Inte vilken Cirkus som helst

Igår kväll var det dags för något som planerades så tidigt som i slutet av mars – Alex och Sigges ”Meningen med livet” på Cirkus! Det där med podcast-lyssning är något som grabbarna har lärt mig och något jag burit med mig i kanske ett och ett halvt år. Upptäckten av att man kunde lyssna på något annat än musik genom pluggarna har räddat många promenader, resor och solbrännsgassande stunder. Podcast är dock inget att ha när det kommer till plugg – den som kan lyssna koncentrerat på en diskussion och studera samtidigt ska förvalta detta, få många barn och låta evolutionsteorin göra sitt. Förutom Alex & Sigge ligger P3-dokumentär högt på listan likväl som Värvet. Är du en poddoman? Dela med dig av tips, jag behöver bredda min lyssnare!

Clipboard01
Uppvärmning på Koh Phangan innan föreställning med Lisa och vänner

2014-10-20 17.35.05
Haven’t been to Koh Phangan? Lisa och jag har provat alla tre restauranger i kedjan – Södermalm, Östermalm och Uppsala. Bästa betyg får nog Östermalm tätt följt av Södermalm! Kanske för att dessa besökts fler gånger än Uppsala. Om du nån gång besöker Koh Phangan får du inte missa att käka blomman till höger på tallriken ovan, det är en delikatess!

2014-10-20 20.13.42
Med biljettbokning i mars fick vi sitta på andra raden, dvs typ så nära herremännen man kommer. En bra föreställning, gillar du podden rekommenderar jag att du går o ser den!

Himmel och helvete

Uppsats Bloody Uppsats. Som misstänkt fick söndagen ägnas åt att skriva på denna never ending story kallad slutrapport. Sanningen är att det är faktiskt väldigt roligt att jobba med den, men det är inte roligt när tidspressen blinkar med röd lampa. Labbkursen som jag läst under denna period lider mot sitt slut och därmed följer redovisningen av ihärdigt arbete. Det är aldrig kul när en snubbe sitter på en axel och säger att arbetet är askul samtidigt som en annan sitter på andra axeln och skriker hur många timmar det är kvar innan deadline. Kanske var det idealt att uppleva denna tidspress i hemstaden, med den där eftermiddagspromenaden i barndomshoodsen med familjen. Att gå på de vägar man vandrat sen man var liten och varje gång se på samma omgivning i hus och natur med nya ögon efter de erfarenheter och upplevelser man bär med sig sen sist. Det ger både energi och perspektiv. När jag behöver ta en paus i slutspurten tills tisdag ska jag tänka på den där promenaden, på somrarna då lågstadiefritids flyttade från skolgården till Korpenstugorna i skogen, på inlinesåkandet på cykelbanorna och katten därhemma som alltid vandrar med en under promenaden. Uppsatsen – upp i ringen!

2014-10-19 15.22.59
Den gigantiska eken som alltid varit gigantisk och förmodligen alltid kommer vara gigantisk. Vi ses om några månader igen, aight?

2014-10-19 15.42.36
Råssnäsudden. Vättern i bakgrunden. Pariserviksbadet närmare bestämt, den långgrunda badplatsen med sju grund. Minnen.

2014-10-19 15.42.38
Söndagspromenader med familjen, I believe in you.

Trumset som tidsmaskin

Jag är fruktansvärt glad att jag har bandet. Helt perfekt sätt att totalt släppa skolan, oavsett hur mycket det är. Olyckligt nog träffas vi max en gång i månaden i snitt, oavsett om det gäller rep eller gig. Men när det väl är, så är det hur kul som helst. Extra roligt är det för att en av gitarristerna och jag har spelat tillsammans sen vi var tio bast, sisådär sen mellanstadietiden. Tillsammans har vi spelat i olika projekt. Sedan 2008 står bandet Grimner på agendan, en sexmannaorkester med två gitarrer, basist, keyboardist och en herreman som spelar flöjt, mandola och säckpipa. Knasigt kan en tycka, men ack så roligt. Folk metal är genren, typ vikingmelodier i hårdrockstappning. Finns på Spotify, klicka, lyssna och lär.

