I torsdags var det dags. Dagen D. Jag skulle hålla min lunchföreläsning om min tid i Singapore och alla viktiga saker man bör tänka på när man pluggar utomlands, hur läskigt men fantastiskt roligt det är att flytta utomlands och hur man växer som människa när man gör det! Spännande värre och jag var rätt lugn inför det som skulle komma. Ända tills jag klev in i semiarierummet för att träffa brorsan och Derya som var konfrencierer, Tanmoy som skulle prata om MFS studier och Johanna som var projektledare. Då droppas bomben lite snyggt, 480 anmälda. F1 tar 500 pers. Störst intresse under hela veckan. Ungefär där dog jag.
Den planerade lunchen kunde inte riktigt intas utan jag petade i mig en halv macka, en vatten och lite yoghurt innan det bar av. Det var helt ok med folk när vi klev in men sen fortsatte det bara strömma in folk…och mer folk…och ännu mer folk…Minuterna innan jag skulle upp slog magen frivolter och innan jag skulle kliva upp på scen trodde jag allvarligt att jag skulle dö, svimma eller kräkas. Det hela kändes lite bättre när ett gäng mediaettan som satt längst fram hurrade snällt när jag presenterades (tack för den finisar, ni var nog enda anledningen till att jag vågade gå upp!). Men tydligen tog jag mig fram till datorn, kollade ut över folkhavet och började prata.
Och vet ni vad? Jag dog inte. Tydligen gick det helt ok också för beröm har jag fått efteråt. Vilken sjuk känsla. Att prata inför 500 personer. Jag har alltid velat prata i F1 och har sagt att jag ska göra det någon gång, men trodde snarare att jag skulle göra det efter att jag gått ut KTH, inte under min KTH tid, helt galet! Men jäklar vilken adrenalinkick. Jag älskar att prata nästan lika mycket som jag älskar att skriva och nu såhär i efterhand skulle jag göra om det alla gånger om jag fick möjligheten! Tack alla som kom och lyssnade 
Brorsan och Derya kör presentationen innan! Grrrymt team alltså, blir lika imponerad varje gång!
Ungefär minuten innan vi presenterades. Tanmoy hävdade att han var nervös men med tanke på smilet han lyckades fyra av tvivlar jag starkt!
Sjukt mycket folk och mer kom det, pirret i magen alltså!
Paniiiiken!
