Älskade, hatade kärnkraft finns du kvar 2050?

Anmäl dig

Kan kärnkraften avfärdas i ljuset av nationella och globala klimatmål samt i skapandet av ett globalt välfärdssamhälle?

Föreläsare är Ane Håkansson från Uppsala Universitet. Han är Professor vid Institutionen för fysik och astronomi, Tillämpad kärnfysik. Parisavtalet eller COP21 föreskriver att ratificerande länder skall föra en politik som strävar mot målsättningen att den globala uppvärmningen hålls väl under 2 grader. Som internationell överenskommelse måste COP21 betraktas som en succé men realiserbarheten i målsättningen kan ifrågasättas av flera skäl. Ett skäl är frågan om det går att utforma en politik som samtidigt adresserar nationella och globala klimatmål och dessutom möjliggör skapandet av ett globalt välfärdssamhälle. Ett svar måste givetvis omfatta nödvändigheten av att snabbast möjligt implementera en i väsentliga avseenden hållbar energiförsörjning för världens länder men även att vi är beredda att ge upp sådana politiska käpphästar som under lång tid har låst utvecklingen av användbara teknologier. Det pågår för närvarande en intensiv diskussion på det globala planet som syftar till att identifiera lämplig teknologier som kan uppfylla ställda krav. Ett begrepp som används i det sammanhanget är ”clean energy” och som innefattar i stort sett all produktion som genererar små utsläpp av växthusgaser. I Sverige men även i vissa andra industriländer har begreppet clean energy översatts till förnybar produktion vilket har styrt politiken i en riktning som kan ifrågasättas. I detta seminarium vill jag dels peka på svårigheten att klara de monumentala problemställningar som mänskligheten står inför med enbart invändandet av förnybar produktion och dels att kärnkraften erfarenhetsmässigt visar sig ha just de egenskaper som för närvarande krävs för att klara satta globala målsättningar.

Vägbeskrivning finns på föreningens webbsida, klicka!

Föredraget arrangeras av Bo Göran Hellers, styrelseledamot i KTHX.