Kom precis hem från Düsseldorf, och har dessvärre inte fått access för att kunna blogga med mobilen. Så jag skriver lite kort om resan och visar en bunt bilder på en gång – rätt upp och ner – istället. Inga krusiduller eller annat onödigt.
Anledningen till att resan skedde var att vår fantastiske lärare Christer Lie fixade ett stipendium för alla oss som läser Tryckt Kommunkation-inriktningen på Medieteknik, så att vi kunde sticka till Deutschland i några dagar, och gå på Drupa-mässan. Världens största tryck-mässa – sjutton stora mässhallar med det senaste inom tryckpressar, bindningsmaskiner, pappersmatare, luftfuktning, pre- och postpress, produktionssystem, och mycket mer.
Bäst var Böwes kuverteringsmaskin, och Landas föreläsning – den sista skakade om mina grundvalar, och det är nog säkert att säga att jag aldrig kommer bli mig lik efter deras keynote. Här är den, filmad med en sunkig mobilkamera. 58 minuter – mycket nöje!
Annars verkar det vara en ruggigt fin stad, Düsseldorf. Mycket grönska. Den kvällen vi hade att ‘göra’ staden bestod av vi blev inkastade på en mexikansk restaurant (med namnet ”Pssst…. DESPERADO”) där vi åt och drack gott, och stack efter det vidare till klubben ”Insomnia”. Den var… speciell. En upplevelse. Kvällens underhållning var en konsert med en duo – en kille vid en keyboard och en satt som vid en mikrofon, som spelade balkan-radio-disko. Den där populära dragspelslåten som går på radio, som jag inte vet vad den heter, var deras paradnummer. Klientelet bestod annars av typ fem varianter av Mrado (ur Snabba cash), några brudar som sprang mellan dem, en handfull slicka solbrända snubbar i kostym med guldringar, och vi elva vilsna svenskar. Vi tog en öl, och gick sedan hem.
Christian, efterträder Håkan Juholts avlägsna kusin som spokesman för Ubergrößenspezialist.
Fangbang machinery. Fick genast True Blood-vibbar, och bestämde mig för att hålla mig borta från det här företaget.
Glad japan.
Funderade länge på huruvida det här var ett varumärke välkänt i Kina, eller om det ska läsas som ”China; well-known trademark”.
Innergården, sett från vårt hostel.
Christian, breakin’ dat. Men jag vann matchen, och det är ju det som är det viktiga.
Och lite fler bilder, som jag inte orkade lägga in manuellt:
