Är i München för tillfället. Inte sådär jättejobbigt alls. Dricker öl, käkar pretzels, snor starbucks internet för att beställa biljetter till Urban Cone imorrn och spanar in stan. Livet är fint och himlen är blå här nere, ha det gött!

Jag vet inte om ni har några frågor om Stockholm, KTH, Medieteknik, studieliv, exjobb, utlandsstudier eller allmänna ångest och pluggrelaterade frågor, men har ni det hör av er i kommentarsfältet eller på evo [at] kth.se så svarar jag på dem och publicerar dem i bloggen då jag tror att fler personer än du säkert funderar över samma sak. Och med snart en hel KTH utbilning bakom mig, utlandsstudier i bagaget, ett exjobb som skrivs i detta nu och en före detta studentambassadör som jobbat med studentrekrytering i tre år borde jag kunna svara på en fråga eller två! Så…shoot

Den lukten kände jag för första gången idag. Det luktar liksom liv, drömmar och förhoppningar. Den lovar bara sommarben och det viskas om den sista tentaperioden då man ligger på borggården och äter glass istället för att sitta inne på kåren och räkna matte eller plugga grundkurs i indek eller andra  superviktiga saker som verkar så obetydliga i jämförelse med att ligga i solen på borggården med solglasögon på näsan, skrattande vänner runtomkring sig och en glass i handen. Fy sjutton vad jag har längtat. Livet blir liksom lite lättare när man vaknar runt 7 till solsken istället för totalt mörker. När man möter vårtokiga hundar som rusar runt benen på sina ägare när man promenerar till skolan och man ser trötta studenter sätta sig på bänkarna mot e-huset med en kaffe i handen och bara andas och le mot solen istället för att med tunga steg kliva in småfrusna i en sal med en trött kaffe i handen som man gör vintertid. Jag längtar efter bara ben, utomhusfikor, vin i solnedgången och parkhäng i sommar. Men innan dess ska jag hinna med att dricka öl i München, fixa ett jobb och flytta till Afrika. Peppen på våren alltså! Känner ni det? Det är liksom nu det händer. Det där man kallar livet.

Bjuder på Lalehs ”Vårens första dag”. Videon har en klasskompis från gymnasiet gjort. Konstigt det där livet. Jag blev ingenjör och han gör musikvideor, så det kan gå.

The Kookslåten påminner mig om sista konserten på Arvika 08. Så himla fina minnen från den festivalen. Sommaren innan KTH. Tror jag såg så där galet många konserter, kommer ihåg att det säkerligen var en tjugo stycken. Minst. Jag såg verkligen allt.

Men det ska vi inte prata om nu. Utan nu ska vi prata om vädret. Typiskt svenskt och lite småkäckt sådär. Men solen! Jag dör! Lyckan i att kunna gå med uppknäppt jacka till tunnelbanan, höra fåglarna kvittra och känna solen mot nästippen när man går mellan husen på KTH. Jag känner att det börjar dra i löparbenen och en löprunda i helgen nog står på schemat! Himla glad och pepp man kan bli av så lite, gött så!

När jag som 20åring stog på F12 Terassens trappa och pratade med en herre och fick höra den kommentaren var jag nära att ta min drink och hälla den över skjortan på honom. Hade jag inte betalat alldeles för mycket pengar för den hade jag säkerligen gjort det också, men snål student som jag var svalde jag hårt en gång, knäppte honom på näsan med några väl valda ord och vände på klacken ut i sommarnatten för att aldrig mer se honom. Vadå blond och KTH? Vad har min hårfärg att göra med min utbildning tänkte jag? Eller det faktum att jag råkar vara tjej? Det är otroligt konstigt att få höra av en människa hur man borde se ut, vad man borde gilla och hur man borde vara för att plugga på KTH. Men det har jag fått höra några gånger under tiden jag har pluggat på KTH. Jättekonstigt tycker jag.

