Kategoriarkiv: Poesi

Möten, livet är som ett enda möte, där vi byter roller, du och jag, rollerna skiftar, som min hälsa, vi byter, kaffe till te, kärlek till hat, hat till kärlek, socker till salt, du håller ett tal, jag lyssnar inte … Läs mer →

Tiden går som i en spiraltrappa. De enda gångerna jag hinner andas. Är på möten. De enda gångerna jag hinner känna att jag är mänsklig. Är färden mellan möten. Utan musik. Utan livsglädje. Jag klättrar. Likt en spindel. Jag sprider … Läs mer →

Ibland går hjärtat i X2000-fart. Fast det är bara när det är nära dig. När jag är nära dig. Ibland vaggas en till sömns. Fast det är bara tiden som går. När jag inte hör något från dig. Ibland kommer … Läs mer →

Idag var den där dagen jag sett framemot så länge. Dagen när vi skulle ses igen. Men något hade dött. Och vi höll inte handen längre. Du var varm, jag var is. Jag vet inte hur jag ska bli varm … Läs mer →

Ditt grepp om mig tätnar. Jag får inget syre längre. Men det spelar mindre roll. Nu när du är här. Du tänder eldar i mig jag inte visste kunde brinna. Och med dig kan jag aldrig slockna. Du är både … Läs mer →

En tid när jag hoppades på att bli varm. Varm från din kroppstemperatur. En tid när jag hoppades på att kunna gå vidare. Gå vidare. Men hur älskar man, när man älskat någon annan förut? Jag kommer ändå dö snart. … Läs mer →

Vem skadesköt dig så? Så att ditt hjärta haltar. Så att du måste såra för att klara dig. Såra för att älska. Ett hjärta som haltar kan aldrig läka. Och det borde du veta nu. Ett hjärta som haltar kan … Läs mer →