Jag har aldrig pressat såhär mycket sedan jag började på KTH. Vi har räknat ut att vi inom loppet av en vecka, dvs sju dagar (dvs 168 timmar) har suttit pluggande i hela 100 timmar. Bli inte avskräckta nu: det var första gången vi gjorde något så extremt – ville push the limits, se hur mycket man pallar. Fick kommentaren ”Du ser ganska sliten ut” igår efter sista tentan, så det blev kvittot på att vi har pluggat ”til’ we collapse” (Det har för övrigt varit vår tentaplugglåt!)
Perfekta lyricsen för oss:
”‘Cause sometimes you just feel tired,
Feel weak, and when you feel weak, you feel like you wanna just give up.
But you gotta search within you, you gotta find that inner strength
And just pull that shit out of you and get that motivation to not give up
And not be a quitter, no matter how bad you wanna just fall flat on your face and collapse”
Georgios & Johanna, mina pluggkompisar – extremt bra jobbat och jag kommer lé när jag tittar tillbaka på dettta tentaplugg hur jobbigt det än har varit. Powernaps i grupprummen på stolar/golv/bord för att vi varit för trötta. Påhittade ramsor såsom ”Fibersilikat obrännbart!” för att försöka komma ihåg byggmaterialens användningsområden och våra psykbryt-skratt, särskilt när jag skulle förklara hur man utför kallbearbetning: ”men jag spänner på i båda ändar och drar stålet!” och så alla stunder vi blivit hysteriska. Ni förgyller mina pluggstunder!
Jag fyllde år igår, och när jag kom till Campus 07 på morgonen så möttes jag av en överraskning av världens bästa pluggmates. Ni gjorde pluggande på min b-day uthärdligt <3
Xoxo