Vi är 18000 individer på denna skola med teknik som minsta gemensamma nämnare, ungefär där slutar likheterna, om ens tekniken är en gemensam nämnare är jag faktiskt inte heller säker på. Det går triathleter som siktar på att göra en Ironman i sommar på KTH, OS medaljörer, entreprenörer, blivande managementkonsulter, blivande VDar, otroligt smarta människor, vanliga Svenssons och allt däremellan. Långa, korta, folk med olika bakgrund och etnicitet med olika intressen och mål i livet. Faktum är att det nog går 18000 personer med olika förhoppningar, drömmar och mål att uppfylla och som de vill nå med hjälp av sin utbildning på denna skola. KTH är nog den minsta gemensamma nämnaren nu när jag tänker efter. Ändå vill människor pressa in en i någon slags konstig mall och stereotyp som egentligen inte existerar på KTH. Varför då? Vi är ju alla så himla olika på våra alldeles egna fantastiska sätt!

Ändå fick jag frågor när jag var ute och jobbade på gymnasieskolor som studentambassadör från oroliga ungdomar som funderade på om de skulle passa in på KTH, träffa människor som var lika dem att umgås med, studentlivet och helt enkelt om det fanns plats för dem trots att de inte var proffs på matte. Eftersom tusentals studenter innan har lyckats klara KTH med olika mål och drömmar, och 18000 unika studenter just nu lyckats finna sin plats på denna högskola kan jag garantera att om du som funderar på att söka KTH kommer finna din plats på denna högskola, bara du väljer att läsa något du tycker är intressant och roligt så kommer resten att lösa sig, jag lovar!

<3

Kom ca 30 min för tidiga av någon anledning, hittade ett öppet café men sötaste servitrisen och fick en frukostmacka och kaffe!

Bra varningsskylt

En bröllopssvans, typiskt bra att ha som alien ifall man ska gifta sig! Såhär ser rymdbutiken ut!

Jag hade fräsigaste strumpbyxorna på mig, en tjej sa att det såg ut som att jag hade himlen på benen. Kan inte annat än att hålla med

Mitt sjukt fula lejon jag ritade medan kidsen skrev. Ibland fattar jag inte att jag har MVG i bild alltså…

Verkstaden!

Bad Gastein! Marcus min fina vän som tagit bilden!

Tror 2013 kommer vara ett sådant år som 2008 var för mig då jag gick ut gymnasiet och började på KTH. Förändring står på schemat. Jag ska gå ut KTH och skaffa mig ett jobb. Kommer behöva flytta ur min studentlya och vända upp och ner på allt som varit min trygghet under fem år. Jätteläskigt. En vår med arbetsintervjuer och självrannsakan står på schemat och just nu vet jag inte riktigt vart jag ens vill hamna. Hua! Samtidigt känns det väldigt spännande med nya äventyr, och framförallt en ny fas i livet, än så länge okänd. Om 2012 var ett extremt tråkigt och tungt år såhär i efterhand när jag ser tillbaka på det tror jag 2013 kommer vara ett extremt roligt år, lätt vettesjutton, men förhoppningsvis lättare iallafall.

Än så länge levererar det iallafall. Har fått ett tokroligt exjobb klart, åkte till Bad Gastein med de finaste människorna jag vet och skolan är rolig för första gången på väldigt länge. Jag skrattar oftare och går runt och småler mest hela tiden och tycker att livet är fantastiskt underbart, även om det bara gått en månad på det nya året så är ju det ett bra tecken! Jag hoppas 2013 är året då jag kommer resa extremt mycket och hälsa på fina människor som inte bor i Sverige. Året då jag tar hand om mina vänner och året då jag framförallt tar hand om mig själv.

Det känns otroligt konstigt att jag i höst inte kommer åka upp för rulltrapporna vid Tekniska Högskolans tunnelbanestation, sitta på Kåren och plugga, dricka kaffe och pratade med härliga människor som ger en kramar när de kommer förbi. Otroligt konstigt. Just nu känns det som en annan verklighet  som inte är min och inte heller kommer att bli min. Men vare sig jag vill det eller inte så kommer det bli så. För första gången på 17 år (?!) kommer jag med andra ord inte plugga.

Det är otroligt svårt att sia om framtiden och vad den kommer att föra med sig men i år hoppas jag på förändring, äventyr, vänskap, jobb och resor. Tycker att det får räcka så med framtidsutsikter! Iallafall för nu.

Trött, hungrig men jäkligt lycklig sista dagen i Bad Gastein med en Döner kebab i högsta hugg! Värt.