BLOGGAR Magdalena Hirsch

Nu kanske ni tror att jag gått och blivit filosofisk på äldre dagar och syftar till att det alltid sitter människor runt om i stan och pluggar till samma matteomtenta och att vi möts på något kosmiskt plan och deriverar tillsammans. Nej.

Jag tänker på att man alltid skriver ”vi” när man räknar matte. ”Vi” beräknar de partiella derivatorna. ”Vi” ser enkelt att.

Man kan ju bli schizofren för mindre.

Förövrigt HATAR jag när lärare skriver ”Vi ser enkelt att lalalalala” i lösningsförslag. Om jag såg allt sådär jävla enkelt skulle jag väl inte kolla i lösningsförslaget.

Nu har det hänt! Jag är en av dom! Jag har sprungit milen! Dock var det inte innan frukost på en lördagsmorgon, men ändå.

Wöööö vm-guld! Jag skiter faktiskt ganska mycket i hockey och har hejat på Argentina hela slutspelet (för att det är min enda sporttröja). Men det är ju kul att vara bäst. (Nu kommer min brorsa se att jag har snott hans tröja från vm 1990. Attans).

Jag har, som ni kanske märkt, en mattekurs kvar från ettan. Jag antar att ni tror att det är på grund av att jag antingen är svindålig på att räkna eller svindålig på att plugga. Fel fel fel!

Det är dags att berätta sanningen om den kvarvarande mattekursen.

Det började när jag gick i ettan (och var svindålig på matte) och sa: ”Om jag klarar all matte första året ska jag tatuera in trig-ettan!” För er som inte vet vad trig-ettan är så är det en ganska najs matteformel som gör att allt blir 1. Iallafall. Det där var ett otroligt riskfritt uttalande eftersom det var noll chans att jag skulle klara det.

Under åren hände något. På något sätt, utan min egen inblandning, ändrades mitt uttalande till: ”När jag klarar matten ska jag tatuera in trig-ettan!”. Enligt vissa källor ska jag också låta en kompis göra det på mig.

Nu förstår ni ju varför jag inte kan klara den där gamla matten. Jag vill inte vara lame och bryta ett vad men samtidigt vill jag inte ha den där tatueringen. Värsta problemet! (och bästa grejen att skylla på om man inte kan klara den där jäkla skitkursen).

Jag håller på och pluggar till några omtentor och som vanligt i tentaperioder kommer man på massa annat vettigt att göra istället. Någon tentaperiod manglade jag alla lakan, påslakan, örngott och handdukar till typ kl 4 på natten. En tentaperiod gjorde jag langos. Tvättat fönster tror jag också jag har gjort.

Den här tentaperioden har jag gjort egen Big Mac-dressing (ytterst oklart om jag lyckades för det var 10 år sedan jag åt en på riktigt) och eget flingsalt (okej, det är Eddi som gör saltet. Men jag tyckte det såg coolt ut så jag tar åt mig äran). Igår möblerade jag om hemma också.

Det här är alltså flingsalt in the making

Är sådär monstermegastressad för omtentor och exjobb. Men det är lugnt. Det är ju bara att lyssna på den här låten och sätta sig ner och bara boom boom chilla. Då löser sig allt. Nej.

Mitt immunförsvar har tokpajat också och jag har fått någon mul-och-klövsjuka som är vanlig hos barn upp till 10 år, där förlorade jag ALLA mina vuxenpoäng. Exakt som när jag opererade polyperna i gymnasiet och det stod i informationsbroschyren att min mamma skulle se till att jag hade ren blöja och tog det lugnt på dagis i en vecka efter.

I förrgår investerade jag i en strykbräda (vuxenpoängen bara flödar in. Snart blir jag vuxen på riktigt!). Att det har dröjt så länge beror på att alla strykbrädor är så extremt fula! Men jag tror att jag kommit på varför. Dom är så fula för att man verkligen inte ska vilja ha dom framme och istället plocka undan dom direkt när man strykt klart. Det är ju skitpraktiskt! Så jag köpte såklart den fulaste jag hittade (vilket också var den billigaste).

Igår var det samhällsbyggnadssektionena vårbal på van der Nootska palatset. En kvart innan jag drog hemifrån satt jag fortfarande och sydde på min klänning. Men den blev färdig! Och balen var sjukt bra!

Jag och Terese kör på med vårt friskvårdsprogram (sitta i solen i typ 20 minuter efter lunch och ladda D-vitamin). Tyvärr har vi kommit fram till sen tiden på året då solen börjar bli starkare än mig. Hej hej, jag har sämst pigment.

Det är vårbal om mindre än en vecka så nu sitter jag och maratonsyr min klänning. Jag har övergett att följa mönstret och beskrivningen, dels för att jag tycker att vissa saker är helt ologiska och dels för att jag kan noll engelska sy-facktermer. Eeh. Lite nervös över slutresultatet. Eller för att komma in i klänningen eftersom jag skiter i att sy en dragkedja (dels för att jag är sämst på dragkedjor och dels för att enligt mina beräkningar på mina mönsterändringar borde det inte behövas. Och ni vet ju hur bra jag är på att räkna). Kan bli spännande