Berg- och dalbanan

Denna dag förgylls av nio timmars sömn och Passengers ljuva stämma.
Ändå mår så dåligt att jag mest tror att jag ska dö.
Det är som en berg- och dalbana.
Jag mår som sämst när jag sitter här och som bäst när jag ligger och sover.
Ångesten tar sakta över.
Det är den där känslan av att återigen ha lämnat dig.

Anmäl

Det här inlägget postades i Poesi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om kommentarer på KTH:s bloggtjänst

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>