Knäpp och skadad

För någon vecka sedan ropade jag ut min sista tentaångest vid det traditionsenliga studieångestskriket kl 22:00 på tisdagar på Lappis. Tentan skrevs och gick ganska bra trots sömnbrist och sådana där onödiga faktorer som alltför ofta står i vägen för den tyngsta av prestanda. Eftersom jag under tentaveckan som just nu råder inte skulle behöva ha några tentor skulle jag kunna vara totalledig i en vecka. Men icke. Jag väljer istället att skriva om provet som jag skrev senast för att försöka höja mitt betyg, dvs tillbaka till tentastudier. Nog är man nog lite knäpp allt. Framförallt skadad, efter mer än fyra år i kurstänkarlivet. Oavsett hur provet går blir det mitt garanterat sista i utbildningen. Jag laddar upp med de knep jag målat upp med erfarenhet och rutin:

– Plugga aldrig kvällen innan prov. Ta det istället väldigt lugnt, vila huvudet till max och se den  där filmen som du gått och suktat efter under tentastudierna. – Bunkra upp med kaffe, godis, frukt – whatever- inför provet. Man ska aldrig kunna skylla på att man har med sig för lite energi på bordet!
– Tentaplugga tillsammans med andra, men plugga självständigt och ställ frågorna direkt när de kommer till dig. Blandningen av diskussion och seriöst miniräknarmatande är din väg genom KTH!

SONY DSC
Pluggpauserna ägnar jag åt att gå igenom och redigera bilderna från sommarens semester i Grekland. Det både värmer i höstmörkret och kopplar om hjärnan på nolltid.

Det bästa (tenta)firandet/Utomlands på 15 min

Stockholm slutar aldrig överraska med sina guldkorn. Det finns till och med värdshus från 1700-talet i centrala stan. Igår eftermiddag överraskade min flickvän Lisa mig med en vistelse på Stallmästaregården, ett värdshus i  södra delen av Hagaparken. Vi kunde åka buss från Lappis hela vägen dit. På kanske en kvart. Är det inte helt crazy? Det var dags för firande av 20 månader tillsammans. En middag med finaste Lisa och firande av att studieperioden lider mot sitt slut. En kvart bort med bussen kan få en att känna sig som utomlands. Det är Stockholm det!

2014-10-25 19.57.22-1

skumpis

Lugnet efter stormen

Denna studieperiod infinner sig inte studiestormen under tentaveckan, utan före tentaveckan. Detta då en labbkurs stått på schemat och rört om i grytan i form av uppsatsinlämning version grandisimo. Projektkurser på KTH är oftast fruktansvärt roliga, även om de i efterhand ofta kräver mycket mer tid än en tentakurs. Till skillnad från tentakursen upplever man inte det där dömande momentet som en tenta tycks vara, man jobbar mer i en kontinuerlig process. Under masterprogrammet erbjuds en hel del projektkurser, under kandidaten (tre första åren) i princip inga. Den kontinuerliga processen är ofta tidskrävande, men ack så rolig. Rolig hela vägen till slutet då klockan börjar tjuta med röd klocka och kallar efter snart inlämnad uppsats. I torsdags kväll lämnade vi in slutuppsatsen efter kanske två veckors fullus rullus. Sen dess har jag tagit det lugnt. Väldigt lugnt, rättare sagt. Med medelsnitt på 10 h sömn per natt och full icke studieaktivitet på schemat känner jag mig nu nästan som i Nirvana. Och tenta skriver jag först i två timmar på fredag. Låt oss ta sovmorgon även imorgon, bröder och systrar i en annan tentahetsens timmar!

frihet
Det här, gott folk, är en masterstudents definition på frihet.

No more abstinens

Vänner. Något stort har hänt. Som ni kanske vet har jag ständigt lidit av ett trumabstinens så mitt trumset befinner sig i min hemort Motala. Trumsetet och jag har levt att distansförhållande sedan jag tog in på KTH i augusti 2010. Att träffas typ max en gång varannan månad har varit en pina, men vi har hållit ihop trots att det stundtals varit väldigt tungt för oss båda.

Under den senaste tiden har jag gått och tänkt på vårt distansförhållande, och hur jobbigt det är att leva utan det trumsetet jag växt upp med. Jag behövde någonting nytt i mitt liv, någonting som var mig fysiskt nära och fanns där när abstinensen kallade. Ett över fyra års distansförhållande till trumsetet i Motala tog igår slut, då jag tog mig ner till Södermalm och träffade en ny, digital partner. Jag har inte döpt henne än, men nu är abstinensen äntligen över! Det gamla hederliga trumsetet i Motala träffar jag först i början av december. Tills dess och framöver lever jag med nedanstående respektive på rummet i studentlägenheten!

2014-10-25 13.31.55

Inte vilken Cirkus som helst

Igår kväll var det dags för något som planerades så tidigt som i slutet av mars – Alex och Sigges ”Meningen med livet” på Cirkus! Det där med podcast-lyssning är något som grabbarna har lärt mig och något jag burit med mig i kanske ett och ett halvt år. Upptäckten av att man kunde lyssna på något annat än musik genom pluggarna har räddat många promenader, resor och solbrännsgassande stunder. Podcast är dock inget att ha när det kommer till plugg – den som kan lyssna koncentrerat på en diskussion och studera samtidigt ska förvalta detta, få många barn och låta evolutionsteorin göra sitt. Förutom Alex & Sigge ligger P3-dokumentär högt på listan likväl som Värvet. Är du en poddoman? Dela med dig av tips, jag behöver bredda min lyssnare!

