fotade henner på popaganda förra helgen, oredigerad bild men ni får stå ut, snygg är hon ändå!
Sitter och lyssnar på Robyns body talk pt2 på Sporify och gillar den mer och mer för varje gång jag lyssnar. Den känns lite råare än body talk pt1 och jag tycker det passa. Bäst gillar jag Hang with me och Love kills.
Robyn är en av de artister som följt med mig under åren. Allt började med introt till Sportspegeln när man var riktigt, riktigt liten. Fortsatte när jag gick i mellanstadiet och hon var ganska ung och hade page till frisyr och var lillgammal (jag var ungefär likadan). Sen gick jag i högstadiet och gymnasiet och inte mycket hände förrän hon släppte With every heartbeat med Kleerup sista våren jag gick i gymnasiet. Jag hade precis gjort slut med min pojkvän och satt med en vän och min snowboardtränare i en bil på väg upp till Ramundberget för en weekend på skidor och lyssnade på den på repeat och mådde ganska bra.
Sommaren kom och jag for på Arvika, 08 var det här. Stog med en fin vän nästan längst fram, lite snett till vänster om scenen och väntade p att hon skulle komma in och börja sjunga konichiwa bitches. En av de bästa kvällarna på den festivalen. Kleerup gick jag själv på då mina vänner hellre ville supa i campet. Träffade en person från min galna vår, klämdes mot staketet vid innescenen längst fram, vakterna hällde några liter vatten över mig och jag stod och log konstant under konserten.
Hon gästspelade på Röyksopp förra året när jag var och såg dem på Berns. Och jäklar var cool hon var. Släppte ny skiva och jag fotade henne på Popaganda för en vecka sen, den sista bekymmerslösa helgen innan skolan började och det fortfarande var varmt på nätterna. Hon är en sån där artist som följt mig under min uppväxt och jag har en massa fler fina minnen till hennes låtar. Såna där minnen som blir starka när man lyssnar på låtarna. Sånt är fint. Jag har även ett gäng minnen till Håkan Hellström. De är fler och ännu finare, men det är en mycket längre och en helt annan historia mina vänner.
