BLOGGAR Flavours of India

Återigen på Punes flygplats och cirka en och en halv timme tills flyget lyfter. Två timmar senare kommer jag befinna mig i huvudstaden New Delhi, där jag direkt beger mig till tågstationen och hoppar på ett tåg mot Agra, staden mest (enbart?) känd för Taj Mahal. Jag är ju på väg till Kanpur men då Agra ligger på vägen, stannar jag där bara några timmar för att hinna se ett av världens sju underverk.

Jag ankommer Agra klockan två på natten och min plan var från början att jag skulle åka till visitor centret utanför Taj och där vänta tills det öppnar klockan halv sex på morgonen. Men nu, utav en osannolik tillfällighet, kommer Lina och hennes tre kompisar, varav jag känner en, redan vara i Agra för dom ska nämligen också se Taj Mahal tidigt samma morgon som mig. Jag kommer därför istället ta en rickshaw till deras hotell och sova några timmar.

Kommer bli häftigt att se detta bygget och speciellt tillsammans med Lina, Reid och deras vänner. Tänkte, så klart, ta lite bilder och lägga upp några här. Kommer garanterat ha tid då tåget mellan Agra och Kanpur tar nära på åtta timmar och lämnar Agra runt lunchtid.

Har varit fullt upp denna vecka och jag var bland annat hos Arvind och hans familj och åt middag. Här är jag med deras ena dotter Aishwarya som i augusti åker till Dallas i Texas för att där plugga sin master i två år.

Bland mina indiska vänner är Manoj, nog, den jag kommit närmast. Han är djupt spirituell och går till templet på SB-road flera gånger per vecka. Jag har fått följa med honom några gånger, så när jag kom tillbaks från Ajanta hade jag köpt en liten Ganesh statyett till honom som present. Själv har jag, absolut, inte trillat ner i något religiöst tänkande. Men det är intressant att iakta och lära sig mer.

Manoj bjöd i fredags, mig och Lina, till sitt hem för en lunch med hans familj. Dom bor i en förort till Pune i en väldigt liten lägenhet. Hans far äger en general store där han säljer lite allt möjligt medans hans mor är hemma och tar hand om hushållet. Ingen av dom pratade engelska men på något sätt gick det ändå att kommunicera, dock bristfälligt. Hans mor hade förberett en otrolig måltid och den bara cementerade att, även fast all mat jag äter här är super, den godaste indiska maten är den hemlagade!

Familjefoto med Manoj längst till vänster, sedan hans far, Lina, Manojs systerdotter, syster samt mor.

Dom gav oss presenter! Jag fick en tavla av Ganesh och Lina fick en med Radha Krishna.

När lunchen var över tog Manoj oss till palatset Aga Khan som låg i närheten av hans bostad. Där satt Mahatma Gandhi fången utav britterna mellan 1942 och 1944 och bara tre år senare 1947 fick Indien sin självständighet. Dom höll honom fången i ett palats eftersom han var en så pass välkänd politisk ledare och några av hans tillhörigheter fanns fortfarande kvar att beskåda!

Det här var Mahatma Gandhis ”kontor” under hans fångenskap i Pune.

Mycket är långt ifrån enkelt i Indien. Igår gick jag till postkontoret för att skicka ett paket hem till Sverige. Jag tänkte för mig själv att detta, aldrig, skulle kunna ta mer än en timma. En timma senare står jag på FC Road och ser på när en man, för hand, klär in mitt paket i tyg…

Jag har köpt massa kurslitteratur här eftersom priset bara är en bråkdel av det i Sverige. Det är exakt samma böcker, men med tunnare papper och lite mindre påkostade. Det är förlagen som tillhandahåller dessa versioner för utvecklingsländer och dom får inte säljas utanför Indien (t.ex. köpte jag Modern Control Systems för 70 kronor istället för 700!) och det är dessa jag nu har skickat hem!

När man vistas en längre tid utomlands, som till exempel under ett utbyte, lär man i de flesta fall känna massa nya människor. Reser man dessutom iväg allena, med ett öppet sinne och en skopa optimism kan man också ha turen att få vänner för livet. Genom att, som mitt utbytesuniversitet, välja det för de flesta totalt obekanta University of Pune har jag kommit folk nära som, jag med största sannolikhet, aldrig skulle träffat om jag istället valt en annan plats i världen.

