Stockholm. Staden i mitt hjärta sen 21 år tillbaka. Jag älskar staden, det gör jag verkligen. kullerstenarna på Osquars backe och likadana stenar i Gamla Stan. Jag älskar Popagande i slutet på augusti vid Eriksdalsbadet när sommaren tar sin sista suck. De otaliga nätter som som spenderats i parker småhuttrandes. Älskar Djursholmstanterna som åker samma tunnelbana som jag varje morgon på röda linjen, nätterna som man kunnat gå till centralen efter en utekväll med ett stopp på Max där tid och rum inte spelat någon roll.
Jag satt på Fjällgatan idag och tittade ut över Slussen, Gröna Lund, Stadsgårdskajen och kyrktornen lång borta i fjärran. Minns de gånger jag var liten och åkte in till staden själv. Nätterna på Debaser Slussens uteservering. Alla människor man känner igen för att alla går på samma söderklubbar. Min stad liksom.
Du är fin och finns alltid i mitt hjärta. Men vårt förhållande har tärt på varandra. jag börjar irritera mig på dina små brister så som att kollektivtrafiken suger på vardagnätterna eller att Sl bestämmer sig för att strejka med jämnan. När du med dina kullerstensprydda gator får mig att vricka fötterna i för höga klackar eller de gånger jag gått genom stan med våta kinder och ett ledset hjärta. Vi har haft det bra i 22 år. men nu är det slut. I och för sig bara ett tag. Vi behöver nog en paus, du och jag Stockholm. Vi se i januari, börjar på en nyförälskad kula och inser hur mycket vi utvecklats sen vi sågs sist.
