Kära dagbok,
Idag känner jag mig naken. Mitt armbandsur dog igår kväll och är nu på batteribyte. Känslan är konstig utan den. Man måste liksom ta fram telefonen för att se vad tiden är. Jobbigt.
Tentaplugget rullar. Saker faller på plats mer och mer. Om det är något jag lärt mig den här veckan är det att plugga till klassisk musik. Jag är annars en sån som lyssnar på de tyngre tongångarna. Men när det kommer till pluggro och behaglig läsatmosfär i ett vimsigt surr av konversationer röstar jag nog på Mozart som president. Mitt i allt tittar ut och ser att vi befinner oss i skur.
Imorgon återförenas jag med mitt ur. Hoppas att besöket gav en stadig kur.
Back to work!
