Med detta sagt så vill jag inte åka tillbaks till Sverige. Jag trivs otroligt bra i Rio de Janeiro och Brasilien. Atmosfären här är helt underbar och jag har nya vänner här som är gör min vistelse underbar. De positiva aspekterna slår ut de negativa alla dagar i veckan.

Copacabana kl 7 på morgonen

En vanlig dag vaknar jag upp i Copacabana och tar en färskpressad ananasjuice och åker därefter till universitetet. Att aldrig veta hur lång tid resan kommer ta gör resan extra spännande. Därefter går jag till min institution och sätter mig vid den lilla datasalen där man känner igen de flesta ansikten. Efter ha jobbat lite på projektet är det antagligen dags för en lunch och på campus kan man få världens mat. En tallrik med ris, pommes frites, bönor, contrafilé (en väldig god biff) för ca 25 kr.

Men det är så otroligt mycket mat så för mig räcker det med en salgado (bröd med köttfyllning) och en jordgubbsjuice eller dylikt. Efter lunchen väntar eventuellt ett möte  angående hur projektet fortlöper med min professor och därefter är det dags för en kaotisk bussresa tillbaks till Copacabana. Väl hemma är det möjligt att jag kliver ner på stranden någon timma och efter duschen förbereder jag middagen. Kvällen kan tillbringas utomhus på strandgatan alternativt jobbandes på forskningsprojektet hemma.

Så ser en vardag ut för mig i Rio de Janeiro. Nu kommer det dock bli lite ändringar i min vardag då jag har två kurser på institutionen samt portugisiska på språkinstitutionen men det har ännu inte lyckats dragit igång. Men uppdatering om detta kommer nästa vecka med bilder! Jag ska även uppdatera er närmare angående forskningsprojektet men det får bli i ett annat inlägg.

Tchau pessoal!

Marknaderna är väldigt intressanta där de säljer sprit med inlagda frukter och skaldjur. Vidare har de otroligt mycket räkor, cashewnötter och lila rom som de säljer. Det är sjukt roligt att vandra omkring på dessa marknader.

Kvällen bjöd på den största reggaefesten jag någonsin vart på. Det var en utomhusklubb precis vid stranden med perfekt atmosfär. Hittils har det varit riktigt skönt här men imorgon ska vi resa vidare längs med kusten till nationalparken Lençóis Maranhenses.

Utanför Reggaefesten igår.

Marknad med olika frukter. 

Gaturummen i Sao Luis.

Krabbor inlagda i sprit.

Igår åkte jag till universitetet på morgonen för att försöka registrera mig till kurserna som börjar i April. Dock så hade jag missat ta med mig passet och att registrera mig hos polisen, vilket man måste göra som utbytesstudent. Så jag åkte jag hem igen och fyllde i de nödvändiga formulären. Jag vet inte vad det är men i Brasilien gillar man massvis med papper, kvitton och byråkrati. Hur som helst hade jag idag pass, formulär och nödvändiga papper med mig när jag begav mig tidigt på morgonen till policia federal som ligger i Galeo, den internationella flygplatsen, för att kunna registrera mig som utbytesstudent och utlänning. Formulären tog jag dock med till Banco do Brasil där betalningen skedde som också är lokaliserat vid flygplatsen. Att betala registreringen kostade 190 reais vilket alla utbytesstudenter måste göra för att kunna fortsätta registreringsprocessen och för att kunna få sitt student-ID. Därefter begav jag mig mot Policia Federal som ligger vid en annan terminal så det blev en del att gå. Väl framme så säger personalen i disken att jag måste boka tid genom internet, vilket mitt universitet missat meddela mig totalt. Vidare så säger han att mitt dokument för Visa Application måste förnyas även fast det står att det gäller i 13 månader. Efter ett tag inser han sitt misstag och jag slipper gå till konsultariatet. Men jag kunde fortfarande inte registrera mig och får istället vänta i minst 15 dagar.

Istället begav mig mot skolan för att fylla i ett annat formulär om registrering för universitetet. Eftersom jag hade en kopia på passet och visumet så skulle inte det vara några problem. Intressent dock att formuläret krävde att man skulle fylla i blodtyp och hudfärg. Det fanns en 6-7 hudfärger att välja bland så jag valde brun. Problemet nu var dock att hon som har hand om internationella relationer var borta för dagen vilket kändes riktigt drygt. Fanns inte mycket att göra så det var bara att bege sig hem.

