Som bloggare blir man väl illa tvungen att skriva en årskrönika, jag vill ju inte vara sämre än någon annan! Det nya året firades in på Söder med en massa fina vänner. Jag jobbade på nyårsdagen klockan 9…aldrig mer säger jag. Sen jobbade jag fram tills att Media drog till Åre, första året som reseledare för mig. Fest och skidåkning, kan vara den bästa kombon.
I februari flyttade jag till Kungshamra och proppade in alldeles för många människor på 22 kvadrat på inflyttningsfest. Rrrroligt! Sen blev det tentaperiod och efter det åkte jag Sverige runt i två veckor som studentambassadör. Himla kul. Sen hände det inte så mycket alls…våren va rätt upp och ner. Eller tja…jag började ju blogga och fick en finfin mentor.
Våren kom, vi ”tog ledigt” från skolan på Valborg och drog till Uppsala så som man ska göra på studenters vis. Det var galet, helt upp och ner och alldeles fantastiskt att sitta på en filt i Ekonomikum och umgås med vänner och hitta på den ena dumheten efter varandra. Sista tentorna skrevs och sommaren började bli sådär varm som ingen innan hade kunnat förutspå. Jag jobbade mest men tog en två veckors semester i Nice med tre fina KTH vänner och glömde att jag var student för ett tag.
Sommaren började övergå till höst, mottagningen började, jag klarade den där jävla elektron som har varit en cancersvulst på mitt samvete i två år nu. Dagarna lekte och kvällarna festades det. Fint du.
Men allt det roliga har ett slut, så i mitten på september blev jag människa igen. Gjorde en massa fotojobb och pluggade matte ute i Kista. Livet började ordna upp sig och fredagsmys infördes nästan varje fredag. Popaganda hanns med som sommarens sista – och enda festival. Sen var jag sjukt duktig och pluggade mest faktiskt. Så seriös som jag varit i höst har jag nog aldrig varit.
Sen åkte jag till Trysil och bröt armen.
Jag har lyssnat på Mumford & Sons hela våren och Robyn på hösten. Har besökt olika länder, avslutat och påbörjat projekt. Ökat mitt kontaktnät ytterligare men tappat andra på vägen. Jag har skrattat, gråtit, varit glad och sur och allt däremellan. Jag har varit barnslig och vuxen. Sagt saker jag inte menat, sagt saker jag verkligen menat. Haft beslutsångest, tagit beslut. Allt sånt där man gör på ett år i sitt liv. Och ganska så mycket mer än vad som får plats i denna blogg.
Nästa år ser jag fram emot. Det kanske kommer att vara det mest händelserika året i mitt liv med en massa spännande projekt på gång och utlandsstudier i höst. Jag ser fram emot det men avger inga löften vid tolvslaget. Jag håller dem aldrig iallafall. Jag vet var jag vill och ska se till att ta mig dit, det är så nära jag kommer ett löfte. Gott nytt år!