Clipboard01
Uppvärmning på Koh Phangan innan föreställning med Lisa och vänner

2014-10-20 17.35.05
Haven’t been to Koh Phangan? Lisa och jag har provat alla tre restauranger i kedjan – Södermalm, Östermalm och Uppsala. Bästa betyg får nog Östermalm tätt följt av Södermalm! Kanske för att dessa besökts fler gånger än Uppsala. Om du nån gång besöker Koh Phangan får du inte missa att käka blomman till höger på tallriken ovan, det är en delikatess!

2014-10-20 20.13.42
Med biljettbokning i mars fick vi sitta på andra raden, dvs typ så nära herremännen man kommer. En bra föreställning, gillar du podden rekommenderar jag att du går o ser den!

Himmel och helvete

Uppsats Bloody Uppsats. Som misstänkt fick söndagen ägnas åt att skriva på denna never ending story kallad slutrapport. Sanningen är att det är faktiskt väldigt roligt att jobba med den, men det är inte roligt när tidspressen blinkar med röd lampa. Labbkursen som jag läst under denna period lider mot sitt slut och därmed följer redovisningen av ihärdigt arbete. Det är aldrig kul när en snubbe sitter på en axel och säger att arbetet är askul samtidigt som en annan sitter på andra axeln och skriker hur många timmar det är kvar innan deadline. Kanske var det idealt att uppleva denna tidspress i hemstaden, med den där eftermiddagspromenaden i barndomshoodsen med familjen. Att gå på de vägar man vandrat sen man var liten och varje gång se på samma omgivning i hus och natur med nya ögon efter de erfarenheter och upplevelser man bär med sig sen sist. Det ger både energi och perspektiv. När jag behöver ta en paus i slutspurten tills tisdag ska jag tänka på den där promenaden, på somrarna då lågstadiefritids flyttade från skolgården till Korpenstugorna i skogen, på inlinesåkandet på cykelbanorna och katten därhemma som alltid vandrar med en under promenaden. Uppsatsen – upp i ringen!

2014-10-19 15.22.59
Den gigantiska eken som alltid varit gigantisk och förmodligen alltid kommer vara gigantisk. Vi ses om några månader igen, aight?

2014-10-19 15.42.36
Råssnäsudden. Vättern i bakgrunden. Pariserviksbadet närmare bestämt, den långgrunda badplatsen med sju grund. Minnen.

2014-10-19 15.42.38
Söndagspromenader med familjen, I believe in you.

Trumset som tidsmaskin

Jag är fruktansvärt glad att jag har bandet. Helt perfekt sätt att totalt släppa skolan, oavsett hur mycket det är. Olyckligt nog träffas vi max en gång i månaden i snitt, oavsett om det gäller rep eller gig. Men när det väl är, så är det hur kul som helst. Extra roligt är det för att en av gitarristerna och jag har spelat tillsammans sen vi var tio bast, sisådär sen mellanstadietiden. Tillsammans har vi spelat i olika projekt. Sedan 2008 står bandet Grimner på agendan, en sexmannaorkester med två gitarrer, basist, keyboardist och en herreman som spelar flöjt, mandola och säckpipa. Knasigt kan en tycka, men ack så roligt. Folk metal är genren, typ vikingmelodier i hårdrockstappning. Finns på Spotify, klicka, lyssna och lär.

I helgen vankades det rep. Hela lördagen ägnades bakom trumsetet i Motala med fyra splojtans nya låtar. Det och Motalapizzan förgyllde min dag. En dag i att minnas vem man en gång var och vem man idag är, det är lika fint som att hålla kvar vid sin dialekt vid flytt till annan ort!

2014-10-18 16.03.52
Grabbarna Grus från trumsetet. En tapper skara förklädda vikingar.

2014-10-18 14.24.08
Och Motalapizzan, den som Stockholms pizzerior ännu inte lyckas visa konkurrenskraft mot.

Sjukt orättvist

Att vara sjuk (åtminstone halvt sjuk) och ha megamycket att göra när det kommer till rapportskrivande är ingen ideal kombo. Varför ska man behöva prestera som mest när man är som segast i skallen? Till skillnad från i verkliga lugna fina vardagen (KTH är en dans på rosor) frossar jag nu i allt vad energi innebär – kaffe och choklad. Kanske borde KTH sätta upp skyltar för mat- och dryckförbud i skolans datasalar, åtminstone nu när tentatider närmar sig och studieångesten ångar ut studenternas öron. Nu gäller slutspurten – på tisdag ska den monstruösa rapporten för labbkursen in. Tills dess kommer jag ägna mig åt att programmera grafer, skriva kritiskt och perfekt text, samt korrekturläsa arbetet. Varför ska skolan förstöra min helg i hembygden Motala för!?

2014-08-01-20.14.34-630x839
Nåja, i Motala får jag ju åtminstone träffa katten. Kanske kan han skriva min uppsats?

Död åt abstinens

Abstinensen ligger högt. Nu är det mer än en månad sedan jag senast spelade trummor. Mitt kära trumset står i hemorten Motala, tre timmar bort från livet i storstan. Inte så lätt att spontanleva ut abstinensen med en halvtimme vid setet. Det är en stor utmaning att bo så långt ifrån något som sedan barnsben varit så kärt. Som tur är det nästa helg dags för rep med bandet, dags att återförenas med skinnen och grabbarna. Något perfekt att leva sig genom veckans studier på.

Därefter tänkte jag få stopp på detta eländiga abstinensen som ständigt spökar – det är dags för digitalt trumset.


Här får ni en film från när bandet spelade i Berlin i april, under en veckas turné och skolk från skolan. Är det spelningen jag suktar mest efter, eller är det timmen bakom trumsetet?