Di Leva har varit lite av min husguru i Almedalen. Eller egentligen bara en av denna människas låtar nämligen ”Vem ska jag tro på?”.
En Almedalsresa börjar inte utan att man rustar upp energidryckslagret (~3 stycken brukar vara bra) och då måste man ju prova den rosa energidrycken som är ”Av kvinnor för kvinnor”. (den får förövrigt två av fem koppar med kärlek)
Det ska sägas att jag aldrig varit i Almedalen. Så först hittade jag inte ens till själva området utan förlitade mig helt på Nokia Maps. Eller okej, inte helt. Då hade jag varit på en intensivmottagning nu. Nokia Maps föreslog helt sonika att man skulle hoppa ner för denna vägg…
(Nokia Maps var också de enda som klockade elva minuter för att ta sig från sovstället till Almedalsparken (konkurrenterna hade tio minuter), jag tror detta beror på att konkurrenterna tog en smartare väg och inte tog en minut för att komma till medvetande)
Och som för att avrunda hela veckan så hittade jag Niklas Svensson, ni vet Expressens politiske reporter? Hur som helst så blåste vi såpbubblor för att barnkonventionen ska bli lag.
Vilket kanske var mest en seger för mig själv, då jag till slut lyckades döda alla blyghetsspöken genom att tänka ”Gör du inte det här nu, så ångrar du dig för resten av ditt liv.” och ånger vill jag helst ha så lite som möjligt i livet.
Blås såpbubblor tills vi ses nästa gång. Världen (och du) behöver det.
Puss puss!
