KTH Campus Valhallavägen.
Andreas
Det var otroligt skönt att få flytta ifrån en småstad som Falun och komma till något nytt och större med stora möjligheter, att skapa något nytt och eget här i livet. Det började helt underbart med mottagningen på KTH som var sjukt skoj och jag skulle gärna göra det varje år.
Här nedan ser man den första skapelsen jag var med att ta fram under den första kursen, en sumobrottarrobot. Kursen är till för att man ska lära sig att jobba i projekt med andra i en grupp, vilket är en viktig ingenjörsegenskap. En skön start där vi fick leka lite med Lego NXT för att få den att genom programmering göra som vi ville. Innan vi fick ordning på roboten jagade den runt åt alla håll och kanter och det fanns ingen hejd. Allting avslutades med en turnering såklart, en programmeringsmiss gjorde att den bästa roboten (vår) stängde av sig lite för tidigt…
Sumobrottarrobot.
En lagom start tillsammans med matten, och en tid där jag bekantade mig med massor av nya roliga vänner.
Ulrika
Jag gick med ungefär samma personer i både högstadiet och gymnasiet, så åren gick väldigt fort och plötsligt var det dags för vidare studier. Nästan ingen av oss har gått samma väg eller ens liknande vägar, men vilka härliga diskussioner vi kan få till när vi ses.
Några av mina härliga kompisar från högstadiet/gymnasiet.
Ganska pirrigt var det att komma till skolan första dagen. Enormt bra trivs jag i lokalerna och på campus, men att helt plötsligt efter 6 år med samma gäng bryta upp och skapa nya kontakter är rackarns nervöst. Men tack vare kursernas upplägg på KTH och mottagningen går det, som tur är, väldigt lätt att hitta nytt folk att plugga, fika och mysa med.
Det akademiska steget från gymnasiet till universitet visste jag var stort, men förvånades ändå av det annorlunda studiesättet. Helt plötsligt kände jag att det var självklart att jag skulle ta tid utöver föreläsningar och övningar att plugga och läsa i kurslitteraturen, något som jag väldigt sällan gjort tidigare.
Stora vackra lokaler som snabbt fylls med många studenter när terminen drar igång.
David
Min första tid på KTH var överväldigande. Jag hade funderat länge på vilken utbildning som skulle hjälpa mig att få jobba med energi i biståndssammanhang. Redan under mottagningen så mötte vi verksamma ingenjörer inom min inriktning, Elektroteknik Elkraft, och jag fick bekräftat att jag vara på rätt spår… ÄNTLIGEN! En konsult som arbetade med att utvidga kraftnätet i Nigeria fick mig att redan första veckan samla på mig all motivation jag behövde för att fixa tuffa studier.
Jag bodde redan i Stockholm sen något år när jag sökte och kom in på KTH. Jag gillar stan och älskar att det kommer så mycket grymma artister och giggar i stan. Ibland överväldigas jag av utbudet och går inte på något, andra tider är öronpropparna standardpackning i ryggan för att jag aldrig vet om kvällen kommer krönas av en spelning utan att det var tänkt så när jag morgontrött packade och drog från höghuset i Sundbyberg.
Massa grymma artister – Union Station.
Före jag byter miljö och kommer i nya sammanhang undrar jag alltid över hur det kommer bli socialt. Jag är beroende av bra häng för att trivas där jag verkar och som tur var hittade jag likar i min klass och på skolan redan under mottagningen. Det finns alltid någon som är på, oavsett om det gäller att raida caféet på snabba kolhydrater, ta en AW eller dra till Bad Gastein och jaga puderåk. Det är ruskigt bra att göra saker utanför plugget med sina kursare, det är lättare att samarbeta om man klättrat upp på några bergskammar tillsammans med skidorna på ryggen 
Lättare att samarbeta om man varit lite skraja och svettiga tillsammans.
Skönt projekt med sköna kursare.
Idag ses vi i Östersund!
