Idag bar det av till Kista och Ericsson med Hållbar Utvecklingskursen för att få en introduktion i hur Ericsson jobbar med hållbar utvecklingsfrågor. Jag förknippar alltid studiebesök med museibesök när man var liten och prompt var tvungen att ha pannkakor som matsäck som alltid slutade i en kladdig sörja i ryggsäcken. Denna gång bjöds det dock på Nespressokaffe, rundvandring och sköna stolar i föreläsningssalen samt intressant info. Värt.
Om någon av oss skulle missa att vi var på Ericsson efter en timmes rundvandring i deras studio förtydligades det på presentationen
Ericssons första mobiltelefon. En smidig lättviktare på 7 kilo.
Ett talande och twittrande träd som finns på olika ställen i världen. Ericssons filosofi är att allt som kan vara uppkopplat kommer vara uppkopplat i framtiden. Denna teknik skulle t.ex. bönder kunna använda, förstå hur bra om plantorna själva kunde tala om att de behöver vattnas och vad vatten man skulle kunna spara på att bara vattna de delarna som behövs vattnas istället för hela åkern.
Ett viktigt skåp.
Snygga legorobotar som jag aldrig fick någon förklaring på vad de gjorde.
Telefonen back in the days
Jag hade ingen aning om att ICT (information and communication technology dvs nät och liknande) kunde göra så stor skillnad i vad gäller utsläpp och u-länder. Under hållbar utvecklingskursen har jag insett hur viktigt det är för oss ingenjörer att ha en hållbarhetstanke med oss i bakhuvudet hela tiden. Det är ju sjukt viktigt att vi som utvecklar morgondagens samhälle även ser till att det finns ett samhälle att utveckla i framtiden och se konsekvenserna av vårt handlande på naturen. Skönt att se att företag också tänker på hur den tekniken de ställer ut i världen också påverkar dem samt hur man kan minska flygresor och liknande med telefonkonferenser och annat samtidigt som u-länder kan ta nytta av tekniken för att utvecklas! Bra och lärorik eftermiddag med andra ord! Skönt att se något annat än campus emellanåt.
