Idag hade jag fått hem Metro Student Magazine i postlådan och tänkte att lite kvällsläsning inte skulle skada medan jag målade naglarna. Jag läste just en studentkrönika om att inte sluta leva bara för att man har ett ”vanligt” liv, och kunde inte låta bli att skaka på huvudet när jag insåg vad många där ute låter sina liv styras utav. Jag tycker synd om de som har uppfattningen att ett 8-17 jobb eller 100% studier skulle hindra dem från att leva. Jag skriver inte detta med ironi, jag hoppas att de vaknar ur sin dröm med never-ending ströjobb och partyresor för att se vad mer livet kan erbjuda. Jag kan resa, festa, & hinna med allt jag önskar att göra utanför min vardag - men det viktiga är att ha något att luta sig tillbaka på och återgå till, istället för att leva utan någon uppfattning om morgondagen. Jag lever det ”vanliga” men är både lifelover och livsnjutare i dess högsta grad, 
Xoxo
