BLOGGAR Flavours of India

I veckan blev jag tipsad om The European Film Festival som för 18:de gången skulle hållas, under fem dagar, här i Pune. Temat var ”Celebrating woman” och  öppningsfilmen skulle tydligen vara svensk! Filmen hette Beoynd och jag hade ingen aning vad det kunde vara för något. Brayden, som pluggat film här i snart fem år, sa åt mig att stanna hemma för denna festivalen tydligen vara skräp…

Men, jag kunde ju inte missa chansen att se en svensk film på bio i Indien så jag tog mig ändå dit. Det hela började med en paneldiskussion och jag var rädd att det skulle vara superformellt, ointressant och oerhört utdraget (har hänt förr här) men det visade sig vara raka motsatsen! Panelen bestod av fem stycken indier som arbetat i svenska företag och anledningen att öppningsfilmen var svensk var ju för att Sverige är det ett av de mest jämställda landet i världen. Dom berättade lite om sig själva, svarade på frågor och öste beröm över Sverige.

När filmen väl började, blev jag glatt överraskad för Beyond var tydligen inget annat än Svinalängorna av Pernilla August med bland annat Noomi Rapace. En bra film som jag turligt nog inte hade sett. Under hela filmen satt jag och laddade för att fråga om ett foto tillsammans med Pernilla som, jag hade fått förr mig, satt på första raden, bredvid den svenska konsuln från Mumbai. Efter filmen gick jag fram till denna kvinna och frågade henne om hon var Pernilla August (hon var superlik) och fick svaret att så inte var fallet, hon var en skådespelerska från Polen, pinsamt….

Paneldiskussionen dom höll innan filmen började.

I förmiddags, efter en enorm frukost, begav jag mig till den centrala busstationen här i bangalore och hoppade sedan på en buss till IISc. Jag lyckades, ovetandes, sätta mig i the ladies section och blev omedelbart hänvisad längre bak i bussen, där vi ”män” tydligen skulle husera.Efter cirka 20 minuter stannade bussen utanför universitet. Jag checkade in hos säkerhetsvakterna och började vandringen mot the signal processing lab där jag skulle möta upp de studenter och forskare som var inblandade i OpenShoe projektet samt en av de ansvariga för hela baletten, professor K. V. S. Hari.

Varje universitet här verkar ha en maffig main building, likaså IISc.

Indian Institute of Science är en om inte den bästa skolan i Indien för post-graduates/phds och verkligen något helt annorlunda mot mitt nuvarande universitet i Pune. Campus:et är stort men ändå kompakt i den meningen att de olika institutionerna ligger nära varandra och inte utspridda på en enorm yta som i Pune. Det är också otroligt mycket grönska, som närmast kan liknas med en djungelmiljö. Jag fick berättat för mig att dom har den filosofin att bibehålla så mycket natur som möjligt när dom expanderar och bygger nytt vilket verkligen ger ett gott intryck. Vägarna inne på campus var välskötta och det fanns trottoarer och inte en enda ko! Överlag kändes det, till det yttre, mycket mer påkostat, strukturerat och modernare än vad jag är van vid sen min ankomst till Indien.

Prateek beskriver översiktligt OpenShoe och hur projektet utveklats sedan start.

Girish förbereder sig inför en demo utav skon.

Det första jag gjorde när jag kom fram till labbet efter en promenad på en till två kilometer var, så klart, att hälsa på professor Hari. Han var mycket trevlig och gav ett mer avslappnat intryck än många av de professorer jag tidigare stött på här. Jag berättade lite om min tid hittills i Indien och mötte sedan upp Prateek, Girish, Satyam, Aditya m.fl. som jobbar med projeketet. Prateek gav mig en kort genomgång på en white board, jag fick sedan titta närmare på de komponenter som ingår i openshoe:n och blev slutligen bjuden på en demo där Girish vandrade runt i lokalerna samtidigt som hans position plottades i realtid på en dator framför oss.

Man märkte, i bokaffärerna, att Bangalore är en IT- och tillika studentstad, för de var översvämmade av billig, begagnad kurslitteratur.

