Klockan ar 21,40, jag chillar pa ett internetcafe och jobbar lite (mailkonversationer e askul!). Allt har gatt bra hitills, livet leker och vi har spanat in Yogyakarta idag. Sjukt mysig stad som tydligen ar lite av Indonesiens Paris. Mysigt, jag och Sonja har gatt vilse, traffat och pratat en del med den vanliga och hjalpsamma lokalbefolkningen. Vi bor i ett rum for ca 39 kr per natt, vi har flakt sa vi kan inte klaga!
Imorgon bar det av till Borobodur klocka 05:00 for att fanga soluppgangen pa ett tempel, sen blir det Prambanan som coksa ar sjukt mkt coola tempel och till sist den vulkan som tog livet av ett par hundra Javabor for nagra ar sen. Sen bar det av mot en annu storre vulkan pa lordag, Bromo for att forhoppningsvis sedan se nagaon cool o och ta baten over till Bali pa mandag eller tisdag. Alla bekymmer och skola och plugg ar som bortblasta och lviet ar fint igen.
Igar nar taget rullade ut fran Jakarta och kakstaderna tornade upp sig och fortsatte i flera mil, man sag manniskor som stog pa ralsen, eldade sopor, akte tag pa taket av taget och liksom levde i fullstandig misar far man ett helt annat perspektiv pa livet. Vilken tur man har som har den utbildningen man har och lever det livet jag lever med oangdliga mojligheter framfor fotterna! Det var en san konstig kontrast till nagat jag nagansin upplevt i mitt bomullsinbaddade liv och det satte fart pa tankarna litegrann och de preocessas nog fortfarande i min lilla hjarna. Jag ar sa glad att jag inte valde att aka direkt till Bali utan aka genom java med tag, se lite nya saker och upplevelser!
Sen har jag och Sonja har blivit nagan slags turistattraktion har nere och har fotats med barn, familjer, aldre, marinkarssoldater och Gud vet vad! Folk ler, vinkar, ropar pa oss och skrattar at oss! Spannande varre! jag garvar varannan gang och kanner mig som en apa i bua. Sarskilt en dam som tog tag i mig i Jakarta och holl stenhart i mig tills alla hennes vaninnor hann ta kort skramde mig litegrann faktiskt, jag ar inte van vid sant har…
Man verkar tyvarr inte kunna koppla in varken iphone eller kamera pa datorn har sa ni far klara er med bara text! Tills vi hors nasta gang far ni ta hand om er och leva livet, for det ska jag garanterat gora!
PS. jag ar miljonar har nere, fett najs, student, 22 ar gammal och miljonar…gotta love inflationen! DS.