Jag kan ta en tur förbi the Internationall Hostel och ha en god middag med mina kurdiska vänner, som sinsemellan hyser en djup solidaritet med varandra, och dom kan berätta om de fruktansvärda övergrepp Saddam Hussein utsatte deras folk för. Jag kan också stanna förbi mitt deparment där de indiska eleverna spenderar de mesta av sina vakna timmar antingen inne i det, så länge det är öppet, eller utanför på gräsmattan, när det är stängt. Jag hälsar på nästan allihopa och ibland kan ett handslag vara i över en minut. Att killkompisar kan vandra nedför gatan hand-i-hand är något jag såg, för första gången, i Uganda och det är likadant här. Vill jag kyla ner mig i hettan tar jag mig till Costa Coffee där folket från USA och Kanada ofta pluggar om dagarna. En kaffe är svindyr i indiska mått mätt men ändå någorlunda billig jämfört med hemma.

PUCSD logout 2013 är ett event för alla som tar examen från mitt department. Det varade en hel dag med uppträdanden och formaliteter. Alla graduates fick presenter och ett tal kunde helt plötsligt myna ut i att alla började dansa vilt framme vid scenen till Bollywood musik. Dock alla killar på en sida och tjejerna på den andra.

Det oundvikliga. Att terminen nu börjar närma sig slutet. Detta innebär att många packar väskan och beger sig härifrån, antingen åker dom hem eller tar en sommarresa genom Indien. I lördags hade vi en avskedsfest hemma hos mig för Halo och Brent som nu bägge har lämnat Indien. Nästa vecka drar Brayden hem till Hawaii och veckorna efter ännu fler. Det känns lite vemodigt, som en bubbla i vilken man har etablerat ett liv med vänner och åligganden, som helt plötsligt bara spricker. I slutändan är jag ändå, så klart, positiv, de flesta kommer jag säkert inte träffa igen men några är jag helt säker på att jag kommer hålla kontakten med och det kommer bli spännande att följa dom genom livet och träffa dom någon gång i framtiden!

Idag kan jag förresten stryka min första tenta från listan utav fyra totalt. Den började klockan tio på morgonen så det var fortfarande en okej temperatur. Väl på plats fick jag sedan mitt seat number som följer mig igenom hela tentaperioden. Vi hade tre timmar på oss och fick välja fem utav åtta frågor att svara på. Efteråt lämnade man tentan på bänken och jag kände att jag nog hade klarat av min första kurs här i Indien.

Avskedspartaj i Pashan, Tahmineh lyckas slita sig från vattenpipan och slänger ett öga på Brent och Halo.

Utöver tentaplugg är det inte mycket spännande som händer just nu. Filar lite på min resa upp i norra Indien i juni och försöker överleva värmeböljan. Jo, jag vet att jag tjatar men det är så galet varmt här! Igår slog jag ett, annorlunda, nytt personligt rekord när jag kallduschade tre gånger på en dag (utan att ha tränat). Att duscha och sedan ställa sig under fläkten är nämligen det enda sättet att kyla ner sig en kort stund som jag har kommit på (utöver att använda ac då).

I Aurangabad, cirka fem timmar från Pune ligger Ajanta och Ellora caves. Det är tempel som har karvats rätt ur berget och något jag verkligen vill se när jag ändå är i Maharasthra. Enligt mustseeindia.com tog huvudtemplet i Ellora 17 000 arbetare 150 år att slutföra…

Därför tog jag igår en buss hit. Aurangabad i sig är inget vidare. Det är mer skräp än vanligt och luktar rätt illa, plus, det är varmt, sååå varmt! Har dock hunnit se den största grisen i hela mitt liv vandrandes nedför gatan likaså en naken man som oblygt strosade fram. Ska tydligen vara utav religiös övertygelse fick jag höra.

Nu är sista föreläsningen avklarad, det var Programming Paradigms angående Distributed Systems. Det var också den sista föreläsningen för många av mina klasskamrater här då dom är på sin sista termin. Nära på direkt efter skolan är slut börjar dom sina jobb på Amazon, Flipkart, Symantec med mera över hela Indien. De flesta hamnar dock i IT-städerna Bangalore och Hyderabad samt så klart också i gamla goda Pune. Därför blev det många foton tagna varav ett av dessa kan ses nedan.

Så nu är det självstudier och cirka en vecka till min första tenta. Sedan rullar det på med fyra stycken spritt över två veckor. Efter det åker jag till ett universitet i Kanpur i norra Indien för en veckas jobb (mer om det senare) och sen blir det en rundresa på cirka en månad innan jag återvänder till Sverige den 22:a juni!

Jag, bredvid vår lärare Atul Dambalkar, på min sista föreläsning på PUCSD.