Befinner mig i en luftkonditionerad Volvobuss hemåt, tillsammans med Brent, Reid och Kelsey, som i snabb takt klättrar uppför bergen mellan Mumbai och Pune. Senaste gången jag gjorde denna resa var i taxin från flygplatsen till Pune och då kändes allt lite overkligt och spännande. Nu, en och en halv månad efter att jag kom hit, känner jag mig som hemma. Det är lite galet hur fort man anpassar sig och det märkligaste kan förvandlas till ens vardag. Helgen i Mumbai, tillika känt som Bombay, blev ytterst intesiv. Ville verkligen ta till vara på mitt första riktigt besök i staden och jag tror jag lyckades.

V.ö. Till skillnad från Pune fanns det i Mumbai massvis med skyskrapor. H.ö. Den populära stranden Juhu Beach. V.n. Välkända Marine Drive. H.n. En bild som ger lite perspektiv till Mumbais storlek.
Vi spenderade eftermiddagen, bland annat, på den välkända stranden Juhu Beach och tog oss efter det till en annan kanadensare, Jonnys, lägenhet i stadsdelen Bandra där vi skulle bo. Efter att ha spenderat en helg tillsammans med kanadensiska collegestudenter, känner jag mig faktiskt lite gammal. Det känns som om att drinking games så som beer pong har förlorat lite sin charm. Det verkade som det enda Jonny och hans Mumbaigäng gjorde var att sitta i lägenheten och utnyttja home deliviry av mat och öl. Va tråkig jag låter, haha, men jag var faktiskt mer sugen på att se staden än att sitta i en lägenhet hela helgen och dricka öl. På lördagsmorgonen gick jag upp 06:45 och lyckades osannolikt få med mig folk på en sighseeing tur med buss genom Mumbai. Detta var första gången jag åkte en sådan men jag kan tänka mig att dom generellt är lite kortare än varianten här, 12 timmar lång… Vi fick dock se en stor del av den enorma 23-miljonersstaden men det var också en hel del väntandes i kö och som vanligt allmänt oorganiserat. Ett sorgligt inslag var ett akvarium där stora havssköldpaddor trängdes i smutsiga, halvfulla och pyttesmå utrymmen.

V.ö. Mumbais mest besökta turistattraktion, Gateway To India. H.ö. I den tolv timmar långa sightseeingen ingick också en kort båttur, där vi fick se Mumbai från vattnet. V.n. Det tragiska akvariumet. H.n. På kvällen på Juhu Beach fanns det män som gick runt med små apor i koppel.
På söndagen så gick jag återigen upp tidigt för att ta mig till en guidad tur av Dharavi men denna gången var det stort kanadensiskt manfall och jag var på egen hand. Alla var totalt utslagna och jag kände att det faktiskt skulle vara rätt skönt att bara ha mig själv att tänka på. Dharavi är Indiens största slum, tillika en av världens största, där över en miljon människor trängs på en väldigt liten yta. Stadsdelen är uppdelad i två delar, industrial och residential. I industridelen jobbar folk med att återvinna plast och aluminium som Mumbaiborna förbrukar och dom bor också i samma fabriker som dom arbetar i. I den andra delen är det folk som har det lite bättre ställt och till exempel jobbar utanför slummen. Det var faktiskt relativt likt favelorna i Rio men trängre och betydligt smutsigare. Jag utnyttjade ett public restroom och det var, ganska väntat, den absolut äckligaste platsen jag skådat i hela mitt liv, tänk de första scenerna i Slumdog Millionaire…

V.ö. På väg in med våran guide i Dharavi. H.ö. Uppe på ett av hustaken där han svarade på frågor. V.n. Mycket sopor och skräp överallt. H.n. Ännu ett foto från ett tak där man kan se hur de använder dessa som lager då det är enorm brist på utrymme.
Efter detta tog jag mig med ett lokalt tåg till en station i närheten för att möta upp de andra och sätta mig på bussen till Pune. När tåget rullade upp på stationen var det så fullt att jag först inte fatta hur jag skulle ta mig på. Jag lyckades tillslut genom att följa indiernas exempel och fick under resan hänga ut genom en av tågets vidöppna dörrar. Väl framme började alla skrika och hojta när dom skulle av och skyfflade relativt brutalt sina medmänniskor framför sig. När jag jämför Pune med Mumbai känns Pune mer som en mellanstor svensk stad medans Mumbai är en enorm, pulserande metropol, detta trots att Pune har miljontals med invånare. Jag gillar båda men det skulle vara fint om också Pune låg vid havet och hade stora stränder.






Ta chansen och förlägg delar av din utbildning i ett annat land. Utlandsstudier gör dig mer eftertraktad på arbetsmarknaden och du får erfarenheter och minnen för livet! KTH samarbetar med flera av de bästa tekniska universiteten världen över. Vart vill du resa?
Härligt att följa din resa genom Indien. Lycka till!