NYÅRSKRÖNIKA?!

Jag brukar alltid bli lite halvt emotional på nyår. Varje år som gått har verkligen sin egen charm och detta år har inte varit ett undantag. Jag skulle vilja påstå att det har varit mitt absolut bästa år hittills. På rikigt. Jag känner mig som en grym människa. Det har jag visserligen alltid gjort, haha, men ännu mer nu. Jag har alltid vetat vem jag velat vara och vem jag är. Ibland glömmer man bort sånt. Speciellt i åldrarna 15-20something. Det är viktigt att ta sig tid att faktiskt påverka vilken väg man färdas på. Jag vet, jag är så himla töntig just nu, men skitsamma! Det är sant så det gör inget om du spyr lite i din mun när du läser detta.

Jag är en person som har så pass bra självförtroende att jag på riktigt alltid tänker ”det där kan jag göra mycket bättre än du”. For real. Alltid. Nästan… När jag började på KTH kändes det som att jag stängde alla andra dörrar än civilingenjörsdörren och jag menar, helt ärligt, hur porrig är den på en skala från 1 till 10? Jag vill göra allt. Jag vill inte borra i någon maskin, typ. Det var i alla fall så jag tänkte. Vi läste bara matte och tråk i ettan så jag kände mig understimulerad. Jag ville inte sitta med det där så jag tog en paus efter första året. Det gjorde ont i mig. Jag, som alltid varit bäst på allt, har failat. Å så fel jag hade. Man kan tro att jag åkte till Thailand för att hitta mig själv, men det är inte riktigt min grej. Jag låg hemma i min säng och var rätt nere. VEM FAN ÄR JAG? VAD FAN VILL JAG?! VA VA VA?! Så det var min grej. Jag gjorde detta i nästan ett år. Det var tråkigt och det var riktigt jobbigt, men fan så bra det var. Jag kom inte fram till enormt mycket, men jag fick tid att andas. Göra tråkiga saker, uppskatta mindre tråkiga saker, och bara vara. Det är bra att bara få vara..

Det är alltid så att livet kommer ”give you lemons”. Och jag ska vara så ful att påstå att om det händer är det rätt bra om du ”squeezar lite juice” för att göra situationen bättre. Men kompis, det är ok att inte utnyttja varenda situation och göra den till en positiv grej. Ibland är det bra och nyttigt att bara få vara miserable. Ett tag i alla fall.

När jag hade andats in och ut och känt att jag var färdig med det kom jag tillbaka till KTH. Det blev bara bra. Jag kände mig hemma. Inte för att jag nu visste att jag skulle bli civilingenjör utan för nu hade jag så pass mycket luft i lungorna till att göra precis allt jag ville. Inga dörrar stängs bara för att man börjar på universitetet. Man har tid att göra det man är passionerad för vid sidan av eller på heltid om man skulle få ett grymt erbjudande. Sabbatsår! Ta ett, två eller tre. Ta inga?! Gör precis som du vill. Sverige är världens snällaste land och ibland glömmer vi bort det. Du behöver inte vara rik, eller världens smartaste. Du behöver bara ha will-power. Alla möjligheter för din utveckling finns här. Våga välj det du verkligen vill. Och sen måste du ju kämpa sönder för att nå fram, men jag menar… Det är inte kul att bara få allting gratis. Eller hur?

Jag har kämpat och slitit som ett djur i år och fan vad jag är trött. Det känns så grymt bra. Jag är så jävla talangfull. Jag är så jävla bra. Däremot vet jag inte hur nöjd jag blev med den här så kallade nyårskrönika som istället blev ett pepp-inlägg om livet och hur grym jag är som har självinsikt och så där…

Hur som helst, mina kära fans… Hoppas 2011 blir ert absolut bästa år ever. Det kommer det bara bli om ni kommenterar och önskar mig ett gott nytt år. Juste!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!

Anmäl