Ja, tro det eller ej. Men även i tider som veckan efter tentan pluggar vi på. Det kanske inte ser ut som vi specifikt pluggar=traggla räkneuppgifter och tunga böcker. Vi programmerar och ser till att den lilla bränslecellen gör som vi ber den göra. Våra tester tuggar på bra och vi kanske inom x antal veckor har något heuritiskt att presentera. Länge leve naturvetenskapen!

To be continued…

En bra dag ändå. Man är aldrig helt dunderpigg i skallen på fredagar. Ändå blev det lite läsande, powerpointpillande samt en del arbete kring kandidatexamensarbetet med bränslecellen och möte. En sak som är lite extra kul med vårt kandidatexamensarbete är att vi får arbeta med studenter från andra institutioner. Nu arbetar vi med studenter från Maskindesign och Farkostteknik (Mekatronik). Tillsammans modifierar vi den bil som kandidatexamensarbetet och bränslecellen är en del av. Bilen kommer som tidigare nämnt deltaga i en tävling i Rotterdam i mitten av maj. Ja – vi ska på skolresa!

Vi hann även jobba lite på labbet där vi lekte med bränslecellen, våra laborationstester och skrev vidare på vår rapport. Det börjar bli riktigt roligt!

Dragskåpet vi arbetar i med bränslecellen nere till vänster. Och ja – man kan skriva på glaset med whiteboardpenna!

Kollegorna arbetar upp ett gott samvete inför helgen.

Kvällen blev lugn med kebabpizza, Kill Bill 2, flest-marschmallows-i-munnen-vinner-tävling, Californication och Quizkampen. Avrundar lugnt och taggar halvhelg (plugga lite).

Trevlig helg!

Vi ska hitta den temperatur där bränslecellen arbetar som effektivast, dvs det går åt så lite vätgas som möjligt för att få ut en så bra effekt som möjligt. Den stora svarta lådan på bilden nedan är bränslecellen. Den röda dosan som är kopplad med metallröret är en vätgasflödesmätare, som mäter hur mycket vätgas vi använder. På datorskärmen på en av de andra bilderna kan vi se hur bra effekt vi får ut. Lätta bananer. Nej, inte helt lätta. Men det är praktiskt och väldigt roligt. I mitten av maj kommer bränslecellen driva en bil i en tävling i Rotterdam. Vårt mål är att slå svenskt rekord i längst sträcka körd per energimängd motsvarande en liter bensin. NU KÖR VI.

Här är bränslecellen. En så kallad PEMFC om någon är intresserad och vill läsa mer.

I det här programmet kan vi se hur mycket effekt vi kan ta ut och ser även ström och spänning från bränslecellen.

För att försäkra oss om att vi inte har några vätgasläckor där metallrören är kopplade kan man använda denna fantastiska uppfinning. Man sprutar på lite och börjar det bubbla så har man en läcka. Blir lite sugen på att köpa en till cykeldäcket vid ev. punkteringar. Kemi kemi kemi.

Det känns lite småtragiskt att skriva ett blogginlägg strax innan elva en lördagskväll. Jag skyller på min dumdumma förkylning och hosta. Inte alltför dumt att ta det riktigt lugnt heller, egentligen.

Skolveckan var bra om än något hafsig. Just nu läser vi en kurs i Oorganisk Kemi parallellt med två projekt (kandidatexamensarbete och ett arbete om hybridfordon). Detta är andra gången som vi under utbildningen gör projekt. Nu är det dock aningen mer seriöst. Och när man gör projekt är det ofta svårt att se om man har haft en produktiv vecka. Det är ju inte som en klassisk KTH-kurs där man kan säga att man har räknat sina XX antal uppgifter och läst sina YY antal sidor i boken. Nåväl. Från imorgon och framåt blir det lite mer struktur på vardagen.

Igår lekte vi loss med bränslecellen på labbet. Det börjar gå framåt. Snart bör allting fungera så att vi har allt på det rätta för att göra underverk.

Här har ni vår lilla bränslecell. Ur den kan man ta ut upp till 500 W. Det är ganska mycket faktiskt.

Men som sagt, det är lördagskväll. Jag har ikväll sett Pulp Fiction för första gången i mitt liv (forgive me father for I have sin). Den var riktigt stadig. Blir fler Tarantino på listan nu efter både denna och Django Unchained!

Sov gott!

I fredags spanade vi lite extra på den bil som vi ska modda till vinst i Shell Eco-Marathon i Rotterdam i maj. Som kemiteknik-teknologer lägger min grupp fokus på bränslecellen. Härur vinner man el som kan driva bilen framåt. Se – kemi finns överallt!

Här är bilen som vi tillsammans med studenter från andra institutioner på KTH ska leka med under terminen.

Bränslecellen till vänster redo för action i labbet. Nu händer det!

Idag var den stora dagen då vi fick veta vilket arbete vi har blivit tilldelade. Innan jul lämnade vi in en rangordning av vilka av de 15 möjliga arbeten som vi helst ville göra. Alltså har man haft något att pirra över under lovet.

Mitt arbete handlar om att optimera en bränslecell till en bil! Bränslecellen drivs av vätgas och projektet är lite av en klassiker på kemiprogrammet. Under projektet kommer vi få lära känna en bränslecell och förhoppningsvis lyckas öka dess verkningsgrad. I maj är det nämligen dags för projektets gran finale – tävling i Holland. Där tävlar bilen mot liknande bilar från andra universitet runt om i Europa. Mer om detta på bloggen under terminen!

Bilen, som på bilden kanske inte ser alltför mycket ut för världen. Sleipner heter den. Sleipner säger hej!