Katter och hundar

Efter morgonens föreläsning i Network Secutiry, med den excentriske läraren Amardeep, stod jag och pratade med Salar och Sanjeep som sedan brände iväg på Salars moppe. Jag packade mina saker och åkte sedan samma väg dom hade tagit till skolans gym. Efter ett par 100 meter kom jag fram till en stor folksamling och två moppar som låg på marken. Det var Salar som, med Sanjeep bakpå, hade fått väja för en annan hoj och sedan kört omkull. Killen som hade orsakat det hela hade kört ut från en ”parkeringsplats” med hörlurar och inte hört när Salar, tutandes, kom i full fart. Som tur var hade dom bara fått lite skrapsår och blåmärken, men det kunde lätt ha slutat mycket värre. Själv försöker jag, så klart, ta det lugnt när jag kör här. För det känns som om man aldrig vet vad som kan hända på de indiska vägarna.

Ett av de största problemen, enligt mig, är alla dessa hundar. Kossor, elefanter och kameler är större, långsammare och inte lika många i antal medans hundarna finns i mängder (får förresten inte glömma grisarna, men dom ställer inte till mycket förtret, står mest och äter sopor). Gatuhundarna här är så klart mycket smartare än sina svenska soffpotatis-motsvarigheter och håller sig i vägkanten och undviker att korsa vägen när det är mycket trafik men ibland så ger dom sig ändå ut vilket har lett till att jag fått panikväja några gånger. En annan gång, en natt när jag var på väg hem på cykel och tankspritt plingade på en hund blev den helt tokig och började jaga mig. Dess skal drog till sig massvis av dess polare och helt plötsligt hade jag en vildsint hundflock efter mig. Cyklade som en tok och lyckades smita ifrån dom men det var lite intesivt, haha.

På dagarna ligger hundarna mest och vilar medans dom (uppenbarligen) är bra mycket mer aktiva på natten. Vid 23 brukar jag börja höra dom yla och sedan kör dom på till morgonkvisten.

Från hundar till en sorglig historia om katter. I förrgår fick jag ett meddelande från Lina att någon hade lämnat en låda med kattungar precis utanför hennes hus. Någon kanske tänkte att en vänligt hjärtad västerlänning skulle ta hand om dom och det var också vad som hände. Dom kan inte ha varit många dagar gamla för deras ögon var fortfarade stängda och dom såg verkligen medtagna ut. Kändes som om det redan från början var ett hopplöst fall men hon tog ändå in dom så att dom slapp spendera den kyliga natten utomhus. Jag fick lite tips från en riktigt kattexpert om vad hon skulle kunna göra för att hålla dom vid liv. Men trots värme, utspädd komjölk och omtanke så dog båda två dagen efter…