Ni som hänger på sociala medier en del kan ju omöjligt ha missat stormen kring denna serie i tre delar som just nu går att se på SVT play och som är regisserad av Jonas Gardell. Satte mig ner i eftermiddags och var ju tvungen att ta reda på vad som orsakat denna känslostorm och mediastorm. Och jävlar. Det tog 30 sekunder innan jag störtbölade och tre timmar senare och tre avsnitt innan jag slutade hulka. Skulle ätit middag mitt i men fick bara i mig halva, och tagit ett djupt andetag har jag inte gjort sedan jag startade första avsnittet för drygt tre timmar sen. Såg ut som en tvättbjörn när jag gick för att tvätta av mig sminket och hade snor i pannan kunde jag konstatera när ett svullet rödgråtet ansikte tittade tillbaka på mig i spegeln. Herrejävlar vilken känslostorm alltså. Serien handlar om hopp, människoförakt, om att det ibland är så jävla orättvis att leva, och om pojkläppar i ett Sverige som var annorlunda för trettio år sen, men kanske mest av allt så handlar den om kärlek. Se den innan den försvinner från SVT play. Gör det bara. För såna här saker får man inte glömma, man får inte det. Jag är glad att jag idag har vänner som kan hålla handen, gifta sig och få hångla på klubb även om de tycker om någon som är av samma kön. Men så har det inte alltid varit och är inte än idag över hela världen. Som sagt, se den, gör det bara. För det är viktigt.
”Jag såg det vackraste jag hade förintas framför mina ögon”
