Min klass har just börjat med kandidatexamensarbetet, som i folkmun (eller KTHmun) brukar kallas för ”kexet”. Detta innebär att vi ska bygga ett småhus, dvs. en villa. Inte fysiskt men vi ska skapa alla dokument som skulle behövas. Simply: Jag ska bygga mitt första hus.*Excited*.
Idag hade vi en föreläsning i kexkursen som överraskade mig otroligt positivt. Det var liktsom inte det vanliga vi gör: Balkar och fysikens lagar, utan nu var det dags att tänka ”outside the box”.
Han som föreläste oss var visserligen teknisk fysiker, men han har en annan utbildning också, han är arkitekt. Ja ni läste rätt, han är både superteknolog & superkreatör. Det var så okantigt och ”flum” att jag sörplade mitt kaffe och drömde mig bort i kreativa moln.
Arkitekten ritade såklart massor på tavlan. Först ritade han en arkitekt som var klädd i basker och smuttade på ett glas vin och sedan ritade han en fyrkantig ingenjör, technologic. Han drog sedan två sträck som överlappade varandra, och där har vi budskapet. Sedan sa han det som står i rubriken och jag tyckte det var så fräckt att jag var tvungen att skriva ner det. Men med det menade han inte att arkitekten var oviktig, snarare hur de måste samverka och vara varandras högra hand. Inget hus utan den ena eller den andra!
Han ritade upp hus inifrån och gjorde oss till små idésprutor inför våra egna ritningar över våra kex-hus. För er där ute kanske det låter som en vanlig föreläsning. Men om man har lyssnat på mekanik och fysik de senaste hundraelva föreläsningarna så tycker man att detta är … inspirerande konst i fångande form.
Jag ska erkänna att jag sträckte på ryggen lite och blev nöjd med vad jag gör. Och det var just det, att jag fick höra vad jag gör, varför jag gör det jag gör, var jag är på väg. Är så taggad på kexet, blir nästan småpirrig. Ett hus, en svennevilla men à la Derya & Georgios. Gonna be awesome.
Xoxo
