och nej jag fotar inte mina boobs, försöker bara göra tummen upp
Det här med att bryta armen har fått mig att inse lite saker. Tillexempel hur världen omkring oss är anpassad för fullt friska människor. Hur jävla orättvist det egentligen är om man inte är fullt kapabel att göra allt som helt friska människor är. Till och med bilden ovan var svår att ta för mig.
Vet ni hur svårt det är att göra vissa saker utan två händer? ska ta upp några rätt självklara saker nu:
- Skriva på datorn
- Knäppa ett par byxor, knäppa en bh, klä på sig
- Hyvla ost
- Skära pizza (eller vadsomhelst egentligen)
- Sätta sig i en bil och knäppa säkerhetsbältet
- Ta upp saker man tappat på marken
- Shamponera håret i duschen
Basic grejjer jag i vanliga fall inte ens tänker på. Och allt tar tre gånger så långt tid som vanligt också…inga försovningar när skolan börjar med andra ord. Det här med armen har fått mig att tänka om lite. Det här med karriär…var sugen på managementkonsult ett tag. Men jobba 60 timmar i veckan och sen vakna upp vid 40 och inte ha någon familj, vänner och liv men vara jävligt rik kanske inte riktigt lockar längre.
Jag vill liksom göra något…betydelsefullt (synd att de inte delar ut nobelpriset i medieteknik…). Jag vill verkligen hjälpa folk som har problem i vardagen, göra den lite lättare. Öhm…får nog diskutera detta vidare med min ljudlärare då det nog är inom det område man faktiskt kan göra lite nytta. Tänk vad en bruten arm kan göra med en civilingenjör!
