Tårarna kommer nu.
Det brukar dröja ett tag.
Mina tårar är som is runt ögonen.
Först ska tårarna smälta innan de sjunker som stenar nerför kinderna.
Men de få gångerna jag gråter är inte när jag ramlar (för då skrattar jag).
Utan det är när ni åker hem (eller vi/jag hem från er) älskade mormor och morfar.
Ni förstår nog inte hur mycket ni betyder.
Eller hur mycket energi ni ger.
Eller hur mycket jag älskar er.
