Vet ni vad? Idag när jag klev utanför dörren strax innan 8a och småhuttrade lite i mina strumpbyxor så klev jag ut några steg runt hörnet på huset där jag bor och möttes av solens strålar rakt i ansiktet. Sen slog det mig. Det luktar vår. Äntligen. Ni vet den där lukten av damm och grus som inte hunnit sopas bort från gatorna som gifter sig med den klara friska luften som kommer med löften om fågelkvitter och gröna blomknoppar. Den där lukten som får en att ta några danssteg och nästan halka på snöfläckarna som ligger kvar och påminner om det som var fast man försöker förtränga det.
Den lukten kände jag för första gången idag. Det luktar liksom liv, drömmar och förhoppningar. Den lovar bara sommarben och det viskas om den sista tentaperioden då man ligger på borggården och äter glass istället för att sitta inne på kåren och räkna matte eller plugga grundkurs i indek eller andra superviktiga saker som verkar så obetydliga i jämförelse med att ligga i solen på borggården med solglasögon på näsan, skrattande vänner runtomkring sig och en glass i handen. Fy sjutton vad jag har längtat. Livet blir liksom lite lättare när man vaknar runt 7 till solsken istället för totalt mörker. När man möter vårtokiga hundar som rusar runt benen på sina ägare när man promenerar till skolan och man ser trötta studenter sätta sig på bänkarna mot e-huset med en kaffe i handen och bara andas och le mot solen istället för att med tunga steg kliva in småfrusna i en sal med en trött kaffe i handen som man gör vintertid. Jag längtar efter bara ben, utomhusfikor, vin i solnedgången och parkhäng i sommar. Men innan dess ska jag hinna med att dricka öl i München, fixa ett jobb och flytta till Afrika. Peppen på våren alltså! Känner ni det? Det är liksom nu det händer. Det där man kallar livet.
Bjuder på Lalehs ”Vårens första dag”. Videon har en klasskompis från gymnasiet gjort. Konstigt det där livet. Jag blev ingenjör och han gör musikvideor, så det kan gå.