Efter denna, lättsamma, introduktion fick jag en närmre titt på lokalerna vilka var moderna, rena och jag blev glatt överraskad att äntligen finna tvål på toaletterna! Vi vandrade sedan, under några timmar, runt på campus, åt lunch på en mäss och drack lite chai. Imorgon är planen att jag igen ska möta upp hela gänget och sedan ta en tripp med dom runt Bangalore. En av studenterna som är uppvuxen här ska tydligen också vara en skicklig guide och vi kommer, förhoppningsvis, besöka några av Bangalores sevärdheter!

På vägen tillbaks till hotellet, från IISc, inträffade det första skyfallet sedan jag anlände Indien för tre månader sedan. Klimatet i Bangalores skiljer sig från det i Pune och regn är inte alls lika ovanligt här.

För första delen i denna historien, se Indiskt körkort, del 1.

När jag ska göra något ”administrativt” här i Indien har jag lärt mig att jag alltid ska avsätta en hel dag. Idag var en sådan dag, när jag tog det sista steget mot mitt indiska körkort. Efter en lång, hysteriskt varm och tillika svettig eftermiddag har jag äntligen rott det i hamn!

Det började med att jag mötte upp min otroligt uppstressade agent, Thomas på the RTO kring lunch. Jag fick fylla i ett papper och blev sedan hänvisad till en grupp människor som väntade i en liten klunga kring en annan man. Det var med denna grupp jag skulle ta mig till ”the test area”, cirka 5-6 km från the RTO. Dock missade jag deras avfärd och fick med hjälp av en papperskarta jag fått av Thomas och Google Maps på min telefon hitta dit på egen hand. Gick dock förvånansvärt enkelt, jag parkerade min hoj och fick sedan sätta mig ner och vänta på min tur.

Jag inför ”the figure 8″, ganska långt ifrån Kinnekulle ring, haha. Var laddad inför att ta ett varv men det visade sig att min tur med bilen var nog.

Medans jag satt där och väntade dök det, förvånansvärt nog, upp ännu en västerlänning. Han var, till skillnad från mig som skulle göra provet både för bil och mc, endast där för att köra upp med bil och var till att börja med inte särskilt pratglad. Men i och med att vi både hade en lång väntan framför oss började vi ändå kallprata och när jag väl frågade honom angående tips om trevliga resmål i Indien lossnade det. Han kom från Tjeckien, hade bott i Indien i sex år och hade massvis med intressanta rekommendationer om vad jag kunde se. Det visade sig också att jag hade en väldig tur att han var där. För det första lät han mig låna hans bil för uppkörningen (tydligen var det meningen att man skulle göra provet på sitt egna fordon och då det är svårt att frambringa både bil och mc på samma gång hade jag bara med mig min hoj). Han hade också med sig en indier som hjälpte honom på plats och jag kunde följa med dom genom hela processen, utan hans hjälpreda vet jag inte om jag skulle lyckats navigera igenom alla olika delmoment.

Mitt temporära körkort, tills dess jag får mitt riktiga i brevlådan.

Tillslut, efter några timmar i hettan, var det dags för provet. Allt gick väldigt fort, min agent Thomas dök upp ifrån ingenstans. Vi satte oss i bilen, han hetsade mig vilt och en polis med otroligt många stjärnor på sina krage iaktog det hela. Allt detta ledde till att min första gång i en högerstyrd bil blev lite småstressig. Inför publik fick jag köra ett litet varv, växla upp, blinka höger och sedan var allt klart! Behövde inte ens göra något prov på min hoj. Jag fick en liten papperslapp som jag ska bära med mig medans jag väntar på mitt riktiga körkort som ska anlända via post om några veckor.

Innan jag åkte därifrån tackade jag naturligtvis mannen ifrån Tjeckien. Han gav mig sitt kort och sa att det bara var att slå en signal om jag någonsin hade några undringar eller problem. När jag sedan läste vad som stod på det visade det sig att han vad vd för ett stort multinationellt företag, haha, fett! Sist men inte minst, i övermorgon är det Holi, kommer bli galet skoj!

