Det är lite svårt att sätta ord på alla de olika känslomässiga berg-och-dalbanor man kliver på och av under tentaperioder. Det är ångest att tänka att ”nu är det bara tre/två/en dag kvar!”. Men det är lycka att lösa det där svåra extenta-talet med exakt rätt svar.
När jag tittar tillbaka på mina tentaperioder brukar jag trots all ve och vånda tänka: ”Vad mysigt det var ändå”. Tentaperioden är tillfälle att samla sina bästa pluggkompisar på sina bästa pluggställen, bunkra upp med kex, godis och kaffetermosar och bara köra! För det blir så mycket lättare att plugga när det finns någon annan som hjälper till att peppa och hålla gnistan levande. Jag kanske har förstått integraler och min vän derivata, då är det skönt att kunna förklara för varandra!
Min favoritpluggplats på KTH Campus Valhallavägen där jag ofta håller till är V-byggnaden. Helgen innan tentorna sätter igång då salarna är tomma ockuperar jag och mina vänner en hel övningssal. Medan jag försöker lösa mitt problem tittar jag ut över träden utanför fönstret, och ibland har man tur att få njuta av en solnedgång i himlens alla vackra färger!
Maria pluggar intensivt till utsikten.
När man har ett helt övningsrum för sig själva kan man räkna tal tillsammans på tavlorna, ett jättebra sätt att lära av varandra.
