Detta fina exempel utav påfågel blev, i hård konkurrens, utvald till min blogg.

Generellt sett så är IIT’s de högst rankade skolorna i Indien för ingenjörsutbildningar och har tuffa antagningsprov med otaliga deltagare, bara IISc i Bangalore slår högre. Många söker sig till just ingenjörskonst då det ofta leder till ett välbetalt jobb, färre personer pluggar ämnen inom t.ex. humanism då det sociala skyddsnätet är relativt uselt så det är mer av en risk. Det första IIT grundades 1950 i Kharagpur och nu finns det hela 16 stycken. Institutet i Kanpur grundades 1959 och är ett av de mest välrenommerade. Många av dessa skolor etablerades hand i hand med utländska universitet och Kanpur hade flera välkända Amerikanska sådana i ryggen. Detta ledde till ett fruktsamt utbyte med USA samt att campuset har en arkitektur därefter. Det är välorganiserat med långa raka gator och har massvis av idrottsanläggningar (simning, basket, fotboll med mera) samt ett stadium. I hjärtat ligger den akademiska delen där all undervisning sker, utanför bor studenterna i sina hostels och ännu ett steg utanför lärare samt andra anställda.  Till sist kommer en stor mur som sträcker sig runt hela campuset.

Skolans Visitors Hostel där jag bor. OBS: Det är varmare än vad det ser ut!

Igår när jag åt middag träffade jag en kille från Texas, han var 22 år gammal, hade precis anlänt Indien, bad bordsbön samt skulle gifta sig när han kom hem till USA igen. Vi småpratade och ett nära på osannolikt sammanträffande visade sig. Han hade nämligen varit i exakt samma afrikanska småstad som mig, Mbale i Uganda. Utöver detta så berättade han också att han, när han fick frågan från folk hemifrån hur standarden var på detta universitet, svarade att i den i hans ögon inte var direkt super. Jag som, å andra sidan nu, har spenderat fem månader på Pune University är istället förundrad över hur rent, modernt och välorganiserat allt är på IITK. Intressant att jag på några månader funnit mig så pass tillrätta att, nära på, lyx i mina ögon i bästa fall är okej i någon annans.

Under vår sista dag i Shell Eco-Marathon lyckades vårt fordon Sleipner III slå svenskt rekord i prototypklassen. Enligt kriterierna i Shell Eco-Marathon kan man säga att vi har slagit rekord i Sveriges mest bränslesnåla fordon. Vårt resultat visade ca 1500 km på energi motsvarande en liter bensin. Förra rekordet låg på 1243 km per liter bensin och hölls av Chalmers. Därför kändes rekordet extra bra!

Vår bil Sleipner III har gått över mållinjen

En bild från Shell Eco-Marathon.

Shell Eco-Marathon var en fantastisk upplevelse! Över 2000 studenter från hela Europa var med och tävlade med framtagna energisnåla fordon. Det kändes som att vara på en festival, men alla byggde och mekade med sina bilar istället för att sitta under partytältet och kolla på konserter. Underbart!

Detta projekt var även lite extra då vi fick arbeta med studenter från andra utbildningsprogram på KTH. En grupp tillverkade karossen och höll koll på hjulinställningar, styrning etc. En grupp fixade styrsystemet och kretskorten i bilen. Vi fixade bränslecellen och såg till att vi hade en bra verkningsgrad på energin ut.

Lätt en av de bästa sakerna jag har gjort under utbildningen hittills. Lätt.

Imorgon väntar presentation av kandidatexamensarbetet. På fredag väntar tentamen i Teknik för Hållbar Utveckling. Nu kör vi in i det sista innan sommarlovet äro kommet!!!

Som ingenjör utbildar man sig till problemlösare ju. Och som student är man snål. Därför tyckte vi inte riktigt att det var hållbart att köpa 1,5 liter vatten för 6 kr varje gång utan investerade i e jättedunk på 12 liter istället för 16 kr. Sen uppkom ju problemet med att en 12 litersdunk är rätt så opraktisk att bära runt på men eftersom vi är sjukt smarta skar vi av en flaska på mitten och vips hade vi en tratt som vi kan hälla över dunken i mindre flaskor. Hur mycket ingenjörstänk är inte det? (Sen är det en annan sak att det tog oss 3 veckor att komma på att vi ska göra det över handfatet för att slippa söla ner hela golvet men det är ju en helt annan femma …).