Idag så firade jag mitt första nyår i Mars tillsammans med mina vänner från mellanöstern. Igår hade dom värmt upp med att hoppa över eldar och idag klockan halv fem så skulle det väl ske, årsskiftet! Jag, som hade tänkt få lite plugg gjort inför mina analkande midterms fick glatt tänka om när det ringde på dörren redan klockan ett på dagen och det gick från lugn och ro till högljudd fest på nolltid. En av killarna som kom, Mohammed, visste jag var duktigt på att frisera så jag bad honom om han inte kunde hjälpa mig med detta då jag börjar se ut allt för mycket som det jag är, en student i computer science… Han lånade min trimmer och bara genom att mixtra lite med olika millimeterinställningar lyckades han få till det riktigt bra!

Halvfem-slaget fångat på bild!

Tahminhe hade förberett massvis med mat och alla hade med sig kakor och tårtor. Mitt eget tillskott till denna festen var tyvärr minimalt men jag åt desto mera, haha. Vid halvfem-slaget blev det kramar och lyckoönskningar och kvällen flöt sedan på i ett lite lugnare tempo. Persisk musik i tio timmar sätter sina spår så nu ska jag däcka här i min säng och imorgon måste jag verkligen ta tag i plugget…

Innan folk dök upp lagade jag köttförssås och spaghetti till lunch, smakade som hemma i Sverige fast godare!  Notera att de indiska köken inte riktigt är byggda svenskar som är långa i rocken.

I söndags hade vi, på mitt department, traditional day vilket är ett årligt återkommande event där studenterna klär sig, inte helt oväntat, traditionsenligt, pratar om sina hemtrakter och de yngre studeterna, senare på kvällen, bjuder de äldre på en storslagen middag. Jag hade från början inga större förväntingar på detta arrangemang och tänkte mest åka dit för att jag senare på dagen hade en föreläsning, men det visade sig i slutändan vara en riktigt höjdare.

Fullt med uppklätt folk på mitt department.

Dom sa åt mig att det började 8:30 men att ingen skulle vara där före klockan 10 (lite som mina föreläsningar, haha) så när jag väl kom dit, vid tolvtiden, var det fullt med folk och alla hade verkligen klätt upp sig. De indiska tjejerna hade färgglada saris och killarna sherwanis medans utbytesstudenterna hade kreationer från sina hemländer. Jag kände genast att jag stack ut från mängden då jag bar mina vanliga kläder (tar sällan med mig en svensk folkdräkt på resor) men blev lyckligtvis räddad av Manoj och Rohan som släppade med mig till deras hostel och där hittade en ovanligt högrest indisk vän som lånade ut ett helt klädesset till mig. Efter att ha bytt om var jag rädd att det eventuellt skulle bli en av de varmaste dagarna i mitt liv, men sherwanin var inte alls varm att bära. Det enda som var lite småvarmt var den, från Maharasthra, traditionsenliga huvudbonaden som en man knöt till på under 10 sekunder allt medans jag trodde mitt huvud skulle explodera.

Jag och Manoj, som hjälpte mig att få fatt i de indiska kläderna. En av mina närmsta vänner här.

När jag kom tillbaks till mitt department hade alla satt sig inne i våran största föreläsningssal och när jag entrade den, var det till spontana applåder och muntra tillrop. En efter en gick folk sedan upp och pratade kort om just deras klädesval etc och inte helt oväntat var det många som ville höra mig berätta lite om Sverige. Så där stod jag då helt plötsligt, uppklädd i indiska högtidskläder med en mikrofon och höll ett litet tal inför över hundra stycken lyhörda indier (plus lite andra utbytesstudenter). Jag berättade om svensk geografi, tradioner vi har, mat avslutade med att sjunga små grodorna, haha. Var verkligen en erfarenhet att tala inför indier. Dom var oerhört engagerade, svarade direkt på frågor jag ställde och klappade vilt i takt till little frogs.

Atli från Etiopien, Salar från Kurdistan (norra Irak) och Mohammed från södra Irak.

Efteråt blev det mängder av foton tagna och hittills har jag bara fått fatt i ett fåtal men så fort jag har fler kommer jag lägga upp dom här på bloggen. Middagen gick jag aldrig på utan mötte istället upp hela mitt gang från Nordamerika på en pub för att fira St. Patricks day. Nu känner jag mig lite risig i magen och Tahmine har övertalat mig till att träffa en indisk homeopat, ska bli intressant…