När jag tog studenten 18 år gammal älskade jag biologi, kemi och jobbade extra på ett äldreboende, och skulle bli läkare. Jag var ju som gjord för det. Att jag dessutom hade fått diabetes vid 10års ålder och sprungit på sjukhus var tredje månad i 8a år och kände mig i princip hemma i sjukhuskorridorer som luktade plast gjorde ju läkardrömmarna ännu mer realistiska. Tyvärr gick jag inte ut med 20,0 som på den tiden var maxgränsen och det som krävdes för att komma in på läkarlinjen 2008. Jag hade ju bara 18,90 something. För lite med andra ord.
Dagen då beskedet kom visste jag ju att varken läkare eller tandläkare fanns inom räckhåll då jag dessutom sjabblat bort mig på de alternativa proven som jag ändå kvalificerat in mig på genom betyg och högskoleprov och jag funderade inte så mycket på det. Dock hade jag i sjätte, eller var det kanske sjunde val valt KTH. Medieteknik. Hade bioteknik före, men 14e april, sista dagen innan ansökningarna skulle in fick jag ett infall och ändrade till medieteknik. Varför jag gjorde det vet jag fortfarande inte än idag. Men jag tackar än idag infallet jag fick, de högre makterna eller min egen obeslutsamhet för det.
För idag, 4 år senare. Sitter jag här, på ett kontor på Stureplan där IT bolaget jag jobbar på huserar för tillfället, och jag skriver hemsida i denna stund, lyssnar på Daniel Eks sommarprat och funderar på hur jag egentligen hamnade här.
Jo, efter att jag fått antagningsbeskedet tackade jag ja utan större eftertanke och sommaren gick, jag åkte till Arvika och gick på festival, hängde i Stryn och åkte skidor och levde livet. En vecka innan uppropet fick jag panik när jag satt i bilen med pappa och sa att jag vill ju inte bli ingenjör, jag ska ju bli läkare. Min pappa sa åt mig att pröva att gå på uppropet iallafall, ge det en vecka och är det inte rätt, nej då är det bara att hoppa av. Och det gjorde jag. Och jag blev kvar. Jag blev kär i utbildningen och jag älskade det nästan varje sekund. Det gör jag fortfarande med bara upploppet kvar.
Så vad än antagningsbeskedet sa idag och er dröm gick i uppfyllelse eller inte är mitt tips att chansa, det kanske blir fel och då kan man alltid hoppa av, men om eller när det blir rätt. Då jävlar. Då kommer du inte ångra den där chansningen en enda sekund, den där slumpen, det där ögonblicket man sedan kan blicka tillbaka på och säga att det var i det ögonblicket allt blev rätt. Lycka till!
PS. Har du kommit in på KTH? Och och likea Facebooksidan så missar du ingen info i sommar! https://www.facebook.com/KTH DS.