Elba isn’t only Sweden’s most energy-efficient car in the Urban Concept class; it has also surpassed all previous achievements by Swedish universities in the Prototype class, where the constraints are more liberal.

Results:

Elba (Urban Concept, Electric) : 175.14 km/kWh (5th place, 30 competitors)
Sleipner (Prototype, Hydrogen) : 168.93 km/kWh (8th place, 27 competitors)

(On the main page of Shell Eco Marathon, some categories have their performances presented in km/liter. Note that this is a different unit; one liter of fuel contains more energy than 1 kWh)

Elba, with other competitors in the background.

Talking with the driver while waiting for the results of a race.

Final attempt for Urban Concept. Cars with solar panels had great benefits from the sunny weather. Unfortunately, Elba didn’t have any during this year’s competition.

Each lap there is a mandatory stop for the Urban Concept drivers.

Group photo, both KTH teams.

KTH has an environmental policy that was adopted by the university board in October 2012. It is fairly brief, consisting of eight items. The first item states that KTH shall “have an identity and a brand name that is synonymous with an exemplary commitment to environmental and sustainable development”. While we have improved in this respect over the last few years, a lot still remains to be done.

KTH also has more specific environmental goals covering areas such as energy consumption, transport, waste, education, research and collaboration. One of KTH’s more specific goals is to have its environmental management system certified according to ISO 14001. To achieve this goal we need to work hard – not only centrally but also at individual school level. At the management group meeting, Environment Manager Birgitta Westin and the Vice-President for Sustainable Development Göran Finnveden will be reporting on the progress of the environmental management system work.

The fundraising work at KTH is proceeding satisfactorily. A printed version of “Case for support” was issued a week ago. It was presented to the External Campaign Committee at a meeting last week. Philip von Segebaden, project manager for fundraising at KTH, will be giving a status report to the management group.

The fundraising work is now entering a new phase, with a lot of the focus being shifted to contacting and initiating dialogues with donors and contributors. Although we have already initiated this work, the publication of “Case for support” means we are now stepping up the intensity.

The KTH Great Prize will be presented at the Conferment and Inauguration Ceremony at Stockholm City Hall in November. The university board decides who will be the recipient. The preparation work is performed by a special group, which presents a shortlist of candidates to the management group. The university board processes the issue at the June meeting and a decision is normally made at the following meeting in August.

Taj Mahal i soluppgången.

Jag och Lina framför det storslagna bygget. Som kan ses är det nära på folktomt!

Vi spenderade några timmar där för att sedan äta frukost. Efter det så vinkade jag av Lina och dom andra, då dom begav sig till Delhi. Jag själv skulle jag ju ta mig med en förbokad buss, några timmar senare, till Kanpur. Dock så hittade jag inte vart bussen skulle plocka upp mig i Agra och deras nummer var tillika deaktiverat. Jag fattade då beslutet att ta mig till buss-stationen och försöka hitta ny buss till Kanpur. Jag rusade runt ett tag, frågade folk och fann till slut en med rätt färdplan. Det visade sig bli en utmaning, minst sagt… Bussen saknade AC, var fullpackad med folk och runt klockan ett när vi begav oss var det 45 grader varmt. Fönsterrutorna stod alla på vid gavel men fartvinden som blåste mig i ansiktet var mer som från en hårfön. Också på grund av min längd satt jag som fastnaglad i mitt säte under hela resan. Allt som allt tog det tio timmar och det kändes ibland som det aldrig skulle ta slut. Jag har ALDRIG svettats så mycket i hela mitt liv, var helt sjukt och jag måste ha druckit runt fem liter vatten.

När vi väl kom fram till Kanpur, vände dock allt och jag har fram tills nu haft det kanon. Vinod från GT Silicon plockade upp mig i en stor taxi-jeep vid buss-stationen. Vi åkte mot IIT och när vi kom fram checkade jag in på skolans hotell, som helt klart ät det lyxigaste boendet jag har haft hittills i Indien. AC, rent och fräscht badrum, alla måltider inkluderade samt WIFI. Kommer dock bli en del jobb här. Amit vars företag det är, vill att jag ska hålla i några små presentationer. Lite smått vagt men jag ska försöka knåpa ihop något!