Det måste ha hänt något konstigt när det slogs om till vintertid i år. Istället för att vara ovanligt pigg på måndagsmorgonen var jag ovanligt trött. Det är inte varje måndag man behöver vara i skolan vid 8 – en ytterst okristlig tid för att vara måndag. Men idag var tyvärr en sån måndag. Det bästa och sämsta med helger är att dygnsrytmen så snabbt förstörs. Man har från veckans start till fredagen lyckats bygga upp en någorlunda vettig dygnsrytm som följer vardagsrutinerna. Och pangbomhejhopp så är det förstört. Därför lovar man sig att bli bättre på det till nästa vecka. Men ack, det sker på nytt och åter nytt. Det kanske är lite av charmen med måndagar ändå, den hiskeliga tröttheten och hur kudden nästa skriker av förtvivlad ensamhet framåt tiotiden. Här sitter jag kl 22:17 i paus med att stryka skjortor. Kudden får vänta en stund till. Det är ju trots allt en sida kvar på en av helgens nyinköp och ospelade vinylskiva.
Förresten. Köp inte ICA Basic Brieost. Den smakade ingenting.