I helgen vankades det rep. Hela lördagen ägnades bakom trumsetet i Motala med fyra splojtans nya låtar. Det och Motalapizzan förgyllde min dag. En dag i att minnas vem man en gång var och vem man idag är, det är lika fint som att hålla kvar vid sin dialekt vid flytt till annan ort!

2014-10-18 16.03.52
Grabbarna Grus från trumsetet. En tapper skara förklädda vikingar.

2014-10-18 14.24.08
Och Motalapizzan, den som Stockholms pizzerior ännu inte lyckas visa konkurrenskraft mot.

Sjukt orättvist

Att vara sjuk (åtminstone halvt sjuk) och ha megamycket att göra när det kommer till rapportskrivande är ingen ideal kombo. Varför ska man behöva prestera som mest när man är som segast i skallen? Till skillnad från i verkliga lugna fina vardagen (KTH är en dans på rosor) frossar jag nu i allt vad energi innebär – kaffe och choklad. Kanske borde KTH sätta upp skyltar för mat- och dryckförbud i skolans datasalar, åtminstone nu när tentatider närmar sig och studieångesten ångar ut studenternas öron. Nu gäller slutspurten – på tisdag ska den monstruösa rapporten för labbkursen in. Tills dess kommer jag ägna mig åt att programmera grafer, skriva kritiskt och perfekt text, samt korrekturläsa arbetet. Varför ska skolan förstöra min helg i hembygden Motala för!?

2014-08-01-20.14.34-630x839
Nåja, i Motala får jag ju åtminstone träffa katten. Kanske kan han skriva min uppsats?

Död åt abstinens

Abstinensen ligger högt. Nu är det mer än en månad sedan jag senast spelade trummor. Mitt kära trumset står i hemorten Motala, tre timmar bort från livet i storstan. Inte så lätt att spontanleva ut abstinensen med en halvtimme vid setet. Det är en stor utmaning att bo så långt ifrån något som sedan barnsben varit så kärt. Som tur är det nästa helg dags för rep med bandet, dags att återförenas med skinnen och grabbarna. Något perfekt att leva sig genom veckans studier på.

Därefter tänkte jag få stopp på detta eländiga abstinensen som ständigt spökar – det är dags för digitalt trumset.


Här får ni en film från när bandet spelade i Berlin i april, under en veckas turné och skolk från skolan. Är det spelningen jag suktar mest efter, eller är det timmen bakom trumsetet?

Ut och gasqua!

Igår var det dags för kemis nollegasque, tillställningen då de nya kemistudenterna eventuellt blir upphöjda till ettor. Detta är en stor finsittning i kårhusets stora matsal med ca 400 gäster. På gasque sjungs det sånger ur sångblad, folk uppträder på scenen och mycket skit gaggas med bordsgrannarna. Eftersom jag och mina studiekamrater i år gör vårt sista år på KTH var det med sorgen i halsen som vi infann oss. Som tur var fick vi sitta tillsammans och ljuga oss genom den fyra timmar långa middagen. Fem pers från femman = big five!

Sittningar arrangeras lite då och då på sektionerna, de flesta av dom enligt årliga traditioner. Nollorna blev igår upphöjde till ettor, sex veckor in på terminen. Ännu är inte deras första tenta skriven, men nu har de iaf blivit accepterade av de äldre studenterna. Viktigt det där minsann!

2014-10-11 21.57.18-1
Här har ni hela rövarbandet. Big Five. Bra kväll i kostym!

En månad på labbet

Under den senaste månaden i skolan har jag hållit på och labbat på ett skojsigt projekt. Det handlar om att extrahera metalljoner ur vattenlösningar med hjälp av ett organiskt membran. Det kanske inte låter assexigt, men det är faktiskt en mycket viktig del av kemiindustrin och vårt samhälle.