Onibus 485 tar mig alltid tillbaks till Copacabana så jag hoppar på bussen men ser att vi åker runt och runt i universitetsområdet mellan olika campus utan att komma någon vart. Till slut lämnar vi området men märker då att jag inte känner igen mig i området. Jag tänkte då att han kanske tog en omväg för att få fler passagerare, vilket är fullt möjligt i Rio. Men efter ett tag inser jag verkligen att vi är på väg mot fel håll och ser namn på Favelor jag inte vill åka in till. Jag frågar då busskonduktören och det visar sig att jag sitter på helt fel buss och att bussen inte kommer återvända. Jag måste ha sett helt fel vid universitetet. Jag hoppar av och frågar förbipasserande vart bussen till stan går. De berättar att jag måste ta den vid Avenida Brasil, en väg känd för de crack-missbrukare och langare som vistas där. Så på Avenida Brasil står jag ensam och stannar varenda buss som åker förbi och frågar vart de ska. Till slut får jag tag på en buss som ska till stan (centro da cidade). Jag har ingen aning om vilken väg han tar men känner igen mig vid fest-meckat Lapa. Därifrån kunde jag ta mig till tunnelbanan och två byten senare var jag i Copacabana.

Sammanfattningsvis lyckades jag knappt uträtta någonting på en hela dagen och 80 % av tiden satt jag på bussar mellan olika ställen, även destinationer jag inte ens skulle till, i 36 graders värme. Hoppas morgondagen blir bättre.

Até mais

Det finns en mängd positiva saker som jag kan peka på är helt annorlunda i Brasilien men något som sticker ut är värmen hos människorna och hur avslappnade de är både på gott och ont. Folk tar sig verkligen tid till att hjälpa varandra och den vardagliga glädjen är påtaglig. Här pratar de med ”främlingar” i större utsträckning än Sverige, vare sig det är tunnelbanan eller i matbutiken. Musik och dans är obligatorisk nästan varje dag. Atmosfären är helt annorlunda än vad jag någonsin tidigare upplevt. Folket kombinerat med staden skapar en puls som gör att det alltid är drag i staden. Idag till exempel har jag vart på en gatufest med grill, dans, fotboll och livemusik på Rios gator. Jag var en bland tusentals personer. En helt vanligt söndag i Rio.

Det finns dock negativa saker med Brasilien också. Även fast de rustar och rensar upp inför VM och OS så kan Rio vara en osäker plats att vara på vid olika tillfällen och platser. Flera av favelorna är dock väldigt trygga och ibland tryggare än andra platser enligt min mening, beror dock på vilken favela. Men jag och mina kompisar är ofta på vår vakt oavsett vart vi än är. Jag tänker två gånger om innan jag tar med min dator eller iphone ut. Tidigare under karnevalen blev min mobil nästan snodd. Jag har sett våld i Rio också. Helt galna bråk, drogmissbrukare i mängder, personer täckta helt i blod, vapen och en hel del korruption. Mina kompisar har sett detsamma eller ännu värre saker. Men notera, det här är en liten del av Rio och tänker man sig bara för något så är det ingen som helst fara. Det är också värt att nämna att Brasilien är betydligt bättre än tidigare och väldigt mycket säkrare.

Världens godaste juice/slush, en så kallad Açaí! Behövs i hettan.

Hamnade på en informell intervju i torsdags.

Favela Cantagalo, en av Rios 600 favelor. Ligger mitt i Copacabana och Ipanema.

Uruguaiana, som ligger i den centrala delen av Rio. Fullt med småbutiker likt en gigantiskt marknad. Det bästa är att de har öppet varje dag förutom söndagar. Här hittar man allt från skruvmejslar till kläder.

Fantastiskt vacker trappa som leder upp till Rios äldsta favela, Morro da Providência.

När kvällen närmade sig var det dags för den portugisiska lektion. Angående portugisiskan så går det bra, väldigt bra skulle jag vilja säga. Man lär sig mer och mer vilket är ganska väntat då jag lägger ner ca 4-5 timmar om dagen bara på portugisiskan. Tur att det är kul samt att kursen endast varar i 4 veckor. Förutom den vanliga lektionen så får vi alltid läxor. Utöver detta så har jag 70-80 nya ord att lära mig varje dag. Intensivt är det rätta ordet. Men jag känner verkligen att det krävs om man vill lära sig ett nytt språk. Tror inte att jag hade lärt mig portugisiska bara genom att bo här under en längre period, jag skulle helt enkelt inte få samma ordförråd.

Imorgon blir det väldigt mycket studier som vanligt men hoppas kunna hinna med att lira lite fotboll på stranden!

Avenida Atlântica, väldigt tom. 

Matte, inhemsk ice-tea. Blir inte mer carioca än såhär. Min lärare fick en mindre chock när min kompis berättade att han inte gillar matte.

För min del betyder mina utlandsstudier väldigt mycket för min karriär. Jag drömmer om att få planera stadsdelar samt jobba med urban utveckling i länder där det behövs som mest. Mitt mål är att få arbeta för antingen FN, världsbanken, någon annan utvecklingsbank, Sida eller något internationellt konsultbolag. Senare i karriären vill jag öppna ett internationellt konsultbolag med kontor i flera olika länder. För att detta ska kunna bli möjligt vet jag redan nu att jag behöver samla på mig väldigt med utlandserfarenheter. Helst i miljöer som ligger utanför Europa. Språkmeriter är nästan ett absolut måste för organisationer som FN och Världsbanken och jag tror jag är på rätt spår då jag sannolikt kommer kunna fyra språk flytande när jag lämnar Brasilien. Just på grund av utlandsstudierna så har jag alltså helt plötsligt möjligheten att ta mig till ställen jag knappt kunnat drömt om tidigare men förstår nu vad utlandsstudierna kan innebära för mig och vad det kan innebära för dig!

