Om jag har någon bloggläsare som känner att det här med Objective C och tillverkning av iphone-appar är dens grej och har lust att felsöka en miljard rader kod för att komma på varför en alertView försvinner utan att man trycker på OK får denna person gärna slänga iväg ett mail till mhirsch@kth.se. Belöning: teckning av valfri häst.

Igår drog jag till skolan för att programmera lite. Har några labbar som ska redovisas den 14 januari. När man programmerar får man sitta i de snygga husen på borggården, D & E. Man ska dock akta sig lite för att sätta sig i D-huset eftersom det alltid luktar häst och ponny där! Precis som på pendeltågen.

Programmering är fantastiskt frustrerande när man inte får det att funka men när det väl funkar känner man sig som världens smartaste människa. Jag var skiträdd för första programmeringskursen när jag började på KTH, jag trodde det skulle vara det svåraste någonsin. På uppropet allra första dagen snackade programmeringsläraren och frågade hur många som hade programmerat tidigare. Jag tyckte att alla utom jag räckte upp handen och fick skitmycket ångest. När programmeringen sen drog igång på vårterminen visade det sig att det fanns fler noobs och att programmering är kul. När man fattar.