Just nu råder en ganska tung brist i världen på sällsynta jordartsmetaller, sådana metaller som man exempelvis har i kretskort. Stora delar av utvinning av sådana jordardsmetaller görs i Kina, och de har valt att stoppa stora delar av exporten då framställningen av metallerna inte räcker till för både export och för all teknologi som tillverkas i landet. Därför behöver andra länder hitta nya sätt att utvinna dessa jordartsmetaller, exempelvis genom att extrahera dom från vatten i marken, gruvor och annat.

Samma teknik som använts för utvinning av metalljoner ur vattenlösningar kan också användas för att rena vatten, t.ex. för dricksvatten. Alltså kan man gå från att ha odrickbart vatten med metalljoner till att ha dricksvatten och uppsamlade metaller. Winwin, aight?

2014-09-30 11.18.21
På labbet har vi separerat metalljoner från en vattenlösning till en annan (se bilden ovan och under).

2014-09-30 11.18.10
Mellan två vattentankar (en med metalljoner och en med vanligt vatten) spände vi upp ett membran som kan transportera metalljoner från en fas till en annan.

Här extraherar vi metalljoner från en fas till en annan
2014-09-30 12.00.06
Här är alla 96 prover av vattenlösningar med metalljoner tagna under olika tidsintervall under varje körning för att se hur metalljonkoncentrationen varierar i faserna med tiden.

2014-10-06 12.07.44
För att mäta halten metalljoner i vattenlösningarna använde vi oss av en ICP-maskin (den stora burken till vänster i  bild)

Detta är en av de två kurserna jag läser denna period. Just denna heter ”Experimentell Processdesign”. Jäkligt kul med labbkurs, mestadels läser vi ju rent teoretiska kurser. Hands on is fun, se om det man läser är sant eller falskt!

Skoljoggen 2.0

Idag var det dags för Armadaloppet! Armada är som tidigare nämnt en företagsmässa på KTH i mitten av november. Armada är ett gigantisk studentengagemang, som faktiskt innebär mycket mer än enbart en företagsmässa. Idag gick ett fem kilometerslopp på Campus och i Lilljanskogen med 400 deltagande studenter + företagsvärdar från diverse företag. Självklart ställde vi upp och sprang innan det var dags för hemgång!

2014-10-08 17.42.26
Eftersom vi är kemister har vi tillgång till labbomklädningsrummet dvs låsta skåp och duschar. Det har minsann inte alla program det!

Skoltrött och dan. Uschan.

För första gången på ganska länge är jag just nu ganska skoltrött. Det är fruktansvärt. Man vet att man har massa saker att göra, och som man bör göra, men man hittar liksom inte gnistan för det. Eftersom man är otaggad tar det mer tid att lära sig saker, och mer tid läggs ner på plugget än om man kanske varit riktigt taggad och skolpigg. Jag förmodar att det beror på att det på sistone varit ganska mycket plugg och att fritiden gått lidande. Därför har jag under de senaste dagarna totalsläppt skolan, bara gjort massa andra saker och försökt tänka på annat. Det är svårt, för på högskolan vet man att skolboken alltid hänger efter en och att det är upp till en själv att läsa och göra sina studier efter bästa förmåga. Känslan som infinner sig påminner lite om känslobanan under den där sista terminen på gymnasiet innan studenten, då man kände att man liksom var klar med typ allt och ville till nästa nivå. Då ville jag till KTH. Men vart jag vill nu, det vet jag faktiskt inte riktigt. Man har ju liksom pluggat sen man va sex, och nu ska man enligt andra bli vuxen? Ångest.

LBCops_GooglePlus_Cover
Igårkväll vare bio. Bra hjärndöd rulle, att rekommendera för den skoltrötte!