Med många strängar på sin lyra

Att han en gång började plugga på KTH var kanske inte så konstigt med en pappa som också gått här. Men att han blev kvar i den akademiska världen var mer av en lycklig tillfällighet. För professor Carl-Mikael Zetterling hade från början siktet inställt på att jobba på Ericsson direkt efter examen. Men när det blev dags i början av 90-talet hade Ericsson anställningsstopp. Så Carl-Mikael Zetterling sökte och fick en nyinrättad s k excellenstjänst inom halvledarelektronik och började doktorera.

– Jag har aldrig ångrat att det blev forskning istället för industrin. Ju mer jag ser, desto mer inser jag att jag inte hade blivit helt nöjd med att jobba på Ericsson. Det hade inte varit tillräckligt stimulerande.

Hans område blev kiselkarbiden, och det har han förblivit trogen allt sedan dess. I början forskade han på oxidering av kiselkarbid – idag handlar det främst om hela komponenter i kiselkarbid. I början av 90-talet var kiselkarbid ett litet och tämligen outforskat område. Och nu är det ett mycket hett område inom mikroelektroniken.

- Intresset för kiselkarbid har kommit och gått i mer än femtio år, berättar professor Zetterling. Den första vågen kom redan på femtiotalet, men då lyckades man inte kontrollera egenskaperna. I början av 90-talet började de första kommersiella produkterna att nå ut på marknaden. Och så har det fortsatt

Det som gör kiselkarbiden till ett hett område idag är att den lämpar sig väl för användning i högspännings- och högfrekvenskomponenter. Materialet tål nämligen höga temperaturer, höga spänningar och höga frekvenser samtidigt. Därför lämpar det sig vid elkraftsdistribution. Materialet lämpar sig också för användning i varvtalsdrivna motorer i t ex elbilar, i radarutrustning, basstationer för mobiltelefoni m m.

- I början av 90-talet satsade SSF stort på området, berättar professor Zetterling. Under hela 90-talet hörde också hör Sverige till de ledande i världen på området. Intresset för kiselkarbiden är fortfarande stort, men Sverige tappar mark när forskningspengarna försvann i slutet på 90-talet. Nu finansieras forskningen huvudsakligen av Vinnova och Energimyndigheten.

Professor Carl-Mikael Zetterling ingår i en av de grupper som fått pengar från Vinnova för banbrytande IKT. Han har en fjärdedel i det projekt som ska jobba med högtemperatursystem för elbilar. Syftet är att utveckla kompakta, energieffektiva, intelligenta multichipmoduler för höga temperaturer och höga effekter. Modulerna ska innehålla kontrolleketronik, sensorer och switchkomponenter i kiselkarbid för elmotordrivna bilar.

- För min del handlar det om lågspänningselektronik i kiselkarbid - till skillnad från den ”vanliga” högspänningselektroniken för 2 kV, förklarar professor Zetterling. Vi ska konstruera komponenter som arbetar vid 10-15 V i 300 graders värme. Vi ska kunna utveckla högspänningstransistorer där utmaningen är att elektroniken ska tåla upp till 250 grader.

Professor Zetterling har många uppdrag vid sidan av sin forskning och sin undervisning. Det handlar både om centrala uppdrag för KTH och lokala uppdrag för KTH ICT. Han har varit studierektor sedan 2001 och har suttit i skolans Grundutbildningsutskott sedan 2005. Han sitter också i KTHs utbildningsutskott sedan 2008. Och där ska han jobba med plagieringsfrågorna för hela KTH.

- Syftet ar att motverka plagiering och istället lära studenterna att skriva korrekt på egen hand, förklarar professor Zetterling. Det här är ett mycket större problem än man kan ana – här finns ett stort mörkertal. KTHs disciplinnämnd hanterar ca 40 fall om året, varav hälften handlar om plagiering. Vi ser bara toppen på isberget.

Professor Zetterling tror att det behövs information både till studenter så att de vet hur allvarligt KTH ser på detta, och till lärarna så att de vet vad de kan och vad de måste göra. Men det räcker inte med bara mer information – det måste integreras i pedagogiken. Studenterna måste lära sig att skriva, de måste få övningsuppgifter under sin utbildning där de måste jobba självständigt. Och som lärare måste man hela tiden jobba förebyggande och upptäcka plagiering under resans gång.

Ett annat centralt projekt med professor Zetterling som initiativtagare och projektledare är KTHs nanoteknikprojekt. Med inspiration från siten om Hållbar utveckling ville han bygga en delsite om KTHs nanoforskning. Basen var den kartläggning av KTHs nanoforskning som professor Gunnar Landgren hade gjort.

- Jag jobbade just då med förslag till ett civilingenjörsprogram inom nanoteknik, berättar professor Zetterling. Nu blev det inget civilingenjörsprogram utan två masterprogram – som nu är sammanslagna till ett. Men siten blev av, och jag tycker den håller fortfarande eftersom artiklarna skrevs så att de skulle kunna leva ett tag.

Rekryteringsfrågorna har legat honom varmt om hjärtat alltsedan början av 2000-talet. Han har varit aktiv i rekryteringsgruppen i Kista i många år, men medger att nu börjar intresset dala.

- Egentligen börjar vi för sent i vår rekrytering, menar professor Zetterling. Och frågan är om det är KTHs roll att jobba med frågan om den nya generationens sviktande teknikintresse - det är för stort uppdrag för oss. Det hände något allvarligt på 80-talet när syokonsulterna började rekommendera eleverna att göra ”enkla” val.

Det är tydligt att undervisningen ligger honom varmt om hjärtat, och alldeles uppenbart gillar han att tänka i nya banor och vill att studenterna ska lära genom att göra själva. Det är så man lär för livet tror han. Som exempel finns kursen i IT Design – eller Project in Electronics and Embedded Systems - som det formella namnet lyder – som han själv utvecklat. Det är en tävling där studenter själva utveckla en elektroniktsystem, och efter kursen har vinnarna utsetts.

- I år kunde vi samplanera kursen med Freescales tävling FTF Design Challenge Europe, och det hoppas jag att vi ska kunna göra i framtiden också, betonar professor Zetterling. Fördelen är då också att det då finns färdiga regler att ta till. Och här deltar också studenterna i en extern tävling som också är öppen för industrinDet roliga är ju också att vårt vinnande lag nu är ett av fyra lag i Europafinalen.

När intervjun görs är professor Zetterling på väg till Kina för att ge sin kurs Simulering av halvledarkomponenter under fem veckor. Kursen är en del av masterprogrammet System on chip som ges både på KTH ICT och på Fudan University i Shanghai. Vistelsen kommer att kombineras med semester för med på resan är hans kinesiska fru och deras son.

- Jag har läst kinesiska i tre år på KTH, och nu har jag chansen att få använda det på plats, berättar professor Zetterling. Jag kan väl ungefär 700 tecken – och med 1000 kan man förstå ungefär 90 % av det som står i en tidning. Så det är en bit kvar.

Men hur hinner han med allt? Jobba så mycket, plugga på kvällarna, läsa böcker och ägna sig åt sin familj? Han är lika systematisk och målmedveten i allt han gör – men för en utomstående är det svårt att förstå hur ekvationen gå ihop.

- Det krävs bara god disciplin – OCH en förstående fru, avslutar professor Zetterling med ett leende.

Fakta

42 år
Disputerade 1997
Professor 2005
Familj fru och en son
Läser böcker – över hundra om året - både fack- och skönlitteratur
Samlar böcker – har ett bibliotek med 3000-4000 böcker.

Intervju 2009