Samir Brikho, M-78
Yrke: Vd för brittiska Amec Plc
Familj: Sambo, två söner på 24 och 23 år från ett tidigare äktenskap.
Intressen: Skidåkning, segling och golf. Älskar musik och dans, framför allt salsa och jitterbug.
Jag lyckas fånga Samir i en halvtimme över telefon innan han hastar vidare på nästa affärsresa. Den här gången till Frankrike. Samir Brikho är vd för ett av Londonbörsens största företag representerade i 35 länder och har en lång internationell karriär inom industrin bakom sig. Han är också rådgivare till brittiska regeringen inom energi och miljöfrågor och en av de drivande krafterna bakom Palestine International Business Forum. En mångfasetterad och mycket spännande man med andra ord.
Samir är född och uppvuxen i Beirut som på den tiden var centralpunkten för alla affärer i Mellanöstern. Hans pappa jobbade inom oljeindustrin och senare som representant för flera svenska företag som gjorde affärer i mellanöstern. När inbördeskriget bröt ut i mitten av 1970-talet flyttade familjen till Sverige och Uppsala. Samir var då 19 år och hade en International Baccalaureate-utbildning (IB-programmet) i ryggen.
I Sverige ansträngde sig familjen hårt för att anpassa sig till det svenska samhället. De lärde sig språket snabbt, skaffade svenska vänner och vanor Att Samir snart skulle söka sig till universitetsstudier var det inget snack om.
- Vår pappa insåg tidigt att utbildning är nyckeln till framgång. Han hade själv kämpat hårt för att få ihop sin egen utbildning och i Libanon lade han 60-70 procent av sin lön på utbildning för mig och mina syskon. För oss har det varit självklart att läsa vidare, berättar han.
Ända sedan Samir var 5-6 år har han tyckt om att hjälpa andra människor och när andra pojkar drömde om att bli brandmän drömde Samir om att bli läkare. Så blev det dock inte, utan Samir följde i sin brors spår och började på KTH 1978. Då stod energifrågorna, alternativa energikällor och utbyggnaden av kärnkraften på agendan. Det var frågor som engagerade Samir och som kom att prägla hans utbildningsval, och sedermera hans karriär.
Efter examen fick Samir anställning inom dåvarande Asea-Stal i Finspång vilket blev starten på en lång karriär inom företaget och vidare in i ABB. Han har haft en lång rad positioner i många länder som Dubai, Saudiarabien, Schweiz, Tyskland, Belgien och Tyskland. 2006 blev han chef för divisionen Power Systems och medlem i ABB:s ledningsgrupp. På den tiden kunde han resa upp till 240 dagar om året. Jag frågar Samir om det var ett medvetet val att välja en internationell karriär?
- Man måste se till sina bästa talanger, svarar han, jag är bra på kulturfrågor och talar fem språk. Jag har alltid haft lätt för att göra affärer med andra länder så det har varit naturligt för mig.
Det här med talanger återkommer vi till vid flera tillfällen. Samir vill gärna dela med sig av några råd till yngre alumner.
Prova er fram först och bestäm er sedan. När man lämnar universitetet förstår man oftast inte hur stor kapacitet och talang man har. Välj därför ett större företag som satsar på karriärutveckling och där du har möjlighet att byta jobb flera gånger och prova dig fram. Sen kan du bestämma dig.
Samir har haft många chefspositioner genom åren och han har uppenbarligen gjort det väldigt bra. Jag är nyfiken på hur han definierar bra ledarskap. ”Emotional Intelligence”, sammanfattar han det enkelt.
- En bra chef ska ha förmågan att skapa en vision för företaget och tänka 3, 5, 10, 20 år framåt i tiden. Han ska också känna folk och kunna se deras kapacitet även om de själva inte förstår den. Många människor är idag mycket mer engagerade och innovativa på sin fritid än på arbetet och en bra chef ska kunna inspirera till samma engagemang på jobbet. Anställda tycker om att jobba hårt för sånt de brinner för och en bra chef kan locka fram det.
Det här verkar vara ett förhållningssätt som är mer än bara ord. På Amecs hemsida säger Chief Executive Samir Brikho: “We aspire to excellence in everything we do at AMEC – every day, throughout the world.” Och den första länken är till Our People som uppenbarligen ses som den viktigaste resursen, inte deras verksamhetsområden.
Samir rekryterades till Amec i oktober 2006. Han kom då till ett brittiskt konglomerat med många olika verksamheter spridda över en bred mix av sektorer. Amec kämpade för att formulera sin vision och strategier gentemot anstälda, aktieägare och staden. Aktien gick dåligt och låg då på £3/aktie. Sedan dess har han genomfört en rejäl uppryckning av företaget. Amec har nu redovisat åtta kvartalsrapporter som alla varit rekordreslutat och placerat bolaget på FTSE-100-listan som ett av de 100 mest omsatta aktierna på Londonbörsen. Visionen är att bli marknadsledande på konsulttjänster, projektledning och maskinkonstruktion inom energi och kraftindustin (olje-, gas-, alternativ energi, kärnkraft).
Framgångarna för Amec har gjort att Samir uppmärksammats en hel del i brittisk affärspress, men också av regeringen som stött på stora problem på grund av att Labour inte engagerade sig i miljöfrågor. Samir beskriver hur den brittiska regeringen aktivt söker efter personer med kompetens inom olika sakfrågor för att lyfta landet och för ungefär ett år sedan blev Samir ombedd att leda hela initiativet i UK Energy Excellence. Det är ett branschorgan som ska utveckla en strategi för hur det framtida behovet av energi ska tacklas. Det rör frågor som hur landets samlade kompetens ser ut idag och hur den brittiska kraftindustrin ska marknadsföras i andra länder för att locka utländska investerare.
Samirs vilja att hjälpa andra, som han haft med sig sedan barnsben, blir ännu tydligare då han berättar om sitt engagemang i Palestine International Business Forum som han var med och grundande 2001. Det är ett samarbete mellan Sverige, Palestina och Israel med syftet att skapa bättre förutsättningar för fredssamtalen mellan Palestina och Israel. Men det handlar inte om politik. Forumet vill bidra med hjälp till självhjälp och framförallt att skapa jobb för palestinier på plats.
- Frågorna vi diskuterar rör business och det handlar framförallt om att höja Palestinas BNP. Obalansen i BNP mellan länderna är så stor att det försvårar dialogen på andra plan. Om vi kan hjälpa Palestina med fler arbetstillfällen så höjs också värdet för individen och de kan börja tänka på andra saker än att kriga. Alla har lika rätt att leva, och de måste få förutsättningarna för det.
Det finns många fler frågor jag vill ställa Samir, men tiden rinner iväg och transporten till flygplatsen väntar.
Text: Emma Berglund
