Det där berget som reser sig

Jag försöker klättra.
Men ju mer jag klättrar
Ju högre blir berget.
Jag vet inte om jag kan klättra längre.

Jag kommer implodera av känslor.
Likt en atombomb.

Anmäl

Det här inlägget postades i Okategoriserat, Poesi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om kommentarer på KTH:s bloggtjänst

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>