi hade velat tillverka produkten i Sverige och kollade upp det, men det går inte. Det blir alldeles för dyrt. Asien är billigare. Jag vill gärna rädda världen, men det går inte alltid, säger Jin lite uppgivet.

Jin, som nästan precis är nybliven mamma tror inte att det kommer att bli några problem att vara entreprenör och ha barn så länge man är två som har delat ansvar.

- Jag har telefonmöten med babyn på armen och mailar när han sover. Sen är pappan hemma också och tar halva tiden och det tror jag är nödvändigt.

Om tio år tror hon att hon driver någon form av bolag samtidigt som hon kreativt utvecklar sig. Hon driver definitivt eget för ska man bli VD kan man lika gärna bli det i sitt eget bolag säger hon. Det är inte statusen hon är ute efter, utan att kunna påverka.

- Skapa ett sug eller verifiera att marknaden vill ha den

- Hitta en särskild nisch för din produkt. Idag är vi inte beroende av att fysiskt vara på plats, utnyttja det

- Se till att vara bra på sälj och var medveten om hur man driver en säljorganisation. Det är skillnad mellan B2B och en konsumentprodukt då en konsumentprodukt sträcker sig både till slutkunden och till återförsäljaren och det är olika försäljningsargument till de båda.

- Se till att du jobbar med en produkt du gillar, står för och tror på för du kommer att arbeta med den länge och det är svårt att sälja in den om du inte själv tror på den

Oriboo

Beautiful Business Award

Text: Annika Suhajek
Foto: MovintoFun