Sitter här med en konstig ”dagen efter” känsla. Tre tår är blåa och minst två tånaglar kommer ryka, man får inte sexiga fötter som långdistanslöpare (eh, eller 15 km iaf), det är ett som är säkert iallafall. Vaderna värker och kroppen är allmänt mör. Men vilken grej hörrni! Jag är så sjukt stolt över mig själv som tog mig i mål trots tidigare sjukdomar och egentligen för lite träning kan jag konstatera såhär i efterhand. Tur att jag är så sjukt målinriktad, tävlingsmänniska och tjurskallig så på slutet var det bara målmedvetenheten som tog mig över mållinjen (och kanske saltgurkan jag tryckte i mig vid sista vätskekontrollen).
Det kan typ vara det jobbigaste jag gjort, de där backarna var verkligen inte att leka med och jag hade inte räknat med att det skulle vara så kuperat som det var. Ändå var det jäkligt häftigt att fara runt i skogen i varierande terräng, över stenar, branta uppförs- och nerförsbackar, rötter och en och annan vilsen hejarklack som placerat sig mitt i löparspåret, blandat med villaområden, vatten och skog! Men såhär i efterhand kan jag konstatera att jag kommer göra om det, lätt, alla gånger!
Hade knappt vaknat när jag klev utanför dörren
Axel klurade på det här med nummerlappen och placering av denna
Vi var inte direkt ensamma i spåret
haha jag dör! Älskar den här bilden, ungefär två minuter innan start! Så sjukt taggat gäng 