Utlandsstudier som ni säkert redan vet gör dig mer konkurrenskraftig på marknaden, ger akademiska meriter och är säkerligen något som väldigt många arbetsgivare ser som ett stort plus. Med andra ord gör dig mer attraktiv på arbetsmarknaden. Rent konkret kan det handla om att en arbetsgivare ser dig som en social individ som är orädd att ta sig an främmande uppgifter och miljöer. Jag tror också att det uppfattas som att man är förstående för olika situationer, kulturer och är initiativrik. Väldigt många av de större företagen som anställer ingenjörer jobbar internationellt och har kontor över hela världen. För de är personer med utlandsstudier i bagaget extra attraktiva då de säkerligen vet att dessa personer kan arbeta i internationella miljöer. Utöver detta så har man en gyllene möjlighet att lära sig ett nytt språk som tidigare nämnt. Språkmeriter gör dig ännu mer unik på arbetsmarknaden och öppnar för ännu fler möjligheter. Tänk bara att kunna söka ett lokalt ingenjörsjobb direkt i ett annat land! Företagen ser säkerligen en person med ett extra språk i bagaget som en stor resurs för globala affärer. Det finns flera internationella konsultbolag som specifikt söker personer med språkkunskaper. Ett exempel på detta är Sipu International, som jobbar med urban planering och utveckling över hela världen, ett konsultbolag jag i framtiden skulle vilja jobba för.

Utlandsstudier handlar trots allt inte bara om karriär och framtid. För mig är det också ett sätt att kunna spendera en längre period i ett land som jag kanske inte kommer kunna uppleva under en längre period i framtiden. Inte bara semestra utan verkligen bo som en lokal invånare i ett tropiskt klimat, uppleva en helt annan kultur och det absolut bästa att skaffa sig vänner från andra delar av världen. Jag gjorde mitt kandidatarbete i Kenya och fick uppleva alla dessa saker. Nu i Brasilien känner jag att det händer återigen och är så tacksam att KTH har sådana otroliga möjligheter till utlandsstudier. Jag kan lova dig att det finns något land som passar dig eftersom KTH samarbetar med över 250 universitet över hela världen. Det behöver inte ens betyda utbytestermin eller utbytesår. Via KTH kan man åka på kurser utomlands, göra kandidat- eller examensarbetet utomlands samt olika typer av projekt. Det finns med andra ord en uppsjö av olika möjligheter som kan ge dig internationella erfarenheter och jag tycker verkligen att man borde ta vara på dessa om man kan tänka sig vara borta från Sverige ett tag. Gå in på http://www.kth.se/student/program/utlandsstudier/ och ta del av möjligheterna.

Hoppas jag lyckats inspirera dig till utlandsstudier, åtminstone förmedla vad det innebär för mig och vilka möjligheter som finns om man vill ta del av dem!

Até mais tarde!

Min första resa från Rio har äntligen blivit bokad. Efter en hel del krångel med de brasilianska flygbolagen lyckades jag äntligen boka min resa i fredags och destinationen blev Sao Luís – the reagge center of Brazil, även känt som ”Brazilian Jamaica”. Närheten av staden ligger även Lençóis Maranhenses  som är 1500 kvadrat kilometer av vita sanddyner. Regnet bildar små laguner av kristallklart vatten. Ett ställe jag drömt om ett tag. Vidare längs med norra kusten återfinns det kända Jeriococoara, en fiskeby som är ännu ett paradisställe i Brasilien. Resan från Maranheses till Jericocoara ska vara något utöver det vanliga! Resan gick på 550 reais (tor) vilket är betydligt billigare än bussresa tur och retur. Avresa sker den 16 mars, dagen efter min intensivkurs i portugisiska slutar och jag blir borta i 9 dagar. Fullt upp fram tills dess med andra ord.

Lençóis Maranhenses 

Jericocoara 

Förutom att boka resan i fredags pluggade jag som vanligt portugisiska under dagen. men på ett annorlunda sätt. Jag köpte en färskpressad mangojuice och dagens O Globo som är en av de vanligare dagstidningarna i landet. Jag läste mindre artiklar och de ord jag inte kunde slog jag upp i ordbok. Ett bra sätt att pusha sig själv på antar jag. Efter portugisiskalektionen rörde jag mig mot stan för att träffa några vänner. Vi hamnade på en informell gatufest och temat var soulfunk, väldigt skoj. Lördagen blev dock en lugn dag som spenderades hemma. Idag blir det fart igen då vi ska ha en hejdå-fest till min kompis som ska åka tillbaks till Sverige nästa vecka. Vi ska till Favela Vidigal på funkfest som brukar leverera galet roliga nätter!

Sjukt god mangojuice

Igår var jag på studiebesök i Gamboa, som ligger i centrala rio och här följer bilderna.