Dagen började på bästa möjliga sätt genom att jag tappade balansen med en tallrik yoghurt i ena handen och mediciner i andra. Efter ett otal svordomar och minuter ser datorstolen (där yoghurten landade) helt förstörd ut. Och efter några minuter till ser det inte längre ut som yoghurt på datorstolen.
Trött och arg som jag är efter detta krig så hittar jag in på Twitter. Där blir jag än tröttare och argare efter att ha sett att en partiledare uttryckt sig väldigt klantigt i dagens partiledardebatt.
Jag skriver ett argt twitter-inlägg om detta och får direkt fyra retweets från människor jag inte visste fanns.
Det handlar alltså om ett ord. Ett ord som används för att beskriva oss. En grupp människor. Funktionshindrade är ordet. Det ordet får allt att verka så lätt. Som att man skulle kunna hoppa upp över ett hinder och sedan poff bli frisk. Vore det så lätt, skulle jag gjort det för länge sedan.
Nej, du. Jag är bara en människa. En människa med en funktionsnedsättning.